”Hur kan man få fred med människor som stjäl ens land?”

På vägen upp till Yanoun påminns man om att man befinner sig i det som i Bibeln omnämns som landet som flödar av mjölk och honung. Yanoun är en idyllisk liten by, med olivträd, mandelträd och får som vallas. Invånarna i byn, som ligger strax utanför Nablus med en vidunderlig utsikt över Jordandalen, lever på jordbruk; får, tillverkning av ost och yoghurt, oliver och mandlar.

Vid en första anblick på Yanoun märker man inte de utkikstorn och strålkastare som finns på kullarna runt om byn. Vid första anblick kan man heller inte ana att för bara några år sedan var de då cirka etthundrafemtio invånarna i byn så rädda att de valde att gemensamt överge sina hus och flytta därifrån.

Cirka en mil från Yanoun ligger bosättningen Itamar. 1996 expanderade bosättningen och de första utposterna började synas på kullarna runt Yanoun. Utposter, som ofta är ”förlängningar” av existerande bosättningar, börjar ofta som en husvagn, för att gradvis göras permanenta. Alla israeliska bosättningar på ockuperat område är olagliga enligt internationell rätt, men dessa ”utposter” är olagliga också enligt israelisk lag. Trots detta har de militärt beskydd, tillgång till el och vatten etc. De flesta som bor i Yanoun förlorade land till utposten. Samma år som utposten dök upp, blev en gammal man från Yanoun så svårt misshandlad av bosättarna att han blev blind på ena ögat, när han vallade sina får på kullarna runt byn. Byborna berättar att när den andra Intifadan började år 2000 blev trakasserierna allt värre. Bosättarna sköt mot byborna när de var ute vid sina olivträd, misshandlade dem, förstörde deras olivträd med traktorer. Slutligen brände de ner byns elgenerator, som skänkts av FN, och uttalade hot om att om den ersattes skulle den nya också förstöras. Resultatet blev att Yanoun lämnades utan el och rinnande vatten.

Sommaren 2002 attackerade en palestinsk beväpnad man bosättningen Itamar och sköt fem bosättare. Invånarna i Yanoun har inte knutits till denna händelse, eller något våld mot bosättare över huvudtaget. Trots detta fick händelsen konsekvenser för Yanoun, och bosättarvåldet eskalerade ytterligare, till den punkt där alla i byn valde att överge sina hus och sitt levebröd och flytta därifrån. Flytten uppmärksammades i internationell media som den första gången en hel palestinsk by tömts på grund av trakasserier från bosättare, och paralleller drogs till de palestinier som flydde i kriget 1948. Palestinska, israeliska och internationella fredsorganisationer reagerade, och lovade att det hädanefter konstant skulle finnas en internationell närvaro i byn. Med detta löfte började en del av byborna gradvis flytta tillbaka.

Det betydde inte ett definitivt slut på trakasserierna. Utposten ligger bara några hundra meter från Yanoun. På kvällen lyser starka strålkastare ner mot byn. Invånarna vet precis hur långt upp på kullarna de kan gå, till den osynliga gränsen, där bosättarna ser det som en provokation om byborna går. Bönderna måste numera köpa dyrt foder till sina får, eftersom de inte längre kan använda marken där de brukade valla sina får. Efter flera år av internationell närvaro har det blivit ovanligt att våldsamheter sker i Yanoun, men bosättarna kommer fortfarande då och då, alltid beväpnade. Under den månad jag spenderat här har vi sett dem två gånger, båda gångerna på lördagar, shabbat, som är den heliga dagen för judar. Unga killar beväpnade med automatvapen och med stora hundar, som vandrade genom byn och uttalade några förolämpningar till oss ”internationella”.

I våras kom bosättare ner och badade i dricksvattenbrunnen. De största problemen ligger för tillfället i andra byar i området, dit vi följeslagare åker någon gång i veckan. I byarna Asira och Burin har bosättare nyligen bränt stora ytor jordbruksland och olivträd, och till och med ett hus. De har också kastat sten på hus och bilar och sprayat Davidsstjärnor på hus[2]. Trots allt som hänt i Yanoun ger det mig hopp att träffa de unga människor i Yanoun som trots allt bor kvar och ser en framtid i byn.

Källor

[1] Sagt av Hamdah Abu Haneia, Yanoun , ur “Living with settlers” skriven av Följeslagaren Thomas Mandal[2] Se bl.a. UN OCHA : “Protection of civilians weekly report” 23-29 July 2008

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.