Rädslans makt

Rädsla för att familjemedlemmar och vänner ska skadas eller dödas är som ett gift. Rädslan i Israel finns överallt i vardagen, i media och i skolan. Rädslan styr människors vardag. Rädsla är vardag i Israel och för dess befolkning, rädslan legitimerar militarism.

I Israel är soldaten alltid synlig. Soldaten finns i skolböcker, i reklam, gator döps efter soldater och de finns överallt ute i samhället. [1] I Israel tvingar israelisk lag sextonåringar att registrera sig hos militären och bli bedömda inför framtida militärtjänstgöring. Att som sextonåring fatta ett beslut om militärtjänst är något man vill göra eller inte är ofta svårt.[2]

Det finns dock de som vägrar göra militärtjänst på ockuperat område. De som menar att det inte bidrar till säkerhet utan i själva verket utgör ett hot mot den befolkning den sägs skydda i Israel. [3]

— Jag ser inte soldaterna och vapnen längre, för mig är det normalt, säger min vän där vi sitter i hennes hem i södra Israel.

Hon berättar hur hon fick gåshud över hela kroppen när hon insåg att jag arbetade på Västbanken, om hennes oro för mig. Hon berättar om sin föreställning att på Västbanken skjuter de dagligen på varandra och att Israel måste skydda sina medborgare. Med ”de” menar min vän palestinierna, det är de som är de andra för henne. Jag har rest tillbaka i tiden, tillbaka till de vänner som fanns vid min sida under min tid som volontär på en kibbutz i södra Israel. Jag har rest för att möta min egen oro, oro för att inte bli välkomnad som vän på grund av det arbete jag valt på Västbanken. Jag svarar på hennes frågor och förklarar att de enda vapen jag sett på Västbanken tillhör israeliska soldater och den palestinska polisen som tjänstgör i område A. [4]

— De gömmer vapen hos civila, det är inte rätt enligt internationell lag, säger min vän medan vi dricker vårt kaffe vid köksbordet.

Hennes barn sover sedan flera timmar och hennes man har ännu inte kommit hem. Jag säger att jag inte kan bekräfta eller förneka att det förekommer militant motstånd där vapen göms hos familjer då jag inte själv sett eller hört något om detta. Jag ifrågasätter dock det faktum att många av de bosättningar jag rest förbi här på Västbanken har israelisk militär närvaro. Jag frågar min vän om inte det är fel. Hon sitter tyst en stund innan hon medger att hon inte visste att militären finns närvarande nära eller i bosättningar. Timmarna går och vi samtalar kring vänner från förr, gamla minnen, mitt arbete på Västbanken och om hur det är att leva i Israel.

— Jag hoppas att vi har fred när det är dags för mina flickor att göra militärtjänsten, säger min vän.

Jag förstår hennes oro och frågar henne om hon kan se sina flickor vägra militärtjänstgöring. Detta ställer hon sig frågande till då det enligt henne är svårt att få arbete utan erfarenheten från militären. Vi diskuterar en stund kring vad som kan ändra detta faktum. Det återkommande argumentet är att Israel måste skydda sin befolkning då de är omgivna av fientliga grannländer. Närvaron av soldater i gatuhörn och på kommunala transportmedel är tydlig. Köpcentrum och busstationer har metalldetektorer, vakter och röntgenmaskiner vid ingången som kontrollerar väskor, påsar och människor. Många städer pryder sina offentliga områden med militära objekt som krigsplan och vapen. [5]

— Vi har förlorat tilliten till varandra, israeler och palestinier litar inte på varandra längre, säger min vän innan vi skiljs åt några dagar senare.

Efter byggandet av muren [6] är det allt färre israeler och palestinier som möts, detta skapar enavhumanisering av de andra. Jag färdas norrut, mot Tulkarem, med en ökad förståelse för detsamhälle som Israel utgör. En bild av rädsla som gemensam nämnare träder fram, rädslan förenar och splittrar. Tanken om vad som kan hända om inte militären och ockupationen fanns skapar osäkerhet och rädsla.

Jag reste ner till min vän och kibbutzen med en oro om att mötas med oförståelse och ilska. Men jag möttes av de flesta med frågor och nyfikenhet. Jag möttes av förhoppningar om en avlägsen fred och av en rädsla för de andra.

Helena Johansson
Tulkarm december 2011

1 New Profile, http://www.newprofile.org

2 http://www.gilasvirsky.com

3 http://www.couragetorefuse.org

4 Enligt Osloavtalet så delades Västbanken upp i område A, B och C. Område A är under full palestinsk kontroll. http://www.diakonia.se

5 New Profile http://www.newprofile.org

6 Den mur, som av Israel kallas för säkerhetsbarriär, som isolerar det ockuperade området med Israel. https://www.skr.org

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.