”Vem ger dessa människor fred?”

Frågan ställs av Edward Said [1] ute i ökenområdet mellan Jerusalem och Jeriko. Han sträcker ut sina armar i en upprörd gest och rösten håller på att spricka. I bakgrunden springer barn förbi, till synes utan mål.

Jabal al-Baba, med utsikt mot Jerusalem.

Landskapet är vidsträckt och mjukt kuperat. Här kämpar beduinfamiljer för sin överlevnad och för att inte få sina hus rivna som följd av den israeliska regeringens illegala konfiskering av land på redan ockuperat område, Västbanken. [2]

Bildsekvensen visas i BBC-dokumentären High Hopes från 2014, och jag ser den tillsammans med mina 26 nya kollegor som ekumeniska följeslagare. Jag tillhör Jerusalemteamet. Vi tränas i uppdraget att synas i våra västar och att vara ögonvittnen för att kunna skildra vad som händer människor under ockupation. Vi kommer att möta många och rapporterar överträdelser av den internationella humanitära lagen och relevanta FN-resolutioner; särskilt från de av israelisk militär bemannade kontroller, vägspärrar och gränsövergångar som den palestinska befolkningen måste ta sig igenom dagligen.

Några dagar senare åker teamet till de cirka 50 beduinfamiljer som bor i Jabal al-Baba. [3] Byn ligger öster om östra Jerusalem, nära staden al-´Eizariya, det bibliska Betania, men i det område som Israel 2005 annekterade enligt sin så kallade E1-plan. [4]

Planen innebär att beduinbefolkning återigen tvångsförflyttas. Förut tvingades de att flytta från Negevöknen i södra delen av landet när staten Israel bildades 1948. Planeringen har väckt omvärldens bestörtning och protester och juridiska processer om ägande till land har pågått i flera år. Idag är planen mer känd som Nuweimaplanen. [5]

Även den strider mot internationell lag, som reglerar en ockupationsmakt ansvar för människor, egendomar med mera. Befolkningen får inte tvångsförflyttas och den egna befolkningen inte flyttas in på ockuperat område.

Därmed innebär planen fortsatt utbyggnad av illegala bosättningar i det stora bosättarområdet Ma´ale Adumim och av ytterliga mil med mur och stängsel som illegalt sätts upp på palestinsk mark. Åtgärder som får omänskliga följder för den palestinska befolkningens möjligheter att röra sig fritt, ta sig till skolor och sjukvård, överleva, utvecklas.

Hassan vid fotot av sin farfar; en gång beduin i Negevöknen.Hassan, Jabal al-Babas unge talesperson, berättar byns och sin familjs historia för oss i korta ordalag.

Han ler stolt när han ställer sig vid fotot över sin farfar, den enda prydnad på husets innerväggar.

– När vi förflyttades från Negevöknen försörjde vi oss på tusentals djur; får, getter och kameler. Nu bor vi på toppen av soptipp och har knappt 250 får och getter kvar. Hus efter hus rivs här – fler än 16 förra året – och vi vet inte när soldater och bulldozer är här för att riva de hus vi har kvar. Till sommaren, har vi hört, men vi stannar kvar! Berätta om oss! Vi lever utan rättigheter, vår röst blir inte hörd.

Vi lovar att komma tillbaka och kanske får vi möjlighet att följa upp något ärende som rör byn. På väg från Hassan ställer vi oss samma fråga som Edward Said ställde i dokumentären.

– Vem ger dessa människor fred?

Vår närvaro är en liten del. Människor behöver mötas för att kunna bygga fred. Beslut om ekonomiska åtgärder mot Israel är legitima former som kan öka pressen för fredsinitiativ.

Högst på listan över svar på frågan om fred står ändå: Stoppa ockupationen – så att människor här kan ges självbestämmande och värdigt liv. Vi förundras över styrkan i Hassans tålamod och hans stilla tilltro till oss och till en lösning av konflikten.

Bilder

1.  Jabal al-Baba, med utsikt mot Jerusalem. Foto: Kenneth Kimming

2.  Hassan vid fotot av sin farfar; en gång beduin i Negevöknen. Foto: Pär Lewin Ronnås

Källor

1. Edward Wadie Saïd, (1935-2003) var en produktiv och internationellt mycket uppmärksammad palestinsk författare (och professor i litteratur och engelska).

2. Västbanken ockuperades av Israel efter sexdagarskriget 1967. Ett stort antal organisationer i världen har sedan dess följt och dokumenterat händelser och utvecklingen. Frivilliga freds- och människorättsorganisationer (exempelvis B’Tselem); biståndsorgan (exempelvis Diakonia); FN och andra internationella organ (särskilt UNOCHA).

3. Filmen ”Nowhere left to go” från 2011 (prod av Angela Godfrey-Goldstein), skildrar situationen för beduinsläkten Jahalin, till vilken familjerna i Jabal al-Baba tillhör. Filmen finns på Youtube.

4. Bosättarområdet E1 kommer att bli störst på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Se kartan och läs (engelska) gärna punkterna i faktabladet OCHA OpT Fact Sheet, augusti 2014. Hämtad 2015-01-12.

5. Den israeliska regeringen avser enligt sin Nuweima-plan att tvångsförflytta över 7000 beduiner från E1-området och Jordandalen. Deras traditionella levnadssätt hotas på nytt. Läs (engelska) gärna mer i faktabladet OCHA OpT Fact Sheet, September 2014. Hämtad 2015-01-12.

Den här reserapporten skrevs i Jerusalem. Bokmärk permalänken.