Vägra vara fiender

Familjen Nassar har bedrivit jordbruk i Palestina i nära 100 år. Idag växer olivträd och vinstockar på smala terrasser ner mot dalen. Samtidigt omges egendomen av växande israeliska bosättningar och marken hotas av konfiskering. Men familjen ger inte upp. Tvärtom! Vid infarten till deras ägor står en sten med texten ”Vi vägrar vara fiender” ingraverad på engelska och tyska. I konflikten mellan Palestina och Israel vill man vara en motkraft. Och många andra vill detsamma, inte minst invånarna i den israeliska byn Wahat al-Salam/Neve Shalom.

Sten med texten "Vi vägrar vara fiender" på olika språk.

Från 1948 fram till kriget 1967 låg de arabiska byarna Yalo, Beit Nuba and Emmaus inne på Västbanken på gränsen till ingenmansland. På sensommaren efter kriget sprängdes byarna. Några dagar senare såg jag själv på plats spåren av ockupationens brutala verklighet – raserade hus och bortdrivna människor. När jag i dag återvänder är det till en ny, annorlunda by i grannskapet: ”Fredens oas” – byn med två likvärdiga namn, det arabiska Wahat el-Salam och det hebreiska Nevi Shalom , byn där palestinier och israeler bor tillsammans på lika villkor.

Ragnar Svenserud blir runtvisad av David BaulosDavid Boulos är palestinier och bor i byn sedan 1989. Medan vi går runt berättar han om byn ; om ursprunget i konflikten mellan Israel och Palestina; om Bruno Hussar, juden som blev kristen munk och såg religionerna som en förenande väg till förståelse och försoning. En gemensam by – ”Fredens oas” – blev hans projekt. En judisk familj från Israel var den första att ansluta sig på sjuttiotalet och därefter en palestinsk. Så har det fortsatt. Principen är att det ska vara lika många familjer från varje sida. Och redan när byns första barn föddes bestämdes att grundprincipen om samexistens på lika villkor skulle gälla också från förskola till grundskola. Undervisningen är tvåspråkig – arabiska och hebreiska och integrationen främjas bland annat genom kultur, traditioner och högtider som firas tillsammans.

I dag är Fredens oas erkänd av staten som en vanlig civil bygemenskap. Israeliska judar lever sida vid sida med palestinska muslimer och kristna. För att stärka gemenskap och ansvar har alla en uppgift i byn. Hörnstenen är och förblir försoning. Vägen dit är det ömsesidiga erkännandet av varandras lidande och viljan att bygga något nytt tillsammans.
I ”Fredens oas” har alla israeliskt medbogarskap. Byn ligger inne i Israel och steget är långt innan någon från Västbanken får flytta dit.

Familjen Nassar bor på Västbanken. Deras ID-kort medger inte besök i Israel. Men familjen omges av israeler och lever i daglig kamp med den israeliska ockupationen. Ställd inför detta har man valt att gå till motoffensiv och utvecklat sitt jordbruk till det internationella fredsprojektet ”Tent of Nations” – Nationernas tält. Utmaningen finns i den vardag de delar med så många i Palestina: mark som konfiskeras och ockupationen som alltmer krymper deras tillvaro.

Bröderna Daher och Daoud berättar: ”I början av nittiotalet beslutade de israeliska myndigheterna att konfiskera vår mark för att förena bosättningarna som omger oss. Vi har överklagat till högsta instans men drygt 20 år senare finns ännu ingen dom i saken. Istället saboteras vår tillvaro alltmer. Beväpnade bosättare bevakar oss. Vår tillfartsväg är blockerad. Olivträd sågas ner och skörden bränns. Vi får ingen elektricitet och inget vatten. Vi får inte bygga men har 39 förelägganden att riva skjul och vattentankar. Nyligen fick vi order om att upphöra med vår odling . Pappret var fäst på stängslet. Av en tillfällighet upptäckte vi det innan tiden att överklaga gick ut”.

Daher Nassar tillsammans med volontären Ramsey från USA”Vad har vi att välja på?”, säger Daoud. ”Våld föder bara hat och nytt våld. Vi vill inte sätta oss och gråta i väntan på hjälp utifrån. Flyttar gör vi inte fast vi erbjudits att sälja och sätta priset själva. Nu lägger vi framtiden i egna händer. Och vi vägrar att vara fiender! Därför driver vi ett ”miljömotstånd” och producerar el genom solpaneler, biogas ur komposter och samlar vatten i bassänger under marken. När myndigheterna vill stoppa oss svarar vi med att gå den lagliga vägen. Vi planterar olivträd även om skörden dröjer tio år. Vi gör det för vi tror på framtiden – inte bara för oss själva utan också för vårt land och vårt folk. ”Kom och se!”, är vår ständiga inbjudan till alla. Och många kommer, cirka 7 000 på ett år, palestinier, turister och även israeler”. Själv reser Daoud ut i världen och berättar om projektet. Nyligen var han med på ett av presidentens frukostmöten för kongressledamöter i Washington. Till nästa år planeras ett besök i Sverige.

Brodern Daher svarar för verksamheten på hemmaplan. ”Vi har två spår”, berättar han, ”dels volontärer i jordbruket som får möjlighet leva i och lära om situationen i Palestina, dels sommarkurser både i egen regi och genom att upplåta lokaler för grupper som vill komma hit. Förutsättningarna är primitiva. Byggnadsförbudet medger inte logi och kurslokaler annat än i grottor och tält, därav projektets namn: Nationernas tält – oavsett hemland eller kultur rum för alla som vill samlas, samtala och sova under samma enkla tak. I tälten går projektets två spår ihop”, understryker Daher. ”Volontärer och kursdeltagare bor tillsammans och deltar i varandras uppgifter. Fred bygger ju på förståelse och måste praktiseras tillsammans” .

En oas erbjuder en fast och trygg plats att uppehålla sig vid i en osäker omgivning. Ett tält är ett tillfälligt skydd på vandringen mot ett väntande mål. Byn ”Fredens oas” är väl integrerad i det israeliska samhället och samtidigt en förebild för integration och samexistens – en märkbar bristvara i omgivningen .

”Nationernas tält” är en rörelse som kämpar mot övermakten. Men målet är tydligt. Just därför blir den en förebild för alla som tror att förståelse och samexistens är möjligt och vill bidra till detta. Oasen och tältet – symboler för två fredsprojekt på väg mot framtiden. I alla olikheter förenas de i tron på att fiendskap kan vika för fred och försoning.

Bildtexter

1. Texten ”Vi vägrar vara fiender” ingraverad på engelska och tyska på en sten vid infarten till familjen Nassars egendom med projektet Nationernas tält. Foto: Ragnar Svenserud.
2. Rundvandring i byn ”Fredens oas” med David Boulos. Foto: EAPPI.
2. Daher Nassar tillsammans med volontären Ramsey från USA. Foto: Ragnar Svenserud.

Faktaruta
Kursverksamhet – särskilt för ungdomar – är en viktig del i båda fredsprojekten.
I ”Fredens oas” är verksamheten samlad under namnet Skola för fred med inriktning på att bemöta faran i extremism. Judiska, muslimska och kristna ungdomar möts och samtalar om hur de upplever konflikten mellan Israel och Palestina, hur den påverkar dem och hur de ser på framtiden.
I projektet ”Nationernas tält” vänder sig kurserna till såväl palestinier som internationella deltagare. Bland annat erbjuds
• Samtal kring försoning mellan olika kultur
• Trädplantering – ett solidariskt uttryck för hopp om fred och rättvisa
• Internationellt program för ungdomsutbyte för att dela erfarenheter om andra kulturer
• Undervisning i bland annat engelska, databehandling och jordbruksfrågor med lokal inriktning för att stärka kvinnors ställning och stödja dem att bo kvar i sina byar.

Källor

1. Mellan 1948 och 1967 utgjorde Västbanken inklusive östra Jerusalem en del av kungariket Jordanien och sträckte sig västerut från Jordanflodens strand; därav namnet Västbanken. I det så kallade junikriget 1967 erövrade Israel området och har sedan dess ockuperat detta. Vid den tidigare gränsen som egentligen var en stilleståndslinje sedan 1948 åtskiljdes länderna på flera ställen av en neutral zon, så kallat ingenmansland.
2. Namnet Fredens oas är en direkt översättning från det arabiska respektive hebreiska namnet.
3. Det som här redovisas om byn är information som förmedlats muntligt av David Boulos. För ytterligare information se http://nswas.org.
4. I Osloavtalet, som skrevs under av Yassir Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin i Washington i september 1995, är Västbanken indelad i tre områden ifråga om administration och säkerhet med inriktningen att hela ansvaret inom en angiven tid skulle föras över till den palestinska myndigheten. Detta har inte fullföljts. I område A har därför palestinska myndigheten hela ansvaret, i område B är ansvaret delat och i område C (60 % av Västbanken) har Israel hela ansvaret. http://www.palestine-studies.org/files/pdf/jps/2085.pdf . Byn Nahaleen med familjen Nassars egendom är belägen inom område C där det i praktiken är omöjligt för palestinier att vidta några förändringar.
5. För mer information inklusive kontaktuppgifterse www.tentofnations.org
6. Förutom ockupationens problem uppfattas palestinier i Israel med israeliskt medborgarskap i vissa avseenden vara diskriminerade. Frågan bevakas av organisationen Mossawa Center. Se www.mossawa.org.

Den här reserapporten skrevs i Betlehem. Bokmärk permalänken.