På bröllop i ett palestinskt flyktingläger

En lördag på Västbanken glömmer jag nästan konflikten för en hel kväll. Jag är inbjuden till bröllop, och mina röda naglar hjälper mig att hitta rätt.

Jag visar mina nymålade röda naglar och pekar på huset i någorlunda samma färg. Mina två kvinnliga medpassagerare skrattar gott när jag försöker förklara var jag vill hoppa av.

Med gemensamma krafter och något alternativa sätt lyckas vi mer än väl förklara för chauffören var mitt nästa stopp blir. Och jag hamnar helt rätt – precis utanför det röda huset utmed den hårt trafikerade landsvägen i al-Aroub, någonstans mellan städerna Hebron och Bethlehem. Jag har blivit bjuden på bröllop, och det är inte var som helst, utan i ett palestinskt flyktingläger.

En av ingångarna till flyktinglägret al-Aroub som ständigt bevakas av israelisk militär.

Flyktinglägret al-Aroub har funnits sedan 1949 och befolkas idag av ungefär 8 000 personer på en kvadratkilometer stor yta. [1]

Det som slår mig allra mest är hur etablerat allt känns här. Min bild av ett flyktingläger som endast tillfällig plats där man förhoppningsvis snabbt är på väg mot något annat slås i spillror. Här har det tillfälliga blivit permanent för alldeles för många människor.

Jag förklarar mina tankar för 23-årige Ismail, en av programmets kontaktpersoner som också själv bor i lägret, och frågar hur detta område skiljer sig från andra ”vanliga” samhällen med liknande sociala och ekonomiska problem.

– Vi är ju som en stor familj! Vi ser efter varandra och tar hand om varandra. Det tror jag inte att man gör på samma sätt i vanliga bostadsområden, men det måste man göra här.

Som en i familjen. Det är just så jag känner mig när jag blir välkomnad utanför den stora samlingslokalen av en grupp finklädda herrar. Det är ingen mindre än Ismails bror som gifter sig, och denna kväll är tillägnad alla kvinnliga gäster.

Jag blir snabbt meddelad att det råder fotograferingsförbud på insidan, men tänker att det säkert går att rucka på. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort.

Ismail introducerar mig för sin kära mamma som glatt tar emot vid ingången. Han själv stannar kvar på utsidan tillsammans med övriga manliga familjemedlemmar.

En bastuvärme slår emot mig när jag kliver in i festlokalen. Syret måste ha tagit slut i ungefär samma stund som den trehundrade gästen anlände. Kvinnor, barn och unga tjejer sitter uppradade till både höger och vänster och jag inser ganska snart hur deras nyfikna blickar nu når mig som förgäves gör allt för att försiktigt smyga in. Lite grann emot min jantelagsvilja blir jag dessutom placerad allra längst fram vid både mittgång och scen.

Bruden i sin stora vita marängklänning verkar däremot inte ha något emot att stå i centrum när hon blir fotograferad av kvällens enda fotograf. Sakta men säkert intar även hennes närmaste familj scenen för att tillsammans dansa kring de nygifta. Rytmen sitter helt klart i axelpartiet och det är svårt att inte ryckas med av musiken som spelas på hög volym. Kvinnornas klänningar glänser ikapp och jag förstår att devisen ”ju mer desto bättre” även gäller på palestinska bröllop.

Som VIP-gäst blir jag placerad bredvid brudgummens ena syster som gärna berättar mer om brudparet.

Som av en händelse visar det sig att bruden kommer från Nablus, staden nära den by som bara 36 timmar tidigare drabbades av ett allvarligt brand-dåd med dödlig utgång för en 18-månaders bebis och nu i efterhand även dess pappa. [2]

Plötsligt kommer jag på mig själv med att jag för första gången på flera veckor faktiskt lyckats med att koppla bort konflikten, om än bara för ett par timmar. Ironiskt nog samtidigt som jag fortfarande befinner mig i ett palestinskt flyktingläger tillsammans med tusentals andra.

I brist på bilder från själva bröllopsfesten får man snällt hålla tillgodo med inbjudningskortet.

Bilder

1. En av ingångarna till flyktinglägret al-Aroub som ständigt bevakas av israelisk militär. Foto: Jenny Nyström

2. I brist på bilder från själva bröllopsfesten får man snällt hålla tillgodo med inbjudningskort. Foto: Jenny Nyström

Källor

1. Al Arrub Refugee Camp Profile, 2009. The Applied Research Institute – Jerusalem. Hämtad: 2015-08-14.

2. Se exempelvis:

Father of slain Palestinian baby dies of his wounds, Ynetnews, 8 augusti 2015. Hämtad: 2015-08-14.

Father of Palestinian toddler killed in arson attack dies in hospital, The New York Times, 9 augusti 2015. Hämtad: 2015-08-14.

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.