Under ytan

Varje dag tar jag och mina följeslagarkolleger en morgonpromenad runt Gamla stan i Jerusalem. Som helig stad för inte mindre än tre världsreligioner, judendom, kristendom och islam, är det inte sällan det uppstår spänningar som får staden att sjuda.

Utsikt över Tempelberget och turistgången som leder upp till området. Till vänster tronar Klippdomen och i förgrunden syns Klagomuren.

För sex år sedan kom jag till Jerusalem som turist. Något naivt sög jag in stadens historiska och stundtals hektiska atmosfär genom att beundra otaliga vackra kyrkor, lägga en liten lapp i Västra muren och hänföras av variationen av religiösa klädslar samtidigt som jag gick vilse bland marknadens smala gränder.

Nu ser jag all världens turister och pilgrimer här varje dag. Precis som jag, den gången för sex år sedan, verkar de inte riktigt se vad som försiggår under den polerade ytan.

Ytan liknar snarare en extrem ytspänning. Under den ortodoxa påsken var det nära att spänningen brast när många inresta pilgrimer och kristna palestinier aldrig nådde sitt mål, Gravkyrkan. Säkerhetsrisken ansågs hög och därför spärrade israeliska soldater och barrikader vägen till kyrkan och det var svårt för palestinier från Västbanken att ta sig genom vägspärren till Jerusalem. [1]

Men för några år sedan var det annorlunda. De kristna palestinierna vi möter beskriver en fantastisk fest och hur det var möjligt för långt fler att samlas i Jerusalem för att fira. Nu är det helt enkelt för omständligt, ibland omöjligt, att först försöka ta sig genom vägspärren till Jerusalem och sedan barrikaderna till Gamla stan.

Men om ytspänningen bara var på bristningsgränsen den dagen, finns det mycket i Jerusalem som kan bubbla upp och rinna över. Och medelpunkten verkar vara Tempelberget [2] och dess guldglänsande signum – Klippdomen.

Tempelberget är heligt i både muslimsk och judisk tro, men sedan 1967 har endast muslimer rätt att be på området. [3] Alla portar hit ska hållas öppna för muslimer, medan bara en, under vissa tider, hålls öppen för andra besökare. [4] Att kunna utöva sin tro genom bön är en mänsklig rättighet [5] och därför är min uppgift som följeslagare att observera om de israeliska soldater som vaktar portarna följer dessa bestämmelser.

De judiska personer jag har talat med uttrycker frustration över att inte tillåtas be på sin allra heligaste plats. Å andra sidan gör reglerna gällande att detta är förbehållet de med muslimsk tro och judisk bön hänvisas till Västra muren. Många muslimer är rädda för att om personer med judisk tro tillåts be här så kommer de sakta men säkert att bli av med sin heliga plats.[6]

Under min tid har det varit relativt lugnt, men det finns de som försöker ta sig in. Det kan handla om turister som inte känner till reglerna, men även om israeliska judar som känner till vad som gäller.

Jag ser dem närma sig soldaterna, få ett vänligt men bestämt nej och hänvisas till rätt port. På Jerusalemdagen [7] dansade och sjöng liknande grupper sig fram längs turistgången. Jag uppfattade det som provokativt, och skämtade om att de måste vara världens mest propra ungdomsgäng.

Men skrattet fastnade i halsen. Detta är inget skämt. Jag tar turistgången upp till Tempelberget och möts av iordningställda kravallsköldar. Palestiniern Nada Sian, som jag träffar på området, berättar för mig om den gången hennes arm brändes av en ljudbomb här.

Nej, det är inget skämt.

Den naiva turisten i mig hade önskat att alla kunde samsas. Den mer erfarna följeslagaren i mig önskar fortfarande detsamma, men inser hur den långdragna israeliska ockupationen skapar oro och frustration mellan människor. Ibland kokar det över.

På Jerusalemdagen var situationen extra spänd. Här syns intensiva motsättningar mellan judar och muslimer utanför Kedjeporten in till Tempelberget.

Bilder

1. Utsikt över Tempelberget och turistgången som leder upp till området. Till vänster tronar Klippdomen och i förgrunden syns Västra muren. Foto: Ninna Oom.

2. På Jerusalemdagen var situationen extra spänd. Här syns intensiva motsättningar mellan judar och muslimer utanför Kedjeporten in till Tempelberget. Foto: Christopher Lillehagen Hansen.

Källor

1. The Humanitarian Impact of the Barrier. OCHA. juli 2013. Hämtad 2015-06-01.
Jerusalem är omgärdat med mur och vägspärrar som de flesta palestinier behöver tillstånd för att ta sig genom. Jag har tidigare skrivit en reserapport om vägspärren Qalandiya, se min reserapport Rädslan som mur.

2. Jerusalem’s holy sites: why Temple Mount/Haram al-Sharif is so volatile. The Telegraph. 2014-11-21. Hämtad 2015-06-01. På svenska kallas detta område Tempelberget, vilket är den israeliska benämningen. Palestinier kallar platsen Haram al-Sharif.

3. Tempelberget delar oroligt Jerusalem. SvD. 2014-12-28. Hämtad 2015-06-01.
Alla israeliska regeringar sedan östra Jerusalem 1967 har respekterat detta avtal. Att tillåta judisk bön på området börjar däremot få ett bredare stöd av nuvarande regering och allmänheten, vilket skapar stark oro bland muslimer. Läs gärna mer om den problematiska situationen i denna artikel.

4. Things to see in Jerusalem. World Travel Guide. Hämtad 2015-06-01.

5. The Universal Declaration of Human Rights. FN. Hämtad 2015-06-01.
Se artikel 18.

6. Clashes as Israelis mark East Jerusalem occupation day. Al Jazeera. 2015-05-17. Hämtad 2015-06-01. Som följeslagare observerade vi Jerusalemdagen och såg de tusentals israeliska bosättare och nationalister som tågade genom Jerusalem för att fira ockupationen av staden 1967. Stämningen var orolig och muslimer tvingades stänga sina affärer och lämna gatorna för att inte våldsamheter skulle uppstå. På grund av tidigare problem utlystes i år nolltolerans av rasistiska påhopp på muslimska personer.

7. Tempelberget delar oroligt Jerusalem. SvD. 2014-12-28. Hämtad 2015-06-01.
De mest radikala medlemmarna från den så kallade Tempelbergsrörelsen har som mål att flytta den muslimska Klippdomen och istället bygga ett judiskt tempel på samma plats. Se även denna källa för ett extremt exempel: Objectives of the Temple Mount Faithful. Temple Mount & Land of Israel Faithful Movement. Hämtad 2015-06-01.

Den här reserapporten skrevs i Jerusalem. Bokmärk permalänken.