Med rötterna i marken och huvudet i skyn

Ockupationen drabbar många palestinier hårt. Jag har mött Ebtsam Moussa och Nada Tweer, två starka kvinnor som har berättat för mig hur kvinnors vardag kan se ut under ockupationen, och hur de arbetar för att den ska bli bättre.

Ebtsam Moussa och hennes man Hussein Moussa i deras butik.

I byn Deir Balut bor Ebtsam Moussa med sin familj. Hon är gift och har åtta barn, varav flera har avslutat sina universitetsstudier. Deras by är omringad av israeliska bosättningar och för att komma in och ut ur byn är en i princip tvungen att passera en militär vägspärr, alternativet är en dåligt underhållen jordbruksväg. – Det känns som ett fängelse, säger Ebtsam.

Ebtsam, som många andra kvinnor i byn, arbetar med jordbruk. Hon är även invald i kommunstyrelsen och är med och försöker påverka den Palestinska myndigheten så att förhållandena ska bli bättre i byn. Sjukvården är bristfällig, de har bara läkare på plats tre halva dagar i veckan och att få en ambulans till byn tar en halvtimma. Ebtsam berättar att vägspärren vid vägen in till byn ibland stängs och att få sjukvård då är svårt. För flera år sedan förlorade en kvinna sina för tidigt födda tvillingar vid vägspärren då israeliska militären vägrade öppna den, en händelse som blev mycket uppmärksammad. [1] För att inget liknande ska hända igen har de numera tillåtelse att tillkalla läkare från den närliggande bosättningen om vägspärren är stängd och läget akut.

Ockupationen påverkar Ebtsam och de andra i byn hårt. Som kvinna är det exempelvis svårt att sköta sitt jordbruk. Hon säger att de ofta blir trakasserade av den israeliska militären. – Eftersom vi ständigt är observerade måste vi tänka på vad vi har på oss, vi kan inte använda de bekväma kläder vi vill ha på oss som gör arbetet lättare. Ebtsam berättar vidare att kommunen var med och initierade en gurkfestival för fem år sedan för att hylla och värdesätta kvinnornas arbete med jordbruket. När de hade den senaste festivalen stängde den israeliska militären vägspärren så det blev svårt för besökare att ta sig in. Ytterligare ett exempel är en damm som de har för att bevattna sina grödor på vintern, den har israelerna nu gjort till ett naturreservat så vattnet får de inte längre använda.

Under många perioder när barnen växte upp blev Ebtsams man arresterad av flera olika orsaker, bland annat för att omedvetet ha brutit ett utegångsförbud som lagts på byn. Att vara ensam och ansvara både för att uppfostra barnen och ordna mat på bordet krävde mycket kraft och energi.

För att stötta kvinnor som Ebtsam finns flera palestinska organisationer. En paraplyorganisation för många kvinnoorganisationer är Women’s Union. Nada Tweer är ledare för deras avdelning i Tulkarm. När vi träffas berättar hon att de erbjuder gratis juridiskt stöd till kvinnor och de håller i en rad olika utbildningar för att stärka kvinnor och göra dem medvetna om sina rättigheter. Ebtsam berättade för mig att när hennes man var fängslad så gick hon på varenda workshop hon kunde hitta genom olika organisationer för att stärka sig och hitta nya sätt att skapa en inkomst. Hon menar att det har gjort betydande skillnad för henne. Ebtsam säger till mig att hon vill visa att palestinska kvinnor är starka – Jag är en stolt palestinsk kvinna, mina rötter är i marken och mitt huvud är i skyn.

Nada Tweer och den palestinska versionen av J. Howard Millers ”We can do it”.

Källor

1. Levy, Gideon. And the Twins Died. Haaretz. 2004-01-08 Hämtad 2017-10-15

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.