Vatten och sopor

”Det är viktigt att du skriver så man förstår betydelsen av vatten för palestinierna”, säger Abdul Latif när jag berättar att jag tänkt skriva ett resebrev om vatten. Vattenbrist är inte det första man kommer att tänka på efter de senaste dagarnas ösregn, men i den här delen av världen är det ont om vatten och det innebär ytterligare en källa till konflikt. Abdul Latif är hydrolog och bor i Jayyous. Han arbetar inom organisationen Palestinian Hydrology Group, som samarbetar med lokalsamhällen för att skydda och utveckla de vatten- och naturresurser som finns.

Vad betyder då vattnet för palestinierna? ”Nio miljoner kilo frukt skördas varje år i Jayyous”, säger Abdul Latif. Bakom detta ligger 65 000 arbetsdagar. Det är hållbara jobb inom jordbruket. Vattnet gör alltså att man har råd att bygga hus, skicka sina barn till skolan och så vidare. Abdul Latif säger att hela hans familj (han har 16 syskon) har kunnat utbilda sig tack vare den inkomst jordbruket gett. ”Det har bott människor i Jayyous närhet i 3000 år eftersom det funnits vatten här”, berättar han.

Vattnet i världen är begränsat och som ett resultat av folkökningen är det allt fler som ska dela på det. Räknar man också med den miljöförstöring som pågår är det än mer knappa resurser allt fler ska samsas om. Här, där det råder en politisk konflikt, är det svårt att komma överens om vattenresurserna. Abdul Latif berättar om vattensituationen för palestinierna på Västbanken. Han säger att Västbanken har 670 miljoner kubikmeter grundvatten. Ytterligare 500 miljoner kubikmeter ytvatten kommer från Gennesaret och Jordanfloden, vilket han säger borde delas mellan palestinier och israeler.

Israel konsumerar 2 miljarder kubikmeter vatten per år. 83 % av vattnet på Västbanken konsumeras av Israel, de resterande 17 procenten används av de 2,5 miljoner palestinier som bor här. Sedan 1967 har befolkningen på Västbanken ökat 2-3 gånger, men man får enligt israeliska bestämmelser bara använda samma vattenmängd som före -67. Abdul Latif säger att Israel tar vattnet från Västbanken för att sedan sälja tillbaka det till palestinierna. Palestinierna måste också betala mer för vattnet än israelerna eftersom Israel subventionerar vattnet för de israeliska bönderna. Palestinierna har ingen kontroll över vattnet på Västbanken, säger Abdul Latif.

Nu under den andra intifadan har det ibland inte funnits något vatten alls i vissa samhällen. Ibland har människor fått vara utan vatten i en vecka i sträck under sommarmånaderna. I de israeliska bosättningarna använder man 400 liter vatten/dag/person. Palestinierna på Västbanken använder 50 liter/dag/person. Vattenkostnaderna för människor här uppgår till 15-20 % av deras inkomst, säger Abdul Latif.

Från 1967 och framåt har det kommit en ström av militärlagar som begränsar palestiniers tillgång till vatten. (1) Palestinier får inte använda något ytvatten, det vill säga vatten från sjöar och vattendrag, utan det ses som israelisk egendom. Man får inte heller borra nya brunnar utan israeliskt tillstånd eller bygga cisterner, det vill säga behållare för att samla regnvatten. Sedan 1967 har tillstånd bara getts för 23 nya brunnar. (2) Abdul Latif berättar att cisterner som byggts utan tillstånd har skjutits sönder. Man måste därför lita till de gamla brunnarna och cisternerna som fanns före 1967.

Vad det gäller de existerande brunnarna får man bara använda en viss kvot vatten. Detta är inget nytt, utan så har det varit de senaste 30 åren. Mätare har satts på brunnarna och tar man mer vatten från sin egen brunn än kvoten tillåter får man dryga böter. För att tillgodose behoven skulle dessa kvoter behövt öka med åren, men istället har de sänkts.(3) Här tas ingen hänsyn till befolkningsökningen eller utvecklingen mot ett mer vattenkrävande jordbruk.

I Jayyous finns det 6 sötvattenkällor med bra kvalitet på andra sidan muren, berättar Abdul Latif. Detta vatten får man inte använda som dricksvatten utan man måste köpa vatten från grannbyn Azzun och betala dyrt för det. Dessutom är vattnet från Azzun under ständigt hot från sopberget i närheten.

Vi är på en annorlunda bergsutflykt med Abdul Latif. Vi klättrar omkring på ett enormt sopberg som ligger bredvid vägen mellan Jayyous och Azzun. Mellan 1991 och 2002 dumpades här sopor från tre israeliska städer med förorter samt från 20 israeliska bosättningar runtomkring. Allt slags avfall finns i sopberget, även farligt kemiskt avfall. Vi ser att det ryker lite här och där. ”Metangas”, säger Abdul Latif. Giftet går ned i marken. ”Israel förorenar det vatten de själva dricker av”, suckar han.

Muren slingrar sig genom landskapet på Västbanken och det mesta av vattnet har hamnat på den ”israeliska” sidan. ”När muren är färdig kommer Israel kontrollera 95 % av grundvattnet (idag 85 %)”, säger Abdul Latif. ”Man kontrollerar redan ytvattnet. Man kontrollerar alla gränser. Man kontrollerar allas liv. Vad är Jayyous framtid när allt vatten konfiskeras? När 75 % av marken är på ´fel´ sida av muren? Bönderna här förvandlas till tiggare, till passiva människor beroende av bistånd.”

Källor

(1) Se till exempel Water For Life Palestinian Hydrology Group WaSH Monitoring Report 2004 www.phg.org/campaign

(2) ibid

(3) ibid

Den här reserapporten skrevs i . Bokmärk permalänken.