Rätt till bästa uppnåeliga hälsa

På en sekund förändras livet. Jag var ute i Umm al-Ahmad med fåren och herdarna. En liten sten rullade undan under min sko och jag föll handlöst på höften. Det visade sig snart att jag inte kunde stödja på benet. Något var så illa skadat att det inte gick.

Birgitta på bår 6

Röda Halvmånens ambulansteam i Yatta kom med en bår. Det blev en smärtfylld transport över den oländiga terrängen till den vita Subaru som lyckats ta sig närmast. Där las jag in i baksätet fastsurrad på min bår och så fortsatte färden till ambulansen. Så småningom kom vi till ett av sjukhusen i Hebron för undersökning. Lårbenshalsfraktur och transport till Jerusalem för operation. Jag fick precis som alla patienter från Västbanken byta ambulans vid gränskontrollen utanför Betlehem. När mina papper var kontrollerade flyttades jag från den palestinska ambulansbåren till den som tillhörde den israeliska ambulans som väntade. För mig som var vid fullt medvetande och inte hade allt för ont var det en speciell upplevelse att ligga i solskenet vid vägkanten intill väggspärren, där trafiken rullade förbi. Som svensk hade jag en heltäckande försäkring som stod för alla kostnader: operation i Jerusalem, sjukhusvistelse, läkemedel, röntgen, hemresa till Sverige och återresa till Palestina. Jag hade också ett svenskt pass som gjorde att jag relativt snabbt släpptes in till sjukhuset i Jerusalem för operation.

För palestinierna är situationen annorlunda. Hälso- och sjukvården på Västbanken påverkas liksom allt annat av ockupationen och israelisk politik.

Inom område A och B är det den palestinska myndigheten som i enlighet med Osloavtalet har ansvaret för hälso- och sjukvården. Den fungerar för dem som bor i de centrala tätorterna där det finns sjukhus och kliniker, men har problem med brist på resurser och med att få in material och mediciner via Israel. För patienter som behöver remitteras från Västbanken till specialistsjukvård i östra Jerusalem krävs tillstånd från Israel vilka tar tid och kan vara svåra att få. Om någon i den sjukes familj har varit politiskt aktiv eller fängslad för till exempel protester, demonstrationer eller stenkastning kan det vara omöjligt att få tillstånd [1].

För alla palestinier som bor i mindre byar och framförallt för de som bor inom område C är det betydligt svårare att få vård. På grund av alla israeliska bosättningar och murens dragning är det svårt för palestinier att ta sig fram. De måste passera israeliska vägspärrar som kan ta tid och ofta behöver de köra långa omvägar på dåliga vägar eftersom den närmaste vägen är blockerad. Under perioden 2000 – 2007 fastnade 10 % av alla transporter med gravida kvinnor på väg till sjukhus vilket ledde till 69 förlossningar vid vägspärrar med 35 döda barn och fem döda mödrar [2]. Den palestinska myndigheten, liksom en del frivilligorganisationer har mobila kliniker som regelbundet besöker byarna för mödra- och barnhälsovård. Röda Halvmånen ansvarar för ambulansservice och finns på många håll [3].

Enligt den Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, liksom den Internationella konventionen om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter (artikel 12) har alla rätt till bästa uppnåeliga hälsa, där framförallt förebyggande insatser understryks som statens ansvar [4]. Den Fjärde Genèvekonventionen reglerar en ockupationsmakts ansvar för ’den skyddade befolkningen’, det vill säga dem som är bosatta inom det ockuperade området. I det ansvaret ligger bland annat att tillgodose befolkningens behov av medicinsk vård och läkemedel, liksom förutsättningar för en skälig levnadsstandard, alltså vatten, tak över huvudet, mat och arbetsmöjligheter (Fjärde Genèvekonventionen artikel 55 och 56) [5].

Jag är nu tillbaka i Strängnäs och har börjat mitt informationsarbete om min tid i Yatta. Min fraktur läker långsamt och jag linkar omkring med hjälp av två kryckor, men hoppas att det snart skall vara ett minne. Engagemanget för palestiniernas och israelernas rätt till rättigheter och ett liv utan rädsla och förtryck kommer att följa mig länge, liksom min beundran för alla de israeler inom olika organisationer som arbetar för palestiniernas rättigheter och att Israel skall leva upp till sina internationella åtaganden – Konventionerna om mänskliga rättigheter, Fjärde Genèvekonventionen om en ockupationsmakts ansvar, FN-resolutioner, Osloavtalet med mera. Särskilt tänker jag på medlemmar i Ta’yush, B’Tselem och Rabbis för Human Rights som jag mött under min tid i Palestina.

Birgitta Rubenson
Yatta december 2013

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.