Ockuperad stad

- Welcome, welcome, what´s your name!? När man vandrar längs Tulkarems gator går det knappast en minut innan man möts av glada tillrop från stadens invånare - gamla som unga. Internationella besökare är ovanliga, det märks tydligt. Här kommer jag att tillbringa de tre närmaste månaderna tillsammans med mina tre följeslagarkollegor. Under den tiden kommer jag att skicka reserapporter om mina upplevelser två gånger per månad.

Tulkarem ligger vackert beläget på en höjd på norra Västbanken. Staden har cirka 60 000 invånare, varav ungefär 27 000 bor i flyktingläger. När vädret är klart kan man se Medelhavet, som bara ligger halvannan mil bort. På ytan kan Tulkarem verka som en relativt välmående stad. Här finns ett stort utbud av affärer, ett myllrande kaféliv, universitet, simbassänger och till och med ett nöjesfält. Bönderna i de omkringliggande byarna odlar oliver och andra frukter och grönsaker på sina bördiga marker. Men allt är inte som det skulle kunna vara.

Tulkarem lider under den israeliska ockupationen, som har pågått sedan 1967, och ingenting tyder på att den skulle få ett slut inom en snar framtid. Under den andra intifadan i början av 2000-talet drabbades Israel av ett antal självmordsattacker, där förövarna kom från Tulkarem. Delvis som en följd av det invaderade den israeliska armén Tulkarem 2002, där de mötte motstånd från palestinska väpnade grupper. Innan de israeliska trupperna drog sig tillbaka sprängde de en polisstation och andra palestinska myndighetsbyggnader i luften.

I dag är situationen relativt lugn, men ockupationen gör sig påmind dagligen. I oktober 2002 påbörjade Israel bygget av muren mellan Västbanken och Israel, som enligt den israeliska regeringen ska hindra terrorister från att komma in i Israel. Muren går emellertid inte längs med gränsen mellan Västbanken och Israel utan till stora delar inne på palestinskt område. Invånare i några av byarna runt Tulkarem har därför fått sin mark konfiskerad för murbygget, medan andra har fått se hela eller delar av sin mark hamna på ”fel” sida av muren, vilket gör det svårt eller omöjligt att bruka jorden. Det innebär naturligtvis ett stort ekonomiskt avbräck för dessa familjer. I andra fall har muren byggts rakt igenom byar och hus. Många hus i närheten av muren har på grund av diffusa säkerhetsskäl redan rivits eller har utestående rivningsorder som kan fullföljas med några timmars varsel. Förutom det mänskliga lidande som muren har orsakat för de palestinier som har fått sitt land eller sina hus förstörda, har följderna varit katastrofala för det lokala näringslivet, som är starkt beroende av jordbruk. Tidigare fanns en omfattande gränshandel i Tulkarem-området, men med murbygget dog den i princip ut.

Andra rörelserestriktioner som den israeliska arméns vägspärrar inne på Västbanken skapar problem för lokalbefolkningen som aldrig vet om de ska komma i tid till arbete och skola — om de över huvud taget släpps igenom vägspärren. Ett ytterligare problem är de israeliska bosättningar som ligger i närheten av Tulkarem. Bosättningarna, dit inga palestinier har tillträde, är illegala enligt internationell humanitär rätt. [1] Lantbrukarna i de palestinska byar som ligger nära bosättningar är rädda för att arbeta på sina fält, eftersom bosättarna ofta är beväpnade och dessutom skyddas av den israeliska armén. Det händer att bosättare bränner upp eller förstör palestiniernas olivträd på andra sätt.

Dessutom expanderar bosättningarna och tar över mer och mer av de palestinska byarnas mark.Vad kan då vi följeslagare göra för att hjälpa människorna här? För det första kan vi visa dem att de inte är bortglömda, att det finns andra människor som bryr sig om dem och som vill få ett slut på den israeliska ockupationen. Tulkarem är inte någon turistdestination — här finns inte ens något hotell — och hit kommer knappast några internationella delegationer med politiker och diplomater. Den enda internationella närvaron utgörs av oss fyra följeslagare och en Röda kors-delegat. Det är viktigt att vi finns här och kan sprida information om situationen på plats. För det andra kan vi genom vår närvaro få människor att känna sig säkrare i sin vardag.

Till våra viktigaste arbetsuppgifter hör att övervaka de otal israeliska vägspärrar och gränskontroller som palestinier tvingas passera dagligen, samt att hjälpa lantbrukare som har odlingar i närheten av bosättningar med olivskörden. Förhoppningsvis kan vår närvaro minska trakasserierna från israeliska soldater och bosättare och göra dessa utsatta människors liv lite enklare.

Johan Dittrich Hallberg
Tulkarem oktober 2010

[1] Fjärde Genèvekonventionen, artikel 49. Artikeln säger att det är förbjudet att förflytta sin egen civila befolkning in på ockuperat område.

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.