På fel plats vid fel tillfälle?

I byn al-Ras blev häromveckan två palestinska barn arresterade av israelisk militär, anklagade för att ha kastat sten mot muren. Vi sitter utanför det knallröda huset som ligger helt enskilt i utkanten av byn och som tillhör den ena av de två pojkarnas familj. Vi dricker kaffe och pratar med pojkens mamma. Hon berättar den med våra mått mätt otroliga historia som bara två dagar tidigare skakat om familjen.

Två kompisar, 15 och 16 år gamla, gick längs med muren (1) och samlade ved för att sälja inne i byn och på så sätt tjäna lite extra pengar. De hade flippflopp-tofflor och kortbyxor på sig och de hade en termos med te att dricka av ifall de skulle känna sig trötta och vilja ha en paus.

alan eappi rapport 3Föräldrarna hemma visste att pojkarna gav sig iväg och efter att de varit borta i ett par timmar började de bli oroliga för om något hade hänt. Pappan gick då först för att fråga inne i byn om någon hade hört något och de försökte även kontakta sonen. Dottern i familjen hade tidigare sett två militärjeepar i området där pojkarna höll till, så de kontaktade även polis och sjukhus men utan resultat. När de senare kontaktade DCL (2) fick de till sin fasa veta att kompisen som sonen gick iväg med var arresterad och när de en kvart senare ringde fick de veta att även sonen var arresterad. När familjen senare lyckades få kontakt med sonen fick de höra honom berätta hur han och hans kompis blivit fångade med handfängsel som de spände alldeles för tight, samt hur de blivit misshandlade av soldaterna med sparkar och slag i jeepen på väg till polisstationen i Huwwara dit pojkarna först fördes.

Familjen är helt övertygad om att pojkarna berättar sanningen när de säger att de är oskyldiga. De var inte klädda för att kunna fly snabbt, och mamman berättar vidare att sonen förklarat hur de sett jeepen med soldater på andra sidan, men eftersom de var oskyldiga hade de inte försökt springa därifrån. Det tar lång tid för jeepen att från andra sidan ta sig till närmaste grind och över på den östra sidan där pojkarna befann sig. Hade de velat hade de enkelt kunnat ta sig därifrån inom den tiden. Mamman berättar vidare att sonen aldrig tidigare gjort något liknande och hon förstår inte varför han skulle vilja göra det nu heller.

Min egen reflektion gäller även själva brottsrubriceringen. Barnen är anklagade för att ha kastat sten mot muren. Även om jag leker med tanken på att dessa barn faktiskt skulle gjort sig skyldiga till ett sådant brott, har jag svårt att se hur man skulle kunna motivera ett ingripande av det här slaget. Om de är skyldiga vill säga. Att barn och andra palestinier oskyldigt anklagas för brott liknande detta med oproportionerliga följder är tyvärr inte ovanligt.

En dryg vecka senare sitter vi nu återigen och dricker kaffe, denna gång på verandan hemma hos den andra arresterade pojkens familj. Familjerna har lyckats betala borgen på 5 000 shekel vardera, vilket motsvarar ungefär 10000 svenska kronor. En stor summa pengar för dessa familjer, men pojkarna är nu fria fram till rättegången som äger rum i början av oktober. Pojkarna satt i fängelse i åtta dagar innan familjerna lyckades låna ihop tillräckligt för att kunna lösa ut dem tillfälligt. Även denna familjens son har vittnat om fysisk och psykisk misshandel från militären. När han behövde gå på toaletten tilläts han inte göra det och när han bad om att de skulle lätta lite på handfängslen drog de åt dem ännu hårdare! berättar pojkens pappa.

Johan Petersson
Tulkarem, oktober 2013

 

(1) Muren, som på många ställen på västbanken är just en åtta meter hög betongvägg, är på andra ställen snarare ett slags högt stängsel med taggtråd, vilket är fallet i det här området.

(2) DCL, District Coordination Liason Office, en sorts koordinationsorgan mellan Israel och Palestina.

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.