Vattenbrist – för somliga

Vatten. En förutsättning för liv. I Jordandalens öken finns det vatten men människors tillgång till det varierar enormt.

Dadelträdens skönhet bedrar, majoriteten av de milslånga odlingarna i Jordandalen är illegala israeliska bosättningar. Foto: G. Soares.

Dadelträdens skönhet bedrar, majoriteten av de milslånga odlingarna i Jordandalen är illegala israeliska bosättningar. Foto: G. Soares.

– Vatten är det viktigaste av allt. Hur ska du kunna äta om du är törstig? Hur ska vi kunna leva utan vatten?

Abdu Rahim Sharat som kallas Abu Sakr, byöverhuvudet i al-Hadidiya, pratar om vattensituationen i al-Hadidiya medan hans barnbarn springer omkring i flipflops på det trampade jordgolvet i den nästan fyrtiogradiga värmen. Innan ockupationen brukade byborna i al-Hadidiya dricka regnvattnet som ansamlades i omkringliggande brunnar.

När Västbanken ockuperades av Israel 1967 utfärdades en serie militärorder vilka innebar att palestinska vattenresurser hamnade uteslutande under israelisk kontroll. Palestinier förbjöds att utveckla vattenresurser och infrastruktur, såsom att borra eller renovera brunnar, utan tillstånd från israeliska myndigheter. 1982 överförde dåvarande försvarsminister Ariel Sharon alla vattenförsörjningssystem på Västbanken till det nationella israeliska vattenbolaget Mekerot för den symboliska summan en israelisk shekel. En shekel motsvarar 2,17 svenska kronor. När Osloavtalen undertecknades på 1990-talet sköts diskussioner om vattenresurser upp till de slutliga förhandlingarna vilka skulle avslutats under år 2000 men än idag inte förhandlats fram. [1]

När israeliska bosättare började flytta in på marken runt al-Hadidiya innebar det inte bara en folkrättskränkning [2] utan situationen försvårades för palestinierna som redan bodde där eftersom tillgången till vatten försämrades ytterligare. En vattenpump anlades på al-Hadidiyas mark vilket torkade ut många existerande naturliga vattenkällor. De kringliggande bosättningarna använder sig av avloppsvatten för att vattna sina grödor vilket förorenar de palestinska brunnarna. För dadelpalmerna som står ståtliga i tusentals i Jordandalen är det inga problem att vattnas med avloppsvatten. När vi susar förbi odlingarna måste vi ibland veva upp fönstret på grund av lukten som sprider sig kring de nyvattnade träden. Dessutom begränsas palestiniernas rörlighet av vägspärrar och dåliga vägförhållanden samtidigt som det innebär höga kostnader och långa resvägar att köpa vatten i vattentankar.

Cirka 60 procent av Västbanken utgörs av område C, ockuperat territorium under full israelisk kontroll, som i sin tur till 70 procent består av områden avsedda för israeliska bosättningar eller israelisk militär. [3] Uppskattningsvis 60 000 palestinier som lever inom område C har inte tillgång till något vattensystem. [4]

En fjärdedel av de palestinier som har tillgång till vatten, får bara tillgång till mindre än 50 liter vatten per person och dag, vissa byar har så lite som 10-15 liter per person och dag. [5] Givet dessa siffror kan en tro att det inte finns tillräckligt med vatten i Jordandalens öken, men låt oss jämföra med hur mycket vatten som går åt i de illegala israeliska bosättningarna. al-Hadidiya har tillgång till 20 liter per person och dag, den närliggande bosättningen Roi tilldelas 460 liter per person och dag och dessa siffror avser endast dricksvatten. [6]

I Jordandalen bor cirka 10 000 illegala israeliska bosättare. Deras vattenförbrukning motsvarar nästan en tredjedel av hela Västbankens 2,7 miljoner invånares förbrukning. En tredjedel. Trots att den palestinska befolkningen på Västbanken alltså är 270 gånger fler än de israeliska bosättarna som finns endast i Jordandalen. [7]

Tillgång till rent vatten är en förutsättning för många folkrättsligt erkända rättigheter, såsom rätten till liv [8] och rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, tillräckligt med mat och kläder, en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. [9] Vatten nämns dessutom uttryckligen som en rättighet i Barnkonventionen. [10]

Av två folk isoleras ett långsamt från vatten och tvingas på så vis att leva under inhumana förutsättningar. Det sker systematiskt under israelisk kontroll. Det sker på riktigt. Det finns vatten men människor går ändå långt under de av Världshälsoorganisationen rekommenderade 100 liter per dag. [11] Det görs åtskillnad på människor och människor. I verklighetens Jordandalen lyser ockupationens orättvisa och särbehandling starkare än någonsin, men fortgår till trots.

Abu Sakr, en av invånarna i al-Hadidiya som lever på 20 liter vatten per person och dag. Foto: G. Soares.

Abu Sakr, en av invånarna i al-Hadidiya som lever på 20 liter vatten per person och dag. Foto: G. Soares.

Källor

1. Fact Sheet: Water resources in the West Bank, EWASH, Hämtad 13 april 2016.

2. Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV), artikel 49, stycke 5.

3. I min första reserapport Född i ockuperade Palestina skrev jag mer om områdesindelningen av Västbanken.

4. Restricting Space: The planning Regime Applied by Israel in Area C of the West Bank, Special Focus, UNOCHA, December 2009, s. 12. Hämtad 13 april 2016.

5. Assessment of Restrictions on Palestinian Water Sector Development, Report No. 47657-GZ, World Bank, April 2009, s. 17. Hämtad 13 april 2016.

6. Restrictions on access to water and non‐development of water infrastructure in Area C, 2013. B’Tselem, Hämtad 20 april 2016.

7. Dispossession and Exploitation: Israel’s Policy in the Jordan Valley and Northern Dead Sea, B’Tselem, 2011. Hämtad 13 april 2016.

8. Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 3 (notera att denna text inte är folkrättsligt bindande eftersom det är en deklaration och inte en traktat).

9. Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 11.

10. FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 27, ”Varje barn har rätt till skälig levnadsstandard, en bostad, kläder, mat och rent vatten”.  Israel ratificerade Barnkonventionen 1991 och därmed folkrättsligt bundna av dess bestämmelser. Som ockupationsmakt omfattas Israel dessutom av skyldigheten att skydda den civila befolkningen som lever i det ockuperade territoriet.

11. Domestic Water Quantity, Service Level and Health, Report No. WHO/SDE/WSH/03.02, WHO, 2003. Hämtad 20 april 2016.

Den här reserapporten skrevs i Jeriko. Bokmärk permalänken.