”Jag vill fixa mitt land”

Det finns många israeler i Israel som engagerar sig för palestiniernas rättigheter trots stora svårigheter. Ett exempel på det är den israeliska fredsorganisationen Ta’ayush. De följeslår herdar som möter trakasserier från militär och bosättare, för att de skall ha möjlighet att nå sina marker och ge fåren föda. För att få en inblick i deras arbete och varför dessa israeler dagligen väljer att åka in på Västbanken och stötta palestinierna i Jordandalen har jag bett om att få prata med Guy Hircefeld, en av huvudfigurerna för organisationen.

Jag träffar israeliska fredsaktivisten Guy Hircefeld i Al-Auja och vi samtalar om hans syn på Israels politik och ockupationens konsekvenser för palestinier. Foto: Julia Carlbäcker

EAPPI:s arbete i Jordandalen innebär mycket vallning av får. Arbetet koordinerar vi med den israeliska fredsorganisationen Ta’ayush. Guy Hircefeld från Ta’ayush och jag har mötts flertalet gånger i fält men alltid under militär närvaro. Nu för första gången får vi möjlighet att samtala i lugn och ro över en kopp te. Guy är israelisk medborgare vilket gör att det är olagligt för honom enligt israelisk lag att åka in i Jeriko där jag bor, då det ligger i område A och lyder under full palestinsk kontroll. Därför träffas vi i Al-Auja, på gränsen mellan område A och C strax utanför Jeriko på Västbanken.

Guy berättar för mig att han är född i Jerusalem, men växte upp på en kibbutz i Galiléen [2]. Idag bor han i Jerusalem och har två döttrar. Han började sin obligatoriska militärtjänstgöring 1987 precis vid utbrottet av den första intifadan. Tjänstgöringen var en svår tid för Guy då han kritiserade mycket av det som den israeliska militären gjorde, och efter ett tag blev han förflyttad till en annan enhet. Efter militärtjänstgöringen engagerade han sig som aktivist för mänskliga rättigheter.

Jag kunde inte bara sitta där och se på när detta förtryck fortsatte. Och jag hade sett hur det gick till, från insidan.

Sedan 2008 har Guy engagerat sig på deltid i Ta’ayush. På grund av sjukpension kan han idag helhjärtat engagera sig åt aktivism och tillbringar i stort sett varje dag inne på Västbanken, främst i Jordandalen. Många israeler som engagerar sig för mänskliga rättigheter stöter ofta på svårigheter. Guy berättar att han har förmånen att göra det han gör då han inte har en chef eller hyresvärd som kan ställa till problem för honom, som att säga upp kontraktet på grund av hans politiska åsikter, vilket han menar inte alls är ovanligt i Israel.

Från förskolan blir vi upplärda med att alla hatar oss, så inte så många israeler skulle hålla med om att det vi gör är rätt. De flesta vill inte se den verklighet som pågår runt omkring dem dagligen. Fredsorganisationer växer sakta, men det är tufft. Bara under 2018 har jag blivit arresterad 30 gånger för det arbete som jag gör. Jag får hotsamtal och folk som försöker sprida falska rykten om mig på Facebook.

För två veckor sedan utanför Khirbet Samra fick Guy sina däck sönderskurna av militären och de tog hans körkort [3].

Inget jag gör är olagligt, jag är noga med det. Jag har en advokat som går igenom allt jag skriver på Facebook och allt jag gör för att se till att jag följer israelisk lag. Jag vill inte ge dem anledningar att arrestera mig. Men allt detta gör de mot mig på grund av mina politiska åsikter.

Att ständigt utsättas för dessa hot och anklagelser men ändå orka fortsätta jobba för palestiniernas rättigheter, hur och varför?

Sedan jag var barn har jag velat fixa det som inte stod rätt till, och nu vill jag fixa mitt land. Jag vill att mina barn skall växa upp i ett bra samhälle. Och jag tror fortfarande på en förändring, jag vill ha en stat som är öppen för alla och som är byggd på jämlikhet, det är vad jag drömmer om.

När jag frågar Guy vad han tror är lösningen, hur en förändring är möjlig, så svarar han:

Det är tyvärr inte israelerna själva som kommer att få igenom en förändring, för de vet inte om vad som händer, det är det internationella samfundet som måste agera. De har otroligt mycket makt, vill de se en förändring så skulle de kunna få en. Ta till exempel Europa, det är den störa exportregionen för Israel, om de sa ifrån och agerade skulle en positiv förändring vara möjlig.

Så vad är min roll som svensk medborgare, vad kan jag göra?

Ta med dig allt ut, alla berättelser du hört och allt du sett. Försök få dem att förstå att detta är sjukt, det kan inte få fortsätta, ockupationen måste få ett slut. Det är för allas skull, israeler som palestinier.

EAPPI och Ta’ayush samarbetar i fält. Här är Guy tillsammans med EAPPI i Khirbet Samra när två herdar blir bortförda av militären och israelisk polis. Med hjälp av organisationernas påtryckningar släpps herdarna, denna gång, utan arrestering. Foto: Julia Carlbäcker

 

Källor

[1] https://www.taayush.org/
[2] En kibbutz är ett litet kollektivt jordbruks- och industrisamhälle, där medlemmarna, som brukar vara några hundra till antalet, äger allting gemensamt, https://en.wikipedia.org/wiki/Kibbutz

Den här reserapporten skrevs i Jeriko. Bokmärk permalänken.