I skuggan av fredsförhandlingarna

Att fredsförhandlingarna har påbörjats igen har nog inte undgått någon. Stor tilltro har satts till dessa förhandlingar som förhoppningsvis ska leda till ett slut på konflikten och ge fred i regionen. Samtidigt som fredssamtal äger rum har situationen på plats trappats upp och förvärrats under de senaste veckorna.

Frysningen av bosättningar har upphört och det har redan signalerats att det ska byggas fler sådana på det ockuperade Västbanken. Redan innan tiden för frysningen rann ut gick dock premiärminister Benyamin Netanyahu ut och sa till kvartettens [1] ledare Tony Blair att byggandet skulle återupptas efter den 26:e september. Man räknar nu med att bygga mellan 1 500-2 000 nya fastigheter på det ockuperade Västbanken innan året är slut [2]. Ett vansinnigt beslut om Israel verkligen vill skapa fred. Samtidigt som Israel planerar detta pågår också en annan aktivitet som negativt påverkar fredssamtalen och som leder till oroligheter dagligen nämligen de husrivningar som sker ständigt.

Dessa rivningar påverkar dock oftast inte den israeliska befolkningen utan främst palestinier. I början på förra veckan fick jag med egna ögon uppleva en sådan händelse då israeliska styrkor från den israeliska naturparksmyndigheten, polisen och ett team med bulldozers förstörde flera palestinska byggnader på fyra olika platser i området At Tur i östra Jerusalem. Strax efter att min kollega och jag fått meddelande om rivningarna via telefon satt vi i en taxi på väg till Al Tur. På plats möttes vi av något som kan beskrivas som en byggarbetsplats eller kanske snarare en demoleringsplats.

Tre grävskopor och tre bulldozers var fullt upptagna med att gräva upp all mark i en slänt som tidigare använts som betesmarker och som fortfarande, enligt skrivna avtal, ägdes av en palestinier. Tidigare under dagen, innan vi hade hunnit ta oss till platsen, hade maskinerna förstört fyra av mannens byggnader. Dessa, som använts för att ge skydd åt fem hästar, 15 getter och 25 får hade blivit totalförstörda. De hade även förstört mannens duvbur som hållit över 100 duvor och dessa kunde vi nu se flyga vilt omkring i närområdet.Varken före eller under rivningarna hade ägaren tillåtits att gå in på sitt land och detta resulterade i att flera av de djur som släppts fria nu sprang oroligt omkring på den plats där de tidigare haft sina hem. Det faktum att de pågående rivningarna var både högljuda och endast några meter ifrån djuren skapade ytterligare stress för dem. Tyvärr hade inte alla djur lyckats ta sig ur sina burar innan förstörelsen hade påbörjats och när jag kom närmare rivningsplatsen såg jag att det låg döda duvor och kycklingar i byggnaderna som rivits över dem. Dessa döda djur delade nu plats med de levande som sökt skydd under de raserade husen. På en plats som tidigare legat mellan byggnaderna såg jag en vit död duva, som inte hade hunnit ut i tid, ligga på marken. Samtidigt som jag tittade ner på den vita duva som ofta får symbolisera fred kunde jag i bakgrunden se de stora bulldozrarna fortsätta sitt arbete med att jämna marken för att lämna plats åt en park [3].

Den palestinska mannen som brukat sin mark i över tio år var helt förstörd och kunde bara hjälplöst se på medans hans odlade mark med träd förstördes för att aldrig kunna brukas igen. Anledningen till att hans mark höll på att rivas upp var det ingen på plats som visste. Det enda som hade förmedlats till honom tidigare var att han haft djur illegalt (fem hästar och 20-30 får) och att han var tvungen att skaffa tillstånd, förflytta dem eller räkna med att de skulle bli beslagtagna. Ingenstans i beslutet stod någonting om att byggnaderna skulle förstöras, att landet inte tillhörde honom eller att de andra djuren skulle anses olagliga. Trots detta startade rivningarna tidigt denna morgon utan någon som helst förvarning.

Jag önskar att jag kunde ha samma förhoppningar på fredsförhandlingarna som många i det internationella samfundet verkar ha, men tyvärr är det ibland svårt att se en lösning när man ser vad som händer på plats. Att fortsätta bygga bosättningar och utföra rivningar på ockuperad mark samtidigt som man dessutom sitter och förhandlar om just dessa inger lite hopp inför framtiden. Bilden på den döda vita duvan kommer jag förmodligen alltid bära med mig och det fungerar för mig som en stark liknelse för att freden inte går att uppnå medan man talar och handlar på olika sätt. Om det någonsin ska bli fred mellan Israel och Palestina måste det olagliga agerandet på ockuperad mark upphöra.

Daniel Nyström
Jerusalem oktober 2010

[1] Kvartetten som också ibland kallas den diplomatiska kvartetten är en delegation som representerar nationella och internationella aktörer som är involverade och fungerar som medlare i fredsprocessen. Kvartetten består av Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, USA och Ryssland. http://www.tonyblairoffice.org/quartet/

[2] The Jerusalem Post, ’Peace talks will fail if West Bank construction resumes’,  http://www.jpost.com/MiddleEast/Article.aspx?id=187914, 2010-09-29

[3] Elin Asgeirsdottir, UNOCHA. 2010-09-21

Den här reserapporten skrevs i Jerusalem. Bokmärk permalänken.