Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

Detta hus med galler som skydd kallas i folkmun i Hebron för ”Burhuset”. Huset ligger mitt emot den israeliska bosättningen i Tel Rumeida som är till vänster i bild. Där gatan slutar finns familjen Abu Haikels hus. Foto: B. Udd

Hani Abu Haikel bor i huset med sin fru, deras fyra barn, hans två systrar, systerdotter och hennes barn. Familjens närmsta grannar är en militärbas och ett hus som tagits över av bosättare från den intilliggande israeliska bosättningen. Hani berättar att huset togs över av bosättare 2005 och att bosättarna sedan dess inte har behövt lämna trots att domstol konstaterat att de saknar rätt till huset.

Tel Rumeida delas mellan palestinier och israeliska bosättare. Det är beläget inom H2, den del av Hebron som är under israelisk kontroll. [1] Sedan 2015 är Tel Rumeida en stängd militärzon. Utöver internationella besökande och israeler är det endast de palestinier som är registrerade som boende som har tillåtelse att komma in. Därför kan palestinierna i Tel Rumeida inte ta emot besök från sina familjer eller andra palestinier. Ambulanser och andra samhällsfunktioner fördröjs av eller får inte passera de militära vägspärrarna. [2] Bosättarna passerar med bil via bilvägarna, som är stängda för palestinier. Palestinierna i Tel Rumeida utsätts för våld och trakasserier av bosättarna, samt även av militären. Sammantaget är klimatet i Tel Rumeida sådant att palestinier väljer att flytta från Tel Rumeida. [3]

Under tiden som vi pratar passerar israeliska soldater genom familjens trädgård. Hani berättar att familjen ofta har utsatts av bosättarna. 11 bilar har förstörts för familjen. Familjemedlemmar har attackerats. Dessutom har 268 av familjens olivträd förstörts av bosättarna eller militären.

En amerikansk vän till Hani förstod att han hade problem och gav honom en kamera för att dokumentera vad som sker. Hani hade förstått att ickevåld är enda vägen att möta ockupationen, under vilken militära vägspärrar och bosättningar uppkommer på grund av säkerhetshänsyn.

Andra palestinier i området hade dock svårt att acceptera ickevåld som metod då det sågs som en feg kapitulation. Enligt Hani ändrades detta dock när de såg vad hans metoder kunde leda till.

Som många gånger tidigare stod Hanis familj utan vatten då deras vattenledning hade skurits av. Hani bad därför om tillåtelse från israelisk militär att ta in en vattentank men fick inte det. Han ringde då en vän som är journalist och bad andra i närheten om hjälp. De tog hinkar och byttor med vatten och började bära dessa förbi vägspärren och bad journalisten filma och kommentera. Det såg så klart illa ut för den israeliska befälhavaren och för att slippa fortsatta problem på grund av media gavs Hani snabbt tillåtelse att ta in vattentanken.

Andra palestinier förstod att ickevåld fungerar som metod, berättar Hani. Han fick hjälp av den israeliska mänskliga rättighetsorganisationen B’Tselem [4] som gav honom kameror som han sedan distribuerade till andra palestinier i området. Hani berättar hur han försvarar sig

– Mitt vapen är min kamera och media. Detta är sanningen.

Hani berättar för oss att han sammantaget har lämnat in 523 anmälningar mot israeler men att israeliska myndigheter är ovilliga att ta emot dessa eller att de inte leder till åtgärd. [5] Detta även när han fångar det på bild. Han är dock beslutsam om att situationen kommer att förändras

– Jag är säker på att detta inte är i onödan.

Hani Abu Haikel och hans son framför familjens hus. Den som tittar noga kan se en kamera bakom galler längst upp i bild. Foto: D. Bålman

Källor

[1] 1. Hebron. The Temporary International Presence in Hebron, http://www.tiph.org/hebron/ Hämtad den 10 augusti 2017
[2] UN-OCHA, Humanitarian Bulletin – Occupied Palestinian Territory, s. 5-9 https://www.ochaopt.org/sites/default/files/ocha_opt_the_humanitarian_monitor_2017_04_12_english.pdf Hämtad den 2 augusti 2017
[3] UN Secretary General, Human rights situation in the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, A/HRC/34/38, s. 7-8, http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session34/Pages/ListReports.aspx Hämtad den 2 augusti 2017.
[4] För mer info om B´Tselem: http://www.btselem.org/ Hämtad den 2 augusti 2017
[5] Detta stöds även av andra källor, se UN Secretary General, Human rights situation in the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, A/HRC/34/38, s. 9, http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session34/Pages/ListReports.aspx Hämtad den 2 augusti 2017.

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.