Mitt hem är min borg

Bilen som skumpar fram och lämnar ett dammoln bakom sig har sett bättre dagar. Fjädringen är nästan lika obefintlig som vägen, så vi åker långsamt. - Walla Thomas, adventure!, utbrister vår tolk som också kör bilen. Vi är på väg till byn Susiya i South Hebron Hills för att besöka ett par som har fått order från den israeliska armén om att deras hem ska demoleras.

Hamed och hans fru flyttade för två månader till ett stycke mark som Hamed ärvt från sin far. Marken som han har ärvt ligger i område C, ett område som är helt under israelisk militär och civil kontroll. I förhandlingarna som ledde fram till Osloavtalet 1994, ett tillfälligt avtal som skulle leda till slutförhandlingar inom fem år, delades Västbanken upp i tre områden, A, B och C. I område A, som utgör ca 17 % av Västbanken, råder palestinskt självstyre.

Städerna på Västbanken, förutom östra Jerusalem, ligger i område A och därmed bor en stor del av den palestinska befolkningen där. Område B administreras civilt av den Palestinska myndigheten men israeliska militären och polisen ansvarar för säkerheten. Område C, som utgör hela 60 % av Västbanken, är fortfarande helt under israelisk kontroll.Palestinierna tillåts bygga på mindre än 1 % av område C [1]. Detta har lett till att det är nästan omöjligt för de palestinier som bor i område C att bygga hus, en ny brunn eller ett stall för sina får, även om de äger marken de vill bygga på. Då det är praktiskt taget omöjligt att få tillstånd för att bygga tvingas folk att bygga utan tillstånd för att möta sina behov. Byggnader som byggs utan tillstånd kan rivas av ”administrativa skäl”, en av tre anledningar som den israeliska militären anger för att riva palestinska hus. De andra två är militära eller bestraffande.

Den israeliska armén upphörde med de bestraffande husrivningarna 2005 då de ansåg att de inte fyllde sitt avskräckande syfte. 19 januari 2009 återupptogs de bestraffande husrivningarna men i praktiken genomförs de inte längre. Enligt artikel 53 i fjärde Genèvekonventionen är all förstörelse av ockupationsmakten av fastigheter eller lös egendom förbjuden, utom när sådan förstörelse anses absolut nödvändigt för militära operationer[2]. De rivningar av administrativa skäl som den israeliska armén genomför bryter därmed mot internationell humanitär rätt.

Det är rivning på grund av administrativa orsaker som hotar Hamed och hans fru i Susiya. När vi kommer fram till paret blir vi inbjudna att slå oss ner på en madrass på golvet i deras tält och Hameds fru bjuder oss på te med mycket socker. Hamed berättar att när den första ordern kom om att hans hus, som visar sig vara ett tält, och stall skulle rivas var de ännu inte färdigbyggda. När de flyttade in i dem för två månader sedan hade de redan fått tre order om att byggnaderna skulle rivas och nu väntar de bara på att armén ska komma och riva deras hem.

Den andra demoleringsordern kom under Ramadan, den heliga fastemånaden som är en av islams fem pelare, när Hamed var på pilgrimsresa till Mecka. Brevet lämnades till hans granne och levererades till honom när han kom hem. Hamed visar oss breven han fått från den israeliska militären och frågar om vi kan hjälpa honom. Om tältet som han har byggt själv rivs har han och hans fru ingentstans att bo och inga pengar att bygga ett nytt hem för.

Under 2011 har det skett en ökning av takten på rivningarna i område C. Under första halvan av det här året blev fler palestinier av med sina hem som en följd av husrivningarna än under de föregående två åren tillsammans.  I september påverkades ca 950 palestinier av husrivningar eller rivningar av andra strukturer som direkt påverkar deras grundläggande behov av försörjning [3].

Av de 49 palestinier som blev hemlösa var 26 barn. Sammanlagt har 656 människor, varav 351 barn, fått sina hem förstörda bara i år. Det talas ofta om att det sker en ”tyst förflyttning” av palestinier från område C då de inte direkt tvingas bort, de flyttar då de har svårt att klara sig på grund av de begränsningar och restriktioner som finns. Efter att ha druckit upp teet och hjälpt Hamed med kontakter till organisationer som jobbar med att hjälpa folk vars hem hotas av rivning är det dags för oss att åka.

Jag försöker föreställa mig hur det vore att leva med vetskapen om att armén när som helst kan komma och riva mitt hem men det går inte. Istället funderar jag på det vår tolk, den vänlige Abed, säger när vi återigen skumpar vägen fram i ett dammoln: ”Om jag inte får använda min mark, vad har jag då för nytta av den?”. Svaret på just den frågan är det som får människorna i område C att flytta från marken deras familj bott på i generationer. Jag hoppas att Hamed får behålla sitt hem och fortsätta bruka sin mark.

Thomas Strömberg
Susiya november 2011

[1] http://www.ochaopt.org/

[2] http://www.icrc.org/

[3] http://www.unrwa.org/

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.