Marah ska bli läkare och kämpa för mänskliga rättigheter

Under den knappa vecka jag har hunnit vara på min placering i Yanoun utanför Nablus på norra Västbanken, har jag träffat många inspirerande människor, som på olika sätt kämpar för sina rättigheter. Men en person som berörde mig lite extra var Marah, en 18-åring med mycket energi, höga ambitioner och en tro på både sin egen och det palestinska folkets framtid.

Skolans rektor uppmuntrar Marah att utbilda sig i USA. Foto: K. Jonsson

Marah kom full av energi inrusande på rektorns rum när jag och mina följeslagarkollegor satt där och smuttade på vårt arabiska kaffe. Hennes engelska var i det närmaste perfekt, med en kraftig amerikansk accent som hon lärt sig genom att prata med sin bror i USA. Stämningen i rummet blev plötsligt lättsam och Marah skämtade med rektorn på ett mycket avslappnat sätt. Hon berättade om sig själv och att hon är fast besluten att utbilda sig till rättsläkare i USA, för att sedan komma tillbaka till Palestina och arbeta för det palestinska folkets rättigheter. Marah beskrev sig själv som ”en mycket ambitiös flicka”, samtidigt som hon förstår att alla unga palestinier inte kan eller orkar ha samma driv.

– Israelerna dödar våra ambitioner, sa hon lite sorgset trots sin annars så sprudlande entusiasm. Speciellt unga män känner en stor uppgivenhet och många tror inte att de kommer att bli äldre än 17 år.

Marah går faktiskt i en pojkskola. Flickskolan i samhället där hon bor har inte någon naturvetenskaplig linje, så hon och ytterligare ett 20-tal flickor går i pojkskolan.

Eftersom soldater och israeliska bosättare på olika sätt hindrar skolgången för många elever, besöker mitt följeslagarteam regelbundet flera skolor i området kring Nablus. Mycket nära Marahs skola ligger en bosättning och bosättarna har vid flera tillfällen kastat sten på eleverna. Skolan blev tvungen att göra skolgården mindre och sätta upp ett högt staket. Vissa elever har svarat på stenkastningen med att kasta sten tillbaka, och israeliska soldater har då ingripit genom att kasta in tårgas både på skolgården och i skolbyggnaderna.

Vi frågade Marah hur det påverkar studierna att ha tungt beväpnade soldater utanför skolan.

– Jag känner mig svag och rädd för att de ska attackera skolan igen med tårgas. De har granatkastare på sina jeepar och de har stora automatvapen. Det känns obehagligt. Vi har ingenting, bara våra böcker. Vad kan vi göra med dem mot beväpnade soldater?

Att hindra unga från att gå i skola [1] är ett brott både mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter [2] och Barnkonventionen [3]. Militära operationer och aggressioner från bosättare är vanliga orsaker till att elever inte kan utnyttja sin rätt till undervisning, något vi följeslagare har sett exempel på. Även militära vägspärrar hindrar eleverna från att komma till skolan. På en av skolorna vi besöker börjar lektionerna sällan i tid, då både elever och lärare blir försenade av en vägspärr i närheten. Skolgången kan hindras av att skolor inte får byggnadslov. Det händer att skolbyggnader demoleras av israelisk militär för att de saknar byggnadslov eller för att marken ska konfiskeras [4].

Under vårt senaste besök på Marahs skola pratade vi med lärarna om hur eleverna påverkas psykiskt av situationen. Lärarna berättade att många elever mår dåligt och att skolan får hjälp av Medecins du Monde, som bedriver ett omfattande program med psykologiskt stöd på Västbanken [5]. Men Marah säger att hon mår okej och att hon nu ska börja fylla i ansökan till det stipendium som ska ta henne till USA och den utbildning hon så gärna vill gå.

Staketet runt skolan är till för att skydda eleverna från stenkastande bosättare. Foto: K. Jonsson

Källor

[1] FN:s kontor för humanitärt bistånd
[2] Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter
[3] UNICEF Barnkonventionen
[4] FN:s kontor för humanitärt bistånd och EEAS Europeiska utrikestjänst
[5] Medecins du monde

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.