Vad är ett olivträd värt?

Olivträd har funnits i Mellanöstern sedan urminnes tider. De omnämns ofta i Koranen, Bibeln och Torahn. Olivträdens betydelse är inte enbart ekonomisk utan även kulturell. Träden som kan bli mycket gamla, flera tusen år, följer familjer i generationer och är mycket viktiga i det palestinska samhället. Olivträden har länge varit en symbol för fred, både i Palestina och i Israel. Tyvärr har hundratusentals olivträd systematiskt förstörts av israelisk militär och bosättare de senaste åren [1].

En dag i slutet av september fick vi ett samtal från byn Khirbet Shuweika i South Hebron Hills. Byn ligger nära en bosättning och har vid flera tillfällen upplevt problem med bosättarna. Idag hade 45 olivträd förstörts nära byn. Ägaren Mohammed säger:

– Det är inte första gången det händer, och nu är en stor del av hans 200 träd förstörda.

Träden som bröts sönder var 12 år gamla och mycket värdefulla för Mohammed eftersom de snart skulle ge en bra skörd. Under förödelsen hade förövarna målat ett meddelade på en bergvägg i olivlunden. Man kunde läsa på hebreiska ”Prislapp” och ”Halhul”, som är namnet på en plats nära Hebron.

Denna vandalisering var alltså ett exempel på det man kallar ”price tag policy” [2], i detta fall en vedergällning efter en bilolycka som hände nära Halhul några dagar tidigare. Vissa källor menar att olyckan orsakades av att palestinier kastade sten mot bilen. I bilolyckan omkom en israelisk 25-årig pappa och hans ettåriga son [3].

Förutom händelsen med olivträden har herdarna i byn problem när fåren går på bete i dalen mellan bosättningen och byn. Varje vecka beslagtas får av bosättare, trots att marken tillhör byn. Militären har senare släppt tillbaka fåren till ägarna [4]. Bosättningen i närheten har även tagit närliggande mark av palestinier för att sedan odla på den själva. En tydlig plan finns att utöka den arealen genom att skrämma bort lokalbefolkningen från sina ägor. Man hänvisar sedan till en gammal Ottomansk lag från 1858 som säger att jord som inte brukas på tre år kan betraktas som israeliska statens egendom [5].

Någon dag senare besöker vi skolan i byn Khirbet Shuweika. Skolan, med 236 elever, har välutbildade lärare men lider brist på resurser för inköp av skolmaterial och annan utrustning. Budgeten för detta är ca 20 000 kr per år, mindre än 100 kr per elev. Skolan har idag två gamla datorer och ingen uppkoppling till internet. När vi frågar vad skolan behöver får vi ett överraskande svar. Flera gånger per vecka kör en militärbil upp på skolgården och ibland kommer bosättare med vapen in i byn. Både barn och föräldrar känner stor oro när detta sker.

– Det finns ingen säkerhet, berättar rektorn på skolan.

Därför är den högsta önskan att få en två meter hög mur byggd runt skolan för att förhindra att militär och bosättare kommer in på skolområdet. Det känns sorgligt om ytterligare en mur måste byggas i detta land.

Senare i veckan blir vi inbjudna av invånarna i Khirbet Shuweika att närvara vid en demonstration. Syftet med demonstrationen är att städa upp i olivlunden som förstörts och vattna träden så de kan överleva. Alla i byn går samman för att vårda och ge nytt liv åt Mohammeds förstörda olivträd. I bästa fall kan träden bära frukt igen efter åtta år.

Vi är de enda internationella observatörerna på plats och byborna uppskattar att vi visar dem solidaritet. Ett 20-tal militärer har inkallats till bosättningen på andra sidan av dalen denna dag. Demonstrationen är fredlig till en början, men efter en stund tar de yngre männen sina flaggor och går närmare bosättningen för att utmana militären och bosättarna, först med slagrop och sedan med stenkastning. Militären svarar med tårgas mot demonstranterna men innan våldet trappas upp går några äldre män från byn ner för att övertala de yngre att avsluta demonstrationen. Lyckligtvis slutar demonstrationen denna dag utan att någon blir skadad.

Jag hoppas en dag kunna förstå logiken i vad som sker här, om det finns någon logik. Vem kan ta sig rätten att misshandla och döda människor, förstöra egendom och beslagta land samt begränsa rörelsefriheten? I Torahn kan vi läsa i 5 Mosebok 20:19
”Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den, så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja din yxa mot dem…..”.

Låt olivträden åter bli en symbol för liv och fred, Inshallah.

Källor

[1]  http://www.middleeastmonitor.org.uk

[2]  http://en.wikipedia.org/wiki/Price_tagging

[3] http://www.haaretz.com/news/national/report-palestinian-olive-trees-in-west-bank

[4]  http://www.maannews.net/eng/ViewDetails.aspx?ID=425173

[5]  http://www.thepicaproject.org/?page_id=533

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.