Oliver för fred

En lördag härom veckan samlades en brokig skara människor i den palestinska byn Shufa, strax utanför Tulkarem. Det var israeler och palestinier från organisationen Combatants for Peace som möttes för att hjälpa palestinska familjer att plocka oliver och samtidigt göra en politisk markering mot den israeliska ockupationen av det palestinska området.

Enbart ett par hundra meter från Shufa ligger den israeliska bosättningen Avne Hefez, som har skapat stora problem för byns invånare. Under åren har bosättningen lagt under sig mer och mer av Shufas mark och det har hänt att bosättarna har tänt eld på bybornas olivträd.   Dessutom har den israeliska armén stängt den kortaste vägen mellan Shufa och Tulkarem för palestinier så att invånarna nu måste åka en omväg på över en och en halv mil för att komma in till Tulkarem. Endast bosättare har rätt att använda den gamla vägen för att ta sig mellan Avne Hefez och Israel.

Shufa är ett typiskt exempel på de problem de israeliska bosättningarna orsakar, vilket var en av anledningarna till att Combatants for Peace valde att förlägga sin aktivitet dit den här dagen. Combatants for Peace är en organisation bestående av före detta kombattanter från båda sidor i konflikten, det vill säga israeliska soldater och palestinier från den beväpnade motståndsrörelsen, men som nu har övergivit våldet och arbetar för en fredlig lösning. De motsätter sig den israeliska ockupationen och vill se en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad. På deras hemsida (www.cfpeace.org) finns personliga berättelser om hur de har tröttnat på våld och lidande och nu i stället arbetar med ickevåldsmetoder tillsammans med sina tidigare fiender.

En av metoderna Combatants for Peace använder för att visa sitt motstånd mot ockupationen är teater. Den här dagen spelar de upp situationer från ockupationens vardag, till exempel en palestinsk ambulans som blir stoppad i en israelisk vägspärr och inte tillåts åka vidare till sjukhuset. Deltagarna kan gripa in i handlingen och berätta om sina egna erfarenheter från liknande situationer. Den efterföljande diskussionen blir intressant och personlig; eftersom deltagarna kommer från båda sidor av konflikten ser de på situationerna från olika perspektiv och kan förmedla erfarenheter till varandra. Någon timme in i olivplockningen dyker den israeliska armén upp, som den brukar göra när palestinier skördar oliver nära bosättningar. De tre soldaterna blir minst sagt förvånade när de möts av israeliska fredsaktivister som ifrågasätter deras närvaro och i stället för att köra bort palestinierna är de tvungna att bemöta argument mot ockupationen och den israeliska arméns övervåld.

De här soldaterna är reservister och lite äldre och ofta mer politiskt medvetna än de värnpliktiga som vi brukar träffa på vid vägspärrar. Jag frågar en av dem vad han tycker om ockupationen.

— Jag får inte ha en politisk åsikt när jag har uniform på mig, blir hans undflyende svar, som om det inte vore en politisk ståndpunkt i sig att iklä sig uniform och bidra till ockupationen.

Mer än så lyckas jag inte få ur honom, men de israeliska aktivisterna samtalar länge med honom och de andra soldaterna. Efteråt berättar de för mig att soldaterna faktiskt verkade ta intryck av deras argument. Efter ett tag åker soldaterna vidare och lämnar mig med några nya tankar. Även om de är redskap för ockupationen är de samtidigt individer som kan ta intryck av argument och upplevelser. Kanske fick de en tankeställare i dag som kan utvecklas och få dem att ifrågasätta ockupationen och våldet.

Organisationer som Combatants for Peace visar att det faktiskt inte är omöjligt. Ofta känns situationen i Israel och Palestina hopplös, men om dessa människor — som har kämpat i det främsta ledet — kan samsas och arbeta mot ockupationen och för en framtid i fred och frihet för både israeler och palestinier, då finns det ändå hopp.

Johan Dittrich Hallberg
Tulkarem november 2010

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.