”Jag vill tillbaka till mitt hem”

Över fälten kommer ljudet av borrar mot betong, som följs av höga kraschande ljud. Det är ljuden av palestinska hem som förstörs. Vi står alla hjälplösa bredvid medan bulldozrarna fortsätter sitt arbete ostört. I slutet av dagen har tolv vuxna och åtta barn förlorat sina hem, och femton personer förlorat förutsättningen för sin försörjning.

Husrivning

Khalil Jahalin står i ruinerna av sitt hus. Foto: S-S. Bergstedt

Västbanken är indelad i område A, B och C sedan Oslo-avtalet skrevs under 1995. I område C, cirka 60 procent av Västbanken, har Israel full kontroll över både säkerhet, infrastruktur och byggnation [1]. De bygglov som utfärdas är snedfördelade med tanke på att den israeliska och palestinska befolkningen i område C är ungefär lika stora; under år 2014 utfärdades 1500 nya byggtillstånd för israeliska bosättningar och endast nio tillstånd för byggnation till palestinier [2]. Palestinier som behöver husera sina familjer tvingas därför bygga utan tillstånd, vilket ger Israel en ursäkt att riva husen.

Den här morgonen har vi fått höra att det pågår en husrivning i byn al-Jiftlik. Vi kommer inte nära byn då israelisk militär har upprättat en stängd militärzon medan husrivningarna pågår. Vi står en dryg kilometer bort men hör ljudet av borrar mot betong och höga kraschande ljud över fälten. En timme senare åker vi in i byn och ser bulldozrarna och militären lämna. Jag tror att det är över nu.

Vid det första huset är det fullt av folk kring den stora högen med betong och stålvajrar som är kvar av huset. Bredvid har familjen Bein Auda samlat alla sina tillhörigheter i en stor hög, där grytor och klädhängare blandas med stolar och kläder. Aiman Bein Auda förklarar att de var åtta vuxna och två barn som bodde i huset. Hans gravida fru svimmade medan huset revs och fördes till sjukhus. Familjen fick en rivningsorder för en månad sedan, men deras advokat hade sagt att han hade ansökt om förlängd tidsfrist och att allt nu var i sin ordning. Därför kom rivningen som en stor chock. Detsamma gäller det andra huset som har rivits denna morgon, där Khalil Jahalin bor med sin fru och två barn. När vi är på väg dit får vi höra att ytterligare ett hus har rivits längre bort. Strax därefter kommer rapporten om hur en jordbruksdamm också har rivits i Furush Beit Dajan. Det var inte över ännu trots allt.

Vi skyndar oss till det andra huset som revs och tar deras vittnesmål. Vi fortsätter därefter snabbt till det tredje huset. Där bodde Ahmed Abu Aram med sin gravida fru och deras fyra barn. Vi skymtar både en tekanna och tvättmaskin bland rasmassorna, eftersom soldaterna inte lät dem tömma huset på ägodelar. På 30 minuter hade huset förstörts. Därefter åker vi till Furush Beit Dajan och träffar bröderna Bessem och Kasem Abu Jeish. De hade en jordbruksdamm för att samla det vatten de måste köpa för att bevattna odlingarna, samt ett verktygsförråd ovanpå. Strax innan vi anländer var militären där och rev allt. Egentligen skulle bara förrådet rivas men eftersom det låg ovanpå dammen förstördes båda två, samt alla verktyg. Nu rinner vattnet ut över marken där vi står och bildar en porlande bäck ner mot växthusen. Brödernas familjer på totalt 15 personer står utan vatten och därmed möjligheten att försörja sig.

Det har varit en tung dag, att se hur livet för så många människor slås i spillror. Medan vi stod och pratade vid det första huset såg vi familjens treåriga dotter gå omkring bland resterna av sitt hem. Hon vänder sig till sin mamma och säger något jag aldrig kommer att glömma:

– Jag vill tillbaka till mitt hem.

Husrivning

Medlemmar ur familjen Bein Auda sörjer sitt hus. Foto: S-S. Bergstedt

 

Källor

1. B’Tselem. What is Area C? 2014-05-18. Hämtad 2017-11-09

2. Föreläsning av Ray Dolphin, specialist på United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, UNOCHA. 2017-09-07.

Den här reserapporten skrevs i Jeriko. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page