Olivskörden i skuggan av muren

I byn Jayyous på den ockuperade Västbanken i Palestina är olivskörden i full gång. Bara ca 18 % av byns markägare har dock tillstånd att passera genom den omdiskuterade muren för att komma till sina marker. Olivplockning är ett arbete som kräver många människors insats.

I byn Jayyous har jag senaste veckan sett hur den pågående olivskörden får folk att leva upp. Man ser en glädje och en intensiv aktivitet som inte märkts under den nyss avslutade Ramadan. Nästan all verksamhet kretsar nu kring olivplockningen och kommer kanske att göra så ytterligare några veckor innan det är dags att börja skörda citrusfrukter.

Människor i alla åldrar deltar. Tidiga morgnar kommer traktorer med vagnar och åsnekärror fullastade med familjemedlemmar, stegar, tomma säckar, stora plastskynken och mat för många arbetstimmar ute på fälten. Stora delar av byns odlade marker ligger dock på andra sidan muren dit bara ca 18 % av ägarna har tillträde efter ansökan om speciella tillstånd. Muren består här av ett avancerat system av elektronisk övervakat nätstängsel med djupa diken och flera lager av taggtråd. På andra sidan stängslet löper en asfalterad patrullväg med breda stråk av fin sand på ömse sidor, som effektivt avslöjar ev. fotspår. Sanden ”krattas” regelbundet av en traktor med släp av taggtrådsrullar.

I vår by finns det två s.k. jordbruksgrindar, som är öppna under några få timmar per dag och som bevakas av soldater. En av grindarna skall öppnas kl 06.45 men lång dessförinnan har många familjer samlats och väntar otåligt på att få börja dagens arbete innan det blir för varmt. Två av oss följeslagare finns flera dagar i veckan på plats för att iaktta vad som händer och kanske genom vår blotta närvaro förhindra att soldaterna godtyckligt avvisar någon. Byborna säger själva att allting löper mycket smidigare när vi följeslagare är närvarande.

Soldaterna, som har färdiga listor, låter en familj i taget komma fram för att få sina ID-kort och passertillstånd kontrollerade. Traktorekipage och åsnekärror undersöks rutinmässigt innan familjen får åka eller gå vidare. En del namn finns inte upptagna på soldaternas listor och då tvingas man återvända. Andra har tillstånd som gäller en annan grind. Bönder som i hela sitt liv har skött sina frukt- och olivträd, har de senaste fem åren tvingats uppleva hur de måste begära tillstånd av ockupationsmakten för att få komma till sina egna marker.

Behandlingen vid grindarna är förnedrande för vuxna män och kvinnor, som ibland inför sina egna barn måste lyda order från 18-20-åriga israeliska soldater. Alla bybor uthärdar dock dessa kontroller stillatigande väl medvetna om konsekvenserna av ett indraget passertillstånd. En ung soldat med skottsäker väst och ett osäkrat maskingevär framför sig är tillräckligt övertygande för att kväsa eventuella protester.

Vi följeslagare har nu hunnit få viss erfarenhet av olivplockning. Det är otroligt hur många oliver det finns på bara ett träd. En snabb plockare klarar ett medelstort träd på 1.5-2 timmar. Vi skulle säkert behöva det dubbla. Marken under träden täcks med stora plastskynken överlappande varandra. Små handkrattor med runda piggar används för att räfsa ner oliverna. Efteråt måste man finplocka för hand. Med träkäppar slår man på grenverket och får oliver att regna ner på marken. Däremot kan man inte skaka ner oliverna. Man plockar så mycket man når från marken. Från stegar eller uppklättrad i trädet försöker man nå de översta grenarna. Rotskott och höga grenar sågas ner och fraktas hem som bränsle för vintern. Olivträden ansas för att anta en paraplyform, som gör dem mer lättplockade.

De kräver en kontinuerlig skötsel och bevattning, som har varit svår att genomföra de sista 5 åren sedan muren byggdes. För det fåtal som har tillstånd att passera grinden är det bråda dagar. Man försöker hjälpa varandra så mycket man kan. I vissa familjer är det kanske bara en familjemedlem som har beviljats tillstånd. Det kan vara en äldre kvinna eller en ung pojke. Vi följeslagare med internationella pass kan passera grindarna i de flesta fall. Ofta kommer folk och frågar om vi kan hjälpa till, vilket vi naturligtvis gör om vi har tid. Om pappan eller någon av sönerna sitter eller har suttit i israeliskt fängelse så är detta tillräcklig anledning att den övriga familjen inte beviljas tillstånd att passera genom jordbruksgrindarna. Detta innebär stor ekonomisk förlust för familjen. Oftast är det män i arbetsför ålder som blir utestängda från sina marker.

Byn sammanlagda inkomster har minskats för varje år samtidigt som arbetslösheten ökar. Bönderna har inte längre råd att avlöna jordbruksarbetare. En bonde som har flera hundra olivträd på ”fel” sida muren måste lämna en stor del av skörden att falla ner och ruttna.I fem år har man levt i skuggan av muren, fem svåra år som radikalt har förändrat bybornas levnadsvillkor. Det är svårt att se några ljusnande framtidsutsikter. En fred verkar mycket avlägsen.

Den här reserapporten skrevs i . Bokmärk permalänken.