Beit Ummar ligger cirka 10 km norr om Hebron. 70 procent av Beit Ummar ligger i område C, vilket innebär israelisk militär kontroll.[1] Staden är omringad av fyra israeliska bosättningar på tre av dess sidor.[2] Militära natträder och frihetsberövanden av palestinier är vanligt förekommande.[3] Många familjer har en eller flera söner som är eller har varit frihetsberövade. Det är inte ovanligt att familjer har flera söner frihetsberövade samtidigt eller att samma son har frihetsberövats flera gånger.
En familj i Beit Ummar som är utsatt för natträder och frihetsberövanden är familjen Issa Ali Safi. Vi träffar modern i familjen, som kallas för Khamsa Ummar[4] och två av hennes söner, Ahmed och Khaled. Hon har totalt sex barn, fyra söner och två döttrar. För närvarande är en av hennes söner, Hamed, i israeliskt fängelse sedan ett år tillbaka där han fortfarande väntar på sin rättegång. Han är anklagad för att ha demonstrerat mot Israels mur och mot israeliska bosättningar.
Khamsa Ummar är änka sedan 2012, då hennes make Mahmoud avled i cancer. Hon berättar för oss att familjens liv sedan dess har varit en katastrof. Mahmoud var under 12 års tid aktiv i B’Tselem[5] och ISM[6]. Khamsa Ummar berättar att israelisk militär bad Mahmoud sluta med sitt engagemang, annars skulle de straffa honom genom att försvåra livet för hans barn. Hon berättar vidare att alla hennes barn sedan dess är på Israels svarta lista med anledning av deras pappas engagemang. Detta har inneburit att hennes söner kontinuerligt frihetsberövas av israelisk militär av olika anledningar, så som att de har deltagit i demonstationer mot ockupationen. De har även anklagats för att ha kastat sten på soldater eller för att på något annat sätt ha stört Israel. När en av sönerna släpps fri frihetsberövas en annan.
– Sedan min make dog har aldrig hela familjen varit samlad kring middagsbordet, berättar Khamsa Ummar sorgset. Minst en av mina söner är alltid i fängelse.
Khamsa Ummar berättar vidare att hon är stressad och har svårt att sova. Det har blivit omöjligt för dem att bygga upp ett stabilt liv, säger hon. Familjen har istället anpassat sina liv efter alla natträder och frihetsberövanden och de har slutat sätta in glasfönster i huset eftersom militären ändå har sönder dem varje gång de kommer.
Militären kommer till familjens hem minst en gång i månaden, vanligtvis på natten och letar igenom huset. När soldaterna griper någon av sönerna, sätter de ögonbindel och handfängsel på dem och för sedan bort dem, ofta endast iklädda pyjamas. Alla hennes söner har blivit frihetsberövade minst tre gånger var förutom den yngsta, Khaled, som bara har frihetsberövats en gång. Vid två tillfällen har tre av hennes söner varit frihetsberövade samtidigt. De flesta förvar och häkten är förlagda på israeliskt område och familjen nekas ofta rätten till besök.[7]
Khamsa Ummar berättar för oss att en gång kom militären till familjens hem och skulle gripa hennes son Mohammed, trots att han redan satt i fängelse. Vid två tillfällen har de också kommit för att gripa hennes avlidne make, flera år efter hans död.
– Jag sa till de att han är död, berättar Khamsa Ummar. Jag sa till de att gå till kyrkogården så kan ni hitta honom.
Hon tror att det alltid kommer att fortsätta på samma sätt med natträder och frihetsberövanden.
– Jag ser inget slut på det här. Jag har vant mig vid den här situationen, att alltid ha ett av mina barn i fängelse. Jag förväntar mig hela tiden att de (soldaterna) ska komma och gripa någon av mina söner.
När vi frågar vad hon önskar i framtiden så svarar hon att hon inte önskar något för sig själv, men att hon önskar en bättre framtid för sina barn, att de alla ska få vara fria, få möjlighet att bilda familj och ha ett hus och att de alla ska kunna vara tillsammans.