Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.

Amos Gvirtz skrivelser kommer snart publiceras i bokform på engelska med titeln ”säg inte att vi inte visste”. Bilden visar bokomslaget med motsvarande text på hebreiska. Foto: Hämtat från rachelcorriefoundation.org

Jag möter Amos Gvirtz i hans hem i Shafayem. Jag får ett varmt välkomnade och i hans hem ser jag affischer med fredsmärket och åtskilliga skrifter av fredsaktivister. Amos blev aktiv som fredsaktivist och pacifist under 1950-talet. Hans liv verkar genomsyras av en strävan för fred. Medan vi sitter där på hans soffa berättar han entusiastiskt om detta liv för mig.

– När jag som ung såg barn som mobbade genomgick jag en moralisk förändring. Det blev startpunkten för mitt liv utan våld, det var också då jag började gå emellan.

Idag agerar Amos Gvirtz som mänsklig sköld vilket innebär att han ställer sig framför hus ägna av palestinier, som israelisk militär har rivningsorder på. Detta för att hindra demoleringar av hus som kränker folkrätten. [1] Amos klargör vidare sin pacifistiska inställning:

– Jag agerar enbart som mänsklig sköld till stöd för husägare som agerar utan våld. Skulle exempelvis en palestinsk husägare under en demolering ta till våld mot israeliska soldater som vill demolera huset, lämnar jag min position.

Amos Gvirtz skriver också om israeliska kräkningar av folkrätten. Nästan varje dag mejlar han ut skrivelser på engelska till alla som vill ta emot texterna som har rubriken ”säg inte att vi inte visste”. En fråga Amos särskilt skriver om är demoleringar av hem tillhörande beduiner med israelisk medborgarskap. Han vill att fler får kunskap om israeliska statens behandling av sina egna medborgare. [2]

Amos säger att det är svårt att lyfta kritik mot israeliska staten och kommenterar uppgivet att han ofta blir kallad för förrädare mot Israel av landsmän som inte delar hans åsikter.

– Hur kan jag förråda Israel om jag verkar fredligt för fred?, brukar jag tänka och ibland ge som gensvar till mina motståndare, resonerar Amos.

Jag möter Thaer Njoom under sommaren i Jordandalen. Han började arbeta med Ekumeniska följeslagarprogrammet i september 2016. Som uppvuxen i Jordandalen, med sitt nätverk och sin kunskap är han en värdefull kontakt för följeslagarna.

Dagligen åkte vi tillsammans med Thaer till olika samhällen i Jordandalen för att lyssna på och visa solidaritet med människor som lever under ockupationen. Det var under dessa turer som hans engagemang för folket i regionen blev påtagligt för mig. Att Thaer många gånger innan har hört berättelserna vi följeslagare hör i fält och själv bär på personliga upplevelser från ockupationen hindra inte honom från att tålmodigt fortsätta samtala och visa oss det vi inte har sett i regionen.

När jag en dag efter ett av våra besök till en palestinsk familj i Jordandalen frågar Thaer Njoom om vad är det som motiverar honom att fortsätta arbeta med följeslagarna berättar han passionerat men med en allvarlig ton:

– Folket i regionen lider på grund av ockupationen. Det ni gör tror jag på. Ni sprider sanningen med sikte på att skapa internationell press på staterna i regionen. Fler vid makten måste verka för fred.

Efter en tid i Israel och Palestina bär jag med mig många goda möten, bland annat med Thaer Njoom och med Amos Gvirtz, som förenas i sin önskan efter fred. Liksom andra fredsaktörer jag mötte förtydligar dessa två att fredsskapande är beroende av ett kollektivt engagemang.

Thaer Njoom i mitten, här tillsammans med följeslagarkollegor i Jordandalen. Foto: H. Zainal

Källor

1. Artikel 53 i Fjärde Genevekonventionen förskriver att Ockupationsmaktens förstörelse av verklig eller personlig egendom som tillhör […] privatpersoner eller staten […] är förbjudet, förutom om sådan destruktion görs absolut nödvändig av militären operationer. International Committee of the Red Cross, Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War (Fourth Geneva Convention), 1949-08-12, 75 UNTS 287. Hämtad: 2017-08-16

Paragraf 2 av artikel 2 och paragraf 1 av artikel 11 i Konventionen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ratificerad av Israel 1991) förbinder konventionsstater att tillförsäkra rätten till lämplig levnadsstandard och trygg bostad för dess invånare utan någon form av diskriminering. UNOCHR, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, 1966-12-16. Hämtad: 2017-08-16

Artikel 5 i Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (ratificerad av Israel 1979) förbinder konventionsstater att tillförsäkra rättigheterna som är inräknad i artikeln inkl. rätten till bostad, för var och en utan åtskillnad på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung. UNOCHR, International Covenant on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination. Hämtad: 2017-08-16

2. För mer information om beduiners situation i Israel: Utrikesdepartementet, 2017. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Israel 2015–2016, s. 3, 16 19-20. Hämtat 2017-08-14
Amnesty International Israel. The Cases of the Villages Atir and Umm al-Hiran. Hämtat 2017-08-16

Den här reserapporten skrevs i Jeriko. Bokmärk permalänken.