Med kroppen som motstånd

Du vet den där känslan, den du delar med andra men kanske inte med alla. Lukten, synen, hörseln och smaken kan hjälpa till att framkalla den. Den spelar igång saker inom dig. Oftast är det ett tryggt rum. Du känner dig stark här. Du får ta plats. Vara dig själv. Dela glädje med andra. Det kan vara ljudet av att knäppa ett par pjäxor, känslan av en skateboardramp, lukten efter regnet på en fotbollsplan, synen av ett slitet dansgolv. Eller varför inte känslan av en trapets i dina händer.

Mahmoud Masri, general manager för Nablus Circus School. Foto: Malin

Mahmoud Masri, general manager för Nablus Circus School. Foto: Malin

Assirk Assaghir är en frivilligorganisation mitt i centrala Nablus, mer känd under namnet Nablus Circus School. Organisationen vilar på den 31:e artikeln i barnkonventionen [1] och visionen för organisationen är att alla barn oavsett socioekonomisk bakgrund ska kunna ha möjlighet att delta i konst och kulturella aktiviteter. [2]

Cirkus är en konstform där kroppen och dess förmågor står i centrum. Det handlar om kontroll, tillit, glädje, acceptans, vilja och mod. Mod att testa, våga, misslyckas och slutligen lyckas. Att leva under ockupation kräver strategier. Metoderna, verktygen och uttrycken kan se olika ut och även förändras över tid. Här på Assirk Assaghir får allt plats. Här trotsar barn och ungdomar konsekvenserna av ockupationen och söker tröst, hopp och kraft genom cirkusen.

Vi träffar Mahmoud Masri, general manager för Nablus Circus School ,en söndagseftermiddag i mitten av december. Ett blekt solljus fyller lokalerna. Inne på skolan pågår träning för nybörjargruppen. Det är en fokuserad stämning i rummet, samtidigt som den är enormt glädjefull. “Vi vill visa på alternativ till våldet”, säger Mahmoud under tiden vi samtalar med varandra. Redan 1999 såddes fröet till det som sedan skulle bli en formaliserad organisation 2004. Det var en grupp engagerade ungdomar med drivkraften att skapa en direkt fredlig respons till den våldsupptrappning som skedde åren innan andra intifadan bröt ut. 2006 hölls de första lektionerna på skolan och sedan dess har ungefär 60-120 elever per termin deltagit på deras kurser.

Att leva med och ha ockupationen ständigt närvarande i ens liv tröttar självklart ut. För mig blir det tydligt att Nablus Circus School är extremt medvetna om ockupationen och dess konsekvenser och det dom gör i Nablus är att skapa en fristad. En möjlighet för barn, ungdomar och andra cirkusintresserade att för en stund skapa det där trygga rummet. Där du får plats, vara den du är och fokusera på cirkusen och dess fantastiska förmåga att flytta tid och rum. Jag går vidare genom lokalerna, jag smyger in och ser två unga killar kämpa med trapetserna, de hänger upp och ner. Vi ler mot varandra, jag fylls av en känsla med hopp. Just här och nu finns bara rummet med mattor och trapetser, ockupationen tycks långt borta. Hindren är överkomliga, till slut svingar sig killarna upp i trapetsen.

I bilen på väg hem funderar jag över motstånd och dess uttryck. Hur ockupationen fullkomligt kan dränera dig och din kropp och hur viktigt det är att hitta andrum. Hitta ställen där livet får fortsätta och där du själv är den som sätter begränsningarna. Precis så känns Nablus Circus School och jag hoppas att det stämmer. Att när barn och ungdomar öppnar dörren intill lokalerna, känner lukterna, ser trapetserna, mattorna och möter sina kompisar då finner de trygghet och det i sin tur skapar hopp och framtidstro.

 ett av rummen på Nablus Circus School. Foto: Malin

Ett av rummen på Nablus Circus School. Foto: Malin

Källor

1. Artikel 31 “alla barn har rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.”
Barnkonventionen, UNICEF, 2015, hämtad 2016-02-18

2. Assirk Assagirs hemsida, hämtad 2016-02-18

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.