När hela världen tittar på

- Flytta på er! Den israeliska soldaten säger till de tre unga palestinska männen som står och väntar på bussen att de måste flytta sig tre meter längre bort. De börjar flytta sig ännu lite längre bort från busskuren, som bara används av bosättare, med uppgivna suckar.

Även jag och mina kollegor beordras att ta några kliv bort från busskuren som vi ändå alltid ser till att hålla ett visst avstånd till. En kollega frågar den kvinnliga soldaten vad anledningen till detta är, eftersom att busskuren ändå är helt tom. Hon svarar bryskt att det är viktigt att hålla isär palestinier och bosättare eftersom att det annars blir en massa bråk. Vi kan inte se någon bosättare så långt ögat kan nå, varken i busskuren, eller någon annanstans.

De senaste veckornas har Palestina och Israel varit i omvärldens blickfång. Journalister vallfärdar till Västbanken från alla världens håll och kanter. Man vill veta vad människor tycker om de Palestinska myndigheternas ansökan till FN om att erkännas som en stat. Alla väntar på minsta lilla tecken på om förhandlingarna kommer att skapa oroligheter i området. Jag läser artiklar om hur den Israeliska armén har beväpnat israeliska bosättare som bor på ockuperad mark. [1]

Bosättare vars samhällen med kringliggande infrastruktur är illegala enligt internationell humanitär rätt. [2] Israeliska armén menar att FN-omröstningen kommer skapa uppror bland den palestinska civilbefolkningen och att de behöver bosättarnas hjälp för att stävja eventuella demonstrationer. Plötsligt inser jag vilken allvarlig situation man står inför när tusentals civila bosättare beväpnas. Spänningen är tydligt märkbar.

Jag samtalar med Hanna, en israelisk fredsaktivist som arbetar för organisationen Machsom Watch. Hon säger att det är precis som om det finns bensin överallt och att det enda som behövs för en brand är en liten tändsticka. Spänningen eskalerar i takt med att omvärlden försöker förstå om de internationella politiska förhandlingarna kommer leda till ökade motsättningar.

För att skapa oss en bild av vad som händer ställer omvärlden tusentals frågor till palestinier. Vi frågar vad de tycker om omröstningen och om de kommer att göra motstånd. Någon svarar att det är oerhört viktigt att Palestina erkänns som en stat och att vi nu står inför ett historiskt vägskäl, någon annan säger att det egentligen inte spelar någon roll för att det inte förändrar den verklighet som man upplever varje dag på Västbanken. Jag möter en man som heter Abu Sakkar som bor med sin familj i närheten av Al Hadidiya i den varma, torra Jordandalen. Abu Sakkar påminner mig om alla de otaliga beslut som har fattats inom ramarna för FN:s olika institutioner och säger att de i slutändan inte har förändrat någonting för honom och hans familj.

– Även om vi skulle ha en stat, vad betyder det för oss? [3]

Så, kommer Palestinska myndigheternas ansökan till FN att skapa gynnsamma förutsättningar för fortsatta fredssamtal, kommer oroligheterna på Västbanken att öka, kommer palestiniernas röster få ökat inflytande i de internationella institutionerna eller kommer de politiska samtalen kanske bli ännu mer infekterade? Frågorna är många och vi får olika svar beroende på vem vi frågar.FN-omröstningen har sannerligen placerat Palestina på den internationella agendan och omvärldens frågor riktas nu mot alla som har ett svar att ge. Oavsett vad utgången blir så är dock ockupationen fortfarande närvarande och dikterar civilbefolkningens vardag.

Tydligt är också att, även om Abu Sakkar som jag talade med en eftermiddag i Jordandalen inte tror att förhandlingarna i FN kommer vara början till ett slut på ockupationen av det palestinska området, så har den senaste tidens utveckling gått hand i hand med en spänning i området. En spänning som många gånger har fått förödande konsekvenser.

Fredagen den 23:e september avled en man i byn Qusra på norra Västbanken.[4] Bosättare kom in i den lilla palestinska byn i samband med att byborna befann sig i moskén för sin återkommande fredagsbön. Bosättarnas närvaro blev allt mer aggressiv och sammandrabbningen med byborna eskalerade snabbt. Israelisk militär kallades in och situationen hade snart lett till en våldsspiral där en ung palestinsk man avled efter att han skjutits av militären. [5]

– Var är vår Palestinska vår? säger en man vi träffar i Qusra.[6]

Vad utgången av FN-omröstningen blir kan endast framtiden utvisa. Medan vi väntar på fler svar, och medan världens blickar riktas mot händelser på Västbanken skapas förväntningar och oro. Förväntningar som i förlängningen påverkar den långdragna ockupationens dynamik och förändrar människors vardag.

Källor

[1] Ha’aretz, http://www.haaretz.com/news/diplomacy 2011-08-30

[2] Artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen fastslår att det är förbjudet att förflytta sin egen befolkning in på ockuperat område.

[3] Abu Sakkar från al-Hadidiya, Västbanken, Palestina

[4] Detta inträffade samma dag som Palestinska myndigheterna lämnade in sin ansökan om medlemskap till FN.

[5] Dagens Nyheter, Spänd väntan på palestinsk FN-propå, http://www.dn.se/nyheter/varlden/stigande-spanning 2011-09-23

[6] Hani Abu Reidi, borgmästare i Qusra, 2011-09-26

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.