Varje kastad sten är ett misslyckande

I ett hus i Tel Rumeida, granne med Hani Abu Heikel, pågår alltid aktiviteter. Här ryms föreningen Youth Against Settlement, som aktivt arbetar för att få ett slut på ockupationen.

Mitt emellan två möten med internationella aktivister lyckas jag fånga Badia Dwaik, en av ledarna för organisationen, för en kort pratstund. De första veckora av april präglades av sammandrabbningar i Hebron. Unga palestinier kastade sten, och israeliska soldater svarade med tårgas, gummimantlade stålkulor och ljudgranater.

För personer som Badia, som aktivt arbetar med ickevåld är varje kastad sten ett misslyckande. Badia förklarar att stenkastning och våld aldrig kommer leda till en förbättrad situation.

– Vi har en strategi med det vi gör, vi har en taktik. Pojkarna som kastar sten, de ger utlopp för sin ilska, för sin frustration, men de har ingen taktik. Det finns ingen poäng med det de gör. Vi har en strategi, och vi använder den för att försöka förändra situationen, för att få ett slut på ockupationen och för att få bort bosättningarna.

Youth Against Settlement jobbar på många olika nivåer, men framförallt arbetar de med människorna i området genom utbildning.

 Israel försöker ta makten från människor, makten över deras egna liv. Vi försöker ge tillbaka makten till människorna. Vi arbetar med alla, med barn, men kvinnor, med män. Vi ger dem lektioner i engelska, i hebreiska. Genom kunskap ger vi dem makt . Vi lär de yngre generationerna om motstånd genom ickevåld, vi försöker få dem att arbeta genom ickevåld istället för att kasta sten. Vi utbildar också oss själva. Vi lär oss om israeliska lagar, så att vi kan använda det emot dem. Kunskap ger oss makt, och makten vi får genom vår kunskap ger oss styrka.

Tillsammans med Badia är Issa Amro en av ledarna för Youth Against Settlement, något han har fått betala ett högt pris för. Att arbeta genom ickevåld är ingen säker metod, aktivt ickevåld i Hebron bekämpas enligt Issa ofta med våld.

Flera gånger har Youth Against Settlements center attackerats, och bosättare har försökt att bränna ner det. Senast för några veckor sedan, då en bosättare försökte sätta eld på ytterdörren som ett svar på en fredlig demonstration som organisationen anordnat.

Enligt Issa kan det vara väldigt frustrerande att arbeta genom ickevåld, eftersom det möter så hårt motstånd.

– Vi är aktivister, vi arbetar genom ickevåld. Vi använder bara våra rättigheter, och vi blir straffade för det.

Ändå fortsätter organisationen sitt motstånd genom ickevåld, dag efter dag, år efter år. Speciellt Issa är väldigt utsatt. Senast för ett par veckor sedan blev han återigen arresterad och bortförd. Denna gång efter att ledande bosättare i Hebron uppmanat Israels militärledning att ”med alla medel tillgängliga” sätta stopp för Issas aktiviteter. 1

Trots alla trakasserier fortsätter motståndet genom ickevåld. Badia avslutar vårt samtal genom att beskriva varför ickevåld är så viktigt, varför det är den enda metoden som kan leda till förändring.

– Motstånd genom ickevåld är svårt, det är inte den enkla vägen. Våld är lätt, mycket lättare än ickevåld. Våld kan man utföra själv, man kan agera ensam, man kan släppa ut all sin frustration och bara agera efter sina känslor. När man gör motstånd genom ickevåld måste man stå sida vid sida, man måste arbeta tillsammans. Det handlar om kontroll, att kontrollera sina känslor.

– Ickevåld är inkluderande, alla kan delta, kvinnor, barn, gamla, sjuka, alla gör vad de kan. Våld är inte inkludernade. Ickevåld är den enda långsiktiga lösningen.

– Fred genom ickevåld är alltid bättre än fred genom våld. Våld förstör så mycket, det bryter ner. Vi tänker långsiktigt, vi tänker på vad som kommer hända efter ockupationen. Freden efter ockupationen kommer vara mycket bättre om den vinns genom ickevåld än om den vinns genom våld. Det blir vad vi tar med oss in i framtiden.

Hebron, april 2013
Petter Gustafsson

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.