Mitt hem är min borg?

Klockan 4 på morgonen onsdagen den 29 augusti dundrar en stor kontingent israeliska soldater i jeepar, åtföljda av bulldozers, in i stadsdelen Naqar i sydvästra delen av staden Qalqilya på det ockuperade Västbanken. Stadsdelen omringas och stängs av.

De boende beordras att lämna sina hus i bara nattkläderna. Samtidigt sprängs ljud-   bomber med öronbedövande dån utanför, vilket gör att folk blir rädda och tvekar att gå ut. Men ut ska de. Så fort de kommit ut tvingas alla män bland de 60-talet personerna att klä av sig till underkläderna. Några av dem tvingas att också ta av kalsongerna, detta inför alla. Två män vägrar och misshandlas tills deras fruar övertalar dem att göra som soldaterna säger. Männen får inte ta på sig kläderna igen förrän den militära aktionen är avslutad på kvällen. Kvinnorna kroppsvisiteras med metalldetektorer. Allt detta är oerhörda övergrepp i den muslimska kulturen.

Efter att alla de boende kommit ut, fortsätter soldaterna att uppmana folk att göra det. Förmodligen tror de att fler personer finns kvar i husen. Alla förs sedan till två hus ca 60 meter bort, som soldaterna tagit kontroll över. Männen är fortfarande i sina underkläder. I husen förhörs de av israeliska säkerhetspolisen. En 12-årig pojke tillfrågas gång på gång var ”de beväpnade männen finns.” Han kan inte svara, eftersom han inte sett några beväpnade män. Inte förrän de israeliska soldaterna kom.

Inga förklaringar ges och fångarna förbjuds att prata med varandra. Sedan separeras kvinnor och barn för sig och män för sig. Männen misshandlas. När vi från EAPPI (se disclaimer) besökte dem dagen efter såg vi bland annat blåmärken, märken efter handbojor och en man som visade skador vid ena njuren. Många trängs in i ett enda rum, där de tvingas att stanna de 12 timmar som den militära aktionen pågår. En taxi fanns på plats. Ägaren bad förtvivlat att få flytta på den innan rivningen. På detta svarade befälet hånfullt att han skulle se till att bilen hamnade under rasmassorna. Så blev det.

När ingen mer kommer ut börjar bulldozrar att riva husen. Inom några få timmar har sju byggnader förstörts. Det var hemmen för 48 människor, av dem 17 barn. Fem hus förstörs fullständigt och två andra görs obeboeliga. Ingen tillåts att gå in för att hämta något. Samtidigt som den systematiska förstörelsen påbörjas, kl 07, förklaras hela staden Qalqilya, med närmare 50 000 invånare, för en stängd militär zon. Varken trafik in eller ut tillåts.

Sexbarnsmamman Hana´a Qab´a, 42, berättar för B´Tselem: ”Jag såg bulldozrarna förstöra mitt hus inför mina ögon. Det var mycket smärtsamt. Alla mina drömmar dog i detta enda ögonblick. Det var tre sovrum, kök, badrum, vardagsrum och allt som fanns där.” En man i ett hus i närheten visar oss en film han tagit med sin mobiltelefon från rivningen. Förutom de hus som förstörs, genomsöks också grannarnas bostäder. Det är dessa som används vid förhören.

Förstörelsen efter husrannsakningarna är omfattande. Vi ser mängder med skotthål i väggarna. Alla garderober och madrasser pepprades med kulor. Det medförde att alla kläder förstördes. En flicka som skulle ha börjat skolan några dagar senare fick sin nya skolklänning genomborrad av kulor. Soldaterna sköt också på kläder som hängde på torklinor. TV- och stereoapparater slogs sönder. Dörrar sparkades in och väggar förstördes. Vattentankarna på taken perforerades med gevärsskott. Massor med tomhylsor visas upp för oss.

De flesta av husen tillhörde familjerna Qubba’ah och Adil. Familjefadern Abdul Adil fick varken med sig ID eller pass. Hur klarar sig en palestinier utan ID? Det är något han måste visa så fort han lämnar staden. Ungdomarna i staden åtlydde inte ordern om utegångsförbud, vilket ledde till stenkastning och oroligheter. Soldaterna sköt tårgas och stålmantlade gummikulor. Två personer ligger med livshotande skador på sjukhus, en av dem är 18-årige Ibrahim Hassan Mohammad, med skottskador i huvudet. Ytterligare ett 30-tal är skadade, sex av dem barn. Flera människor greps, deras mobiltelefoner beslagtogs och de förhördes.

Trupperna lämnade området kl. 19. Efter att soldaterna dragit sig tillbaka strömmar grannar ut för att hjälpa till. Fram tills nu har de stått för mat och tröst. Familjerna bor nu hos släktingar och i tält som Röda Korset bistått med. Mamman från ett av husen sitter och gråter stilla, medan en dotter försöker trösta. Gråter gör också USA-medborgaren och universitetsprofessorn Gary Field, som är här för att skriva en bok om hur palestinierna berövas sin jord. Det är rörande att se hur han tröstas av några av de drabbade. Det fanns inga domstolsorder på rivningarna och ingen eftersökt person hittades. Alla släpptes utan förklaring. Rivningarna kom utan förvarning. Enligt uppgift kom armén för att arrestera medlemmar i Hamas. Det visade sig att deras uppgifter var felaktiga.

Källor

Kollektiva bestraffningar är förbjudna enligt Genèvekonventionen. Enligt Artikel 27 i Fjärde Genèvekonventionen har den lokala civila befolkningen på ett ockuperat område rätt till skydd. De har rätt till respekt för sin person, sin heder, sina familjerättigheter, övertygelser samt sina vanor och seder. De ska behandlas humant och skyddas från våld och hot. Artikel 53 förbjuder ockupanten att förstöra egendom om det ”inte är absolut nödvändigt”. Denna artikel bygger på flera besök och vittnesmål från platsen. Flest uppgifter kommer från Mohamed Lutfi Qubba’ah, 32, en av de drabbade. Ytterligare fakta kommer från Ma´anNews och  från den israeliska människorättsorganisationen B´tselem.

Enligt The Israeli Committe Against House Demolitions, ICHAD, (”Resisting Occupation, Constructing Peace”) har fler än 12 000 palestinska hem förstörts sedan 1967. Tiotusentals människor har blivit hemlösa. Tusentals familjer står idag inför hotet av att få sina hus rivna. De rivna husen har lämnat utrymme till israeliska bosättningar och vägar.

Enligt Amnesty International ”Under the Rubble: House Demolition and Destruction of Land and Property” så har husrivningar varit en pågående politik på de ockuperade områdena och i arabiska delar av Israel. Men under de senaste åren har förstörelsen nått tidigare oanade höjder. Förstörelsen av palestinska hem, jordbruksmark och annan egendom på de ockuperade områdena är förbundna med Israels långsiktiga politik av att tillägna sig så mycket som möjligt av området man ockuperar, främst genom etablerandet av israeliska bosättningar i strid med internationell lag.”

Den här reserapporten skrevs i . Bokmärk permalänken.