Vattnet är slut, vägen är borta

– De vill isolera oss och göra livet så svårt som möjligt för oss, för att få oss att flytta, tror Nidal Younes, chef för byråden i Masafer Yattadistriktet, och syftar på de israeliska myndigheterna. För några veckor sen grävde den militära myndigheten upp en väg som möjliggjorde en hyfsat snabb förbindelse till Yatta för områdets tolv byar.

Vattenledningar i Masafer Yatta förstörs av israelisk militär Foto K. Aldstedt

Vägen kommer att bli svår att reparera, för skadorna som man åstadkom ligger på ett par särskilt besvärliga platser. Någon vecka senare förstördes ännu mer för samma byar. Då grävde arbetare under överinseende av israelisk militär och polis upp vattenledningar, kapade dem i 2-3 m långa bitar och körde iväg med dem. Den palestinska myndigheten och många andra var där vid båda tillfällena, men kunde förstås ingenting göra. Militära beslut att områden ska utgöra militära skyddsområden står över de civila lagarna. Den enda lagliga möjligheten att motsätta sig militära myndighetsbeslut är att ta frågan till domstol. Men det kan ta flera år att få ett domslut.[1] Och under tiden gäller militärens beslut. Så länge kan väldigt få enskilda fårbönder vänta – de är beroende av marken varje dag för att kunna försörja sig.

Minst 1000 personer och ett oräkneligt antal djur är berörda av de kapade vattenledningarna. Sommarmånaderna är torra här och extra tillförsel av vatten är nödvändig. Palestinas vattenresurser kontrolleras av de israeliska myndigheterna och det statliga israeliska bolaget Mekorot ansvarar för infrastrukturen för vattenförsörjningen på Västbanken.[2] Det finns en hel del vattenkällor i Palestina och vattenledningarna ligger i praktiken nedgrävda under palestiniernas fötter. Men de får inte tillgång till vattnet, det går framför allt till de israeliska bosättningarna [3].  Hela Israel behöver säkerställa sin vattentillgång, och myndigheterna har varit oroliga över tillgången till vatten speciellt för israelerna på Västbanken med tanke på befolkningsökningen hos både israeler och palestinier [4].

När jag också tar del av den mängd statistik och uppgifter [5] som finns beträffande till exempel skillnaden i vattenförbrukning mellan palestinier och bosättare och tillståndsgivning för brunnar – då är det svårt för mig att inte tro att Nidal Younes har rätt. Att det alltså finns en politisk plan att tvinga iväg palestinierna från sin mark genom att göra det allt svårare att bo kvar.
I område C, där alla de här byarna ligger [6], har Israel enligt Osloavtalet det civila och militära ansvaret. Som ockupationsmakt har Israel enligt internationell humanitär rätt skyldighet att se till att palestinierna har tillgång till mat och vatten och får inte förhindra detta.

I byn Saadet Tha´Lah till exempel vill man köpa vatten sommartid från en närliggande by, som har tillgång till vattenledning från Mekorot. Men till det ges inga tillstånd enligt byborna. Istället måste de köpa vatten i tankar, som ska fraktas långväga på usla vägar. Det blir dyrt förstås. Och att borra egna brunnar är antingen helt förbjudet eller endast tillåtet till ett visst djup. Hamad Alcyan i byn, och även andra som vi pratar med, hävdar dessutom att palestinierna får betala flerdubbelt så mycket för vattnet som bosättarna [7].
Hamad är djupt upprörd över hur det kan vara möjligt att de närliggande bosättningarna Karmel och Maon Farm med stora kobesättningar, som ju kräver mycket vatten varje dag, ska kunna ha full tillgång till vatten, medan hans familj och grannar inte alltid ens har dricksvatten.

– Till och med vårt vatten är ockuperat, säger han.

Men allt är inte nattsvart. Den palestinsk-israeliska organisationen Comet-ME [8] jobbar på Västbanken i South Hebron Hills med att förse palestinska byar med el och vatten. Idag förser Comet-ME 30 byar med cirka 3 000 personer i South Hebron Hills med elektricitet och 20 byar med pumpar, distribution och rening av vatten. Visserligen kan det inte ske med giltiga tillstånd från de israeliska myndigheterna, rivningar och konfiskeringar förekommer. Men allt blir inte förstört. Comet-ME:s småskaliga tillvägagångssätt ger enskilda familjer, skolor och hälsocentraler tillgång till rent vatten i ökad omfattning. Pumparna, distributionen och filtreringssystemet bygger på traditionell kunskap om vattenhantering i dessa områden.

Det är ett ihärdigt och tålmodigt arbete som pågår för att palestinier ska kunna stanna kvar och fortsätta att bruka sin jord. Och förhoppningsvis en möjlig väg att göra aktivt och fredligt motstånd mot ockupationens strukturella våld!

Comet-ME förser byar i avlägsna områden med vatten Foto K. Aldstedt

Källor

[1] Människorättsorganisationerna B’tselem och Yesh Din https://www.btselem.org/publications/summaries/201902_fake_justice s 5, 39, 47 och https://www.yesh-din.org/en/category/accountability/

[2] Desk Study on the Environment in the Occupied Palestinian Territories, UNEP (United Nations Environment Programme) 2003, sida 20-21. ISBN: 9211586186, 9789211586183 Hämtad 2019-03-18

[3] Bosättare här är israeler som bygger hus på ockuperad mark på Västbanken. Alla bosättningar är olagliga enligt 4:e Genévekonventionen artikel 49.
Trots att det enligt internationell lag är förbjudet att förflytta egen befolkning till ockuperad mark bor det idag närmare 460 000 israeliska bosättare i de ockuperade områdena. De som flyttar till bosättningar får många ekonomiska förmåner, något som också väcker kritik i Israel. https://www.diakonia.se/vart-arbete/Politik-och-paverkan/Konflikt-och-rattvisa/Fred-och-rattvisa-i-Israel-och-Palestina/

[4] Israeliska myndigheter i en artikel om drillningen av grundvattnet på de områden på Västbanken där vi har sett att palestiniernas vattentillförsel skärs av: http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/257050

[5] http://comet-me.org/wp-content/uploads/2017/03/Comet-H2O-report-January-2017-Web-version-single-pages-reduced-size.pdf sid 4 ff och https://www.diakonia.se/globalassets/documents/diakonia/where-we-work/mena/sweden-israel-palestine-med-vilken-ratt.pdf sid 31

[6] Som en del av fredsprocessen mellan Israel och PLO undertecknades 1995 det andra Osloavtalet. I detta avtal delades Västbanken upp i tre kategorier: område A, B och C. I område A, som är tätbebyggda palestinska städer, ansvarar den palestinska myndigheten för både civil administration och säkerhet. I område B har den palestinska myndigheten ansvar för civil administration, medan Israel har säkerhetsansvar. Område C utgör ca 59 procent av Västbanken och står under full israelisk kontroll. Diakonia, [https://www.diakonia.se/en/IHL/where-we-work/Occupied-Palestinian-Territory/History-and-Context/] hämtad 2019-02-11
[7] http://comet-me.org/wp-content/uploads/2017/03/Comet-H2O-report-January-2017-Web-version-single-pages-reduced-size.pdf Hämtad 2019-03-18
[8] Den startade som en frivilligorganisation runt 2006, men har vuxit och har numera även anställd personal, hemsida http://comet-me.org/

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.