Project Hope ger hopp till barn och unga

Det är lätt att tappa hoppet när man som följeslagare dagligen konfronteras med de svårigheter det palestinska folket möter under Israels ockupation. Men i Nablus på norra Västbanken hittar vi hopp. Här driver några eldsjälar Project Hope, ett internationellt volontärprogram vars grundidé är att genom olika typer av verkstäder och kurser få barn och ungdomar att växa så att de kan skapa sig en bättre framtid. [1]

Project Hope har många kurser för barn och unga. Foto: K. Jonsson

Jag och min följeslagarkollega träffade en av Project Hopes grundare, Hakim Sabbah, på projektets kontor i Nablus. Han berättade för oss om sitt engagemang för barn och unga i Nablus och flyktinglägret Balata och hur det gick till när Project Hope startade.
Det hela började 2002 som ett projekt som kallades Operation Smile. Nablus var då i princip belägrat av den israeliska militären, pansarvagnar patrullerade gatorna och vägspärrar inne i staden gjorde det svårt för människor att röra sig fritt. Den militära närvaron var ett svar på den andra intifadan [2], där flyktinglägret Balata ansågs spela en avgörande roll i det uppblossande motståndet mot ockupationen. Hakim berättade att många barn traumatiserades svårt efter att ha genomlevt räder utförda av israelisk militär, sett sina hem rivas och människor de kände dödas.

Operation Smile försökte på olika sätt lindra den rådande humanitära krisen. Man hjälpte till där det gick, delade ut bröd och andra förnödenheter och organiserade aktiviteter för barn och ungdomar. Efter ett år hade projektet fått en fastare form och bytte namn till Project Hope (Humanitarian Opportunities for Peace and Education). Idag har Project Hope tio anställda på kontoret och en massa volontärer, både internationella och inhemska. Man har kurser och verkstäder i språk, konst, teknik, film, dans och sport, beroende på vad volontärerna som söker sig till projektet har kunskaper om.

Sedan tre år tillbaka organiserar Project Hope en kulturfestival med både palestinska och internationella artister och konstnärer. Förra året initierades dessutom ett maratonlopp ”Nablus Marathon: In-Between Checkpoints”, som en tyst protest mot de vägspärrar som fortfarande finns runt Nablus. [3]

Efter att ha pratat med Hakim gav vi oss till slut iväg till Balata för att på plats se lite av hur Project Hope arbetar, men också för att se förhållandena i lägret. Balata är med sina nästan 30 000 invånare det största flyktinglägret på Västbanken. FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNWRA, har en omfattande verksamhet i lägret. De bistår med hjälp till infrastruktur, skolor, sjukvård etc. [4] Den israeliska armén genomför fortfarande nattliga räder i lägret [5].

När vi lämnade Balata hade det hunnit bli mörkt och det kändes lite olustigt att gå genom de trånga gränderna utan belysning. Men trots den dystra situationen kände vi ändå ett litet hopp. Vi vet att Project Hope envist fortsätter med sin verksamhet både här och på andra ställen runt Nablus. Och vi ser fram emot kulturfestivalen som ska hållas om några veckor.

I flyktinglägret Balata. Foto: K. Jonsson

Källor

1. Project Hope, hemsida Hämtad 2018-03-05
2. Globalsecurity.org Hämtad 2018-03-05
3. Nablus kulturfestival Hämtad 2018-03-05
4. UNWRA FN:s hjälporganisation för  palestinska flyktingar Hämtad 2018-03-05
5. B’tselem ”Draconian restrictions in Balata” Hämtad 2018-03-05

 

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page