Säkerhetskontroller flera gånger om dagen

De flesta av oss är ganska vana vid att passera säkerhetskontroller på flygplatser. Det är inte särskilt roligt, man måste ta av sig livrem och allt annat av metall etc. Men personalen vid kontrollerna är normalt vänlig och hjälpsam, de talar kanske till och med ditt språk — i alla fall när du reser från ditt eget land — och anstränger sig för att du ska förstå om det till exempel är första gången du ska flyga.

Föreställ dig att du måste passera sådana säkerhetskontroller två eller fler gånger om dagen — ofta efter att ha köat en bra stund tillsammans med alla andra som också ska igenom kontrollen. Föreställ dig att personalen ofta inte är särskilt vänlig eller hjälpsam, att de många gånger uppträder nedlåtande och nonchalant och att minsta lilla ”fel” från din sida kan leda till — i bästa fall — otrevliga utfrågningar. Har du otur kan en sådan miss — eller något annat som råkar misshaga säkerhetspersonalen — leda till att du tas i förvar några timmar innan du tillåts passera eller att du helt enkelt inte får passera. De talar dessutom ett språk du förmodligen inte alls förstår eller bara förstår hjälpligt. Och ”personalen” är beväpnad — vilket knappast bidrar till en positiv stämning…

Detta skulle antagligen kunna vara ett exempel på en militär säkerhetskontroll eller s.k. checkpoint var som helst i världen där sådana existerar. Det är definitivt ett exempel på en checkpoint på det av Israel ockuperade Västbanken. Det finns olika slags checkpoints, större eller mindre, mer eller mindre permanenta etc. Israel ockuperar Västbanken sedan drygt fyrtio år och många checkpoints idag är allt annat än tillfälliga konstruktioner. Under större delen av denna tid, sedan Sexdagarskriget 1967, var antalet kontroller ganska få och enkla och de fanns huvudsakligen längs den s.k. Gröna linjen, dvs stilleståndslinjen från 1949 års krig.

Under senare år har antalet kontroller ökat, framför allt efter den andra intifadan, och många av dagens checkpoints är väl planerade, med gångar som påminner om sådana man använder för att tvinga boskap att gå rätt och med trånga — mycket trånga — vändkors. I de större kontrollerna ser de passerande knappt någon soldat utan tvingas ”tala” via en mikrofon med någon som knappt skymtar bakom tjocka glas. Eventuella väskor kontrolleras vanligen med röntgen, så som på flygplatser, medan bilar undersöks noga.

En hel del sker, eller tycks, ske slumpartat. Ett par unga män som står i kön får till exempel öppna sina väskor och visa upp innehållet — trots att de senare, när det bli deras tur, i alla fall måste låta väskorna passera röntgenkontrollen. I just det här fallet hade de bara några byxor och tröjor i sina väskor; men om de hade råkat haft väskorna fulla med underkläder hade det kanske inte varit lika ”roligt” att visa upp dem för alla andra i kön. Om du är palestinier och råkar ha ett ID-kort vars sista siffror överensstämmer med någon som är efterlyst får du vara beredd på ständiga problem. Av någon anledning tycks soldaterna bara läsa de sista fyra siffrorna och om de råkar vara ”fel” är risken stor att du hamnar i förvar tills någon av soldaterna kollat med högre ort vem det egentligen är som de tagit i förvar — och den kontrollen kan ta sin tid… (enligt uppgift från Machsom Watch, en israelisk frivilligorganisation av kvinnor som bevakar säkerhetskontrollerna för att se till att kontrollerna sker enligt reglerna och inte i onödan skapar problem för palestinierna).

Om det är din oturliga dag uppträder soldaterna som om de genomför en maskningsaktion, vilket i praktiken innebär att passerande av en checkpoint kanske tar dubbelt så lång tid som det skulle behövas eller ännu längre. Även om soldaterna är vänliga och uppträder respektfullt — vilket händer — är hela systemet naturligtvis i sig förnedrande. De som vill passera en checkpoint är — oberoende av ålder och kön — helt beroende av de runt tjugo år gamla värnpliktiga soldater som är de som svarar för kontrollerna och som inte har någon utbildning för att klara av sådana känsliga situationer (enligt ”Breaking the Silence”, en organisation av främst f.d. israeliska officerare som informerar israeliska medborgare om vad som händer på det ockuperade området).

De kommenderas att göra tjänst vid checkpoints under en tremånaders period, på en plats de inte känner till och för att möta människor de förmodligen bara har liten om ens någon kunskap om. Därefter fortsätter de med sin militära utbildning — vilket är något helt annat än att kontrollera ID-kort och vilket är den egentliga anledningen till att de gör sin värnplikt. Det har länge funnits en hel del oro i den militära ledningen för att soldater tvingas ägna en del av sin tid åt att stå vid checkpoints istället för att förbereda sig för att vinna riktiga krig. Hela systemet stjäl dessutom varje dag en massa tid för ett stort antal människor. Jag vet inte vad jag själv skulle tycka vara det värsta, själva förnedringen eller all den onödiga tid jag skulle tvingas offra i köer etc…?

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.