Husdemoleringar och markkonfiskeringar

Rektorn Jamal Hamed berättar helt plötsligt under samtal i sitt hus, där han bjuder på te, att han tillsammans med sina bröder förra året planterade 700 mandelträd och 150 olivträd på familjens 180 000 kvm stora markområde i trakten av Al Ras. På marken som tidigare använts för viss veteodling lade de dessutom upp stensträngar. När han återkom till området låg där ett brev med nummer 0544 och ungefär följande lydelse;

”Ni brukar illegalt judiskt land i Samarien och Gallileen. Ni har planterat träd och byggt stenmurar. Ni uppmanas härmed att sluta använda marken och inom 45 dagar efter mottagandet av denna skrivelse återställa den i ursprungligt skick. Om detta inte sker kommer kostnaden för återställande att avkrävas er. Ni kan överklaga detta beslut till militärdomstolen i Aufar”.

Jamals familj som ägt marken i generationer vände sig till militärdomstolen och fick veta att israeliska staten redan år 1983 konfiskerade 1 000 000 kvm mark i området inklusive deras mark. De vet nu inte om de kommer att återfå sin mark som ligger på palestinskt av Israel ockuperat område. Följeslagaren Doreen från England och jag besöker byn Faroun och blir visade resterna av åtta hus som israeliska armen förvandlat till stenhögar efter år 2003, samt två andra hus som hotas av demolering. Hela byn ligger på palestinskt av Israel ockuperat område. Det ena huset, som troligen kommer att förstöras, är ett vackert tvåvåningshus. Det andra är också ett tvåvåningshus men där familjen redan flyttat bort inventarier med mera eftersom demolering av hus sker omedelbart efter domstolsbeslut och familjerna brukar då inte hinna rädda sina tillhörigheter.

Den gamle mannen som bor i huset tillsammans med sonens familj säger till oss att ”israeliska bosättare får alltid tillstånd att stjäla palestinsk mark. Jag flydde 1948 från min hemby fyra kilometer in på andra sidan gränsen och måste nu fly en andra gång från hus jag äger och som  ligger på mark jag köpt och betalt för”. Byäldsten Farouk Ahwad visar norska följeslagaren Merete och mig skolan i hembyn Jbarah, vilken byggdes i två våningar för två år sedan. Om byggandet fortsätter kommer israeliska armén att demolera byggnaden. Byn som har cirka 350 invånare har 80 till 85 skolbarn som nu måste köras i bussar till angränsande byar vid halv sju på morgonen för att komma tillbaka vid halv två efter lunch. De får ofta vänta en timme vid den israeliska arméns checkpoint intill muren som byggts cirka tre kilometer in på palestinskt område, byn har hamnat mellan muren och gränsen till Israel.

Farouk berättar också att en husägare för två dagar sedan fick besked om att hans hus skall demoleras. Farouk förde då omedelbart saken till israelisk militärdomstol. En kycklingfarmare har övergivit tre stora hus för kycklinguppfödning och flyttat över sin verksamhet till Tulkarem. Farouk visar på andra hus som nu står öde. Invånarna orkar inte med all väntan vid checkpoints, att tvingas söka tillstånd för att komma in i hembyn och att bo i vad de kallar ”ett öppet fängelse bakom muren”.  Grönsaksodlaren Fayyez i Tulkarem visar mig sina växthus som han blivit tvungen att korta av från 60 till 45 meter på grund av att muren byggts på hans mark. Han förlorade genom bygget av muren år 2003, 21 000 kvm mark men hans båda grannar förlorade all sin mark.

Eftersom Fayyez år 2000-2003 var samordnare i det palestinska jordbruksfacket deltog han i demonstrationer mot jordkonfiskering och den israeliska ockupationsmyndigheten stängde därför av Fayyez mark med taggtråd under hela år 2004. Men Fayyez är en envis man och klippte tillsammans med hustrun av taggtråden varje dag för att kunna använda växthusen som är hans enda inkomstkälla. Varje gång kom israeliska armen som genom bevakningskameror såg vad som hände. De slog makarna men dessa fortsatte klippa tråd. Till slut gav den israeliska myndigheten upp och Fayyez fick använda sina växthus. Under domstolsprocessen för att få använda sin mark anförde Fayyez ”Ni har tre kilometer ren jordbruksmark på israeliska sidan av gränsen att bygga er mur på. Varför måste ni då använda min och grannarnas jordbruksmark på palestinskt område?”

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.