Fredsvännernas motstånd

Alla vittnesmål. Jag vet inte längre hur många berättelser jag har tagit del av. Jag har redan tappat räkningen. Otaliga historier om olivträd som eldats upp av bosättare, om flera timmars väntan vid en vägspärr, om ett familjehem som har jämnats med marken av israeliska armén, om en palestinsk tonåring som har satts i fängelse utan rättegång, om skolbarn som ser vapen när de går till skolan. Vad händer med människor som ständigt lever i denna verklighet?

Jag slås av att av de människor jag träffar sällan uttrycker ilska och aggression. Snarare tycks historierna ofta berättas med en känsla av uppgivenhet. Många gånger ser jag hur människor sakta anpassar sig efter ockupationens villkor för att kunna skicka sina barn till skolan, för att kunna ta sig till jobbet och för att få vardagen att fungera.

Trots ockupationens närvaro och alla hinder som oavbrutet utsätter människor för svårigheter, finner dock vissa kraft att göra motstånd. Modiga israeler och palestinier som vägrar låta sin tillvaro dikteras efter ockupationens regler. Jag har talat med bonden vars motstånd är att bruka sin mark och inte låta sig skrämmas av bosättarnas hot om att förstöra hans olivträd.

Jag har träffat en mamma i Israel som ville stötta sin son när han bestämde sig för att han inte ville göra militärtjänst och som i den processen startade en organisation som arbetar mot militariseringen av det Israeliska samhället. [1]

Jag har mött rabbiner som höjer sina röster för palestiniernas rättigheter .[2] Jag har talat med unga palestinier från organisationen Project Hope, vars motståndsverktyg är att ge utbildning åt barn som bor i flyktingläger. [3] Det finns otaliga exempel på personer som visar civilkurage. Modiga människor som inspirerar mig att agera.

År 2005 gick ett antal palestinska civilsamhällsorganisationer samman och startade nätverket BDS. [4] BDS står för Boycott, Divestment and Sanctions, det vill säga bojkott, avyttring av investeringar och sanktioner. Inspirerad av den massiva internationella bojkottrörelse som riktades mot Sydafrikas apartheidregim skapade man en rörelse som uppmanar omvärlden att agera. En icke-våldsstrategi vars syfte är att rikta sanktioner mot den israeliska staten och dess ockupationspolitik som bryter mot internationell humanitär rätt på flera olika sätt.

Många företag drar nytta av att verka på de ockuperade områdena och ett flertal företag exporterar produkter som kommer från bosättningar. Enligt uppgifter från israeliska myndigheter utgör bosättarprodukter ungefär 15-20 procent av Israels export till EU. [5] BDS-rörelsen uppmanar människor runt om i världen att använda ekonomiska medel och göra konsumtionsval för att undvika att stödja företag som verkar på ockuperad mark, i synnerhet produkter som kommer från bosättningar. [6]

För ett par veckor sedan besökte jag och mina kollegor Furush Beit Dajan i Jordandalen. I Jordandalen är det extremt torrt och varmt. Varje liten regndroppe som faller ner uppskattas av alla som bor där eftersom att vattenbristen är akut. Vi stod i Furush Beit Dajan och tittade på en stor, tjock vattenledning som leder vatten från denna palestinska by till en närliggande bosättning där man bedriver kommersiellt jordbruk.

Bosättningen och dess prunkande grönska skymtades någon kilometer bort. Vattenledningen omges av höga stängsel. En bit därifrån såg vi den ledning som förser de palestinska byborna med vatten. Den har uppskattningsvis knappt en fjärdedel så mycket kapacitet som bosättningens vattenledning. Siffror visar att de israeliska bosättningarna på Västbanken har en genomsnittlig vattenkonsumtion om 280 liter per dag och capita. Motsvarande siffra för den palestinska befolkningen är 60 liter. [7]

Denna dag besökte vi Furush Beit Dajan tillsammans med ett filmteam från Finland som håller på att göra en dokumentärfilm om bosättarprodukter. Filmmakarna hoppas att deras film ska kunna motivera människor att tänka sig för när de står i matvarubutiken hemma i Finland, och om möjligt undvika att handla varor som producerats under dessa villkor. Filmkameran är deras motstånds verktyg. Den registrerar hur vattnet pumpas från Furush Beit Dajan till bosättningens jordbruk.Under min korta tid på Västbanken har jag träffat många modiga personer som använder sin kreativitet för att finna olika motståndsverktyg. Människor som vill kämpa mot ockupationen med hjälp av olika icke-våldsstrategier.

Men vad kan jag göra? Varje gång jag hör någon berätta om sina upplevelser växer frustrationen. Vad kan jag göra här och nu? Vilka motståndsverktyg kan jag använda när jag är hemma i Sverige? Om det finns någonting jag kan göra för att visa mitt missnöje mot alla de brott mot mänskliga rättigheter som sker på de ockuperade palestinska områdena, så vill jag göra det.

– Om du inte är en del av lösningen, så är du en del av problemet.

Det är en mening som ständigt återkommer när man talar med människor på Västbanken om ockupationen. Jag vill vara en del av lösningen, även om det jag kan göra kanske bara är en droppe i havet.

Källor

[1] Organisationen New Profile ger stöd åt unga som inte vill göra militärtjänst samt utför utbildningsprojekt om problem kopplat till normaliseringen av militärens närvaro i det israeliska samhället. Mer information http://www.newprofile.org/english

[2] Rabbis for Human Rights kan du läsa om här: http://rhr.org.il/eng/

[3] Mer information http://projecthope.ps/

[4] Mer information http://bdsmovement.net/

[5] Uppgifter från svenska biståndsorganisationen Diakonia. Mer information http://diakonia.client.constructit.se/sa/node.asp?node=440

[6] Detta framgår i den fjärde Genèvekonventionens artikel 49. Finns tillgänglig via länken http://www.icrc.org/ihl.nsf/WebART/380-600056

[7] Statistik från UNOCHA http://www.ochaopt.org, sid 5

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.