Tema: Beduiner

En ofrivillig roll i ett politiskt spel

Det finns mycket att berätta om beduinernas liv i Khan al-Ahmar, men den här texten skriver jag med anledning av deras ofrivilliga roll i ett politiskt spel. Ett spel som handlar om ”The Greater Jerusalem”.

När stadsplanering används för att driva människor på flykt

Solen skiner och vi blir inbjudna i ett enkelt hem byggt av spånplattor, metalltak och hängande tyger som fungerar som väggar. Den som bjuder in oss på te är en kvinna från ett beduinsamhälle inte långt från Jerusalem. ”Innan alla problem började ägde jag mitt eget liv, nu finns det inget liv längre. Vi är alltid rädda att de när som helst ska komma och tvinga bort oss från vårt eget hem.”

Att fortsätta kämpa mot alla odds

Två gånger har jag fått förmånen att träffa Aida [1]. Hennes situation är svår och hennes historier är tuffa att lyssna till men trots det så lyser det styrka från hennes personlighet, något som inspirerar mig och ger mig hopp. Trots att hon nu tvingats sluta valla fåren uppe i bergen på grund utav säkerhetsrisken, så är hon inte beredd att ge upp livet som beduin i Jordandalen.

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Ett liv som upphör

Mahyoub Elamur är född och uppvuxen i Khirbet Samra, ett litet samhälle i norra Jordandalen. I Khirbet Samra tog han vid familjeyrket som herde, bildade familj och har idag sju barn. Det liv som han och hans familj skapade i Khirbet Samra har de nu tvingats lämna efter att livet i där har blivit allt för osäkert. Livet gick från att handla om utveckling till att handla om överlevnad och säkerhet.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.

”Vi kommer inte att lämna”

Beduinbyn Khan al-Ahmar ska rivas. Det slår Israels högsta domstol fast. Men trots att kampen har nått sin juridiska slutpunkt har invånarna i byn inga planer på att ge upp – eller ge sig av.

Att arbeta för någon annan på ens egen mark

Idag är mer än en fjärdedel av den arbetsförmögna befolkningen i Palestina arbetslösa. Bland unga palestinier är arbetslösheten över 40 procent [1]. Den ekonomiska tillväxten är svag i landet. I takt med att gamla försörjningsmöjligheter, formella som informella, försvinner, växer få nya fram. I Jordandalen är det främst den krympande tillgången till mark och vatten som gör att människor förlorar sin försörjning. Denna reserapport handlar om just detta.

Om skolan rivs

Skolan i byn Khan al-Ahmar är med i tävlingen ”Min vackra skola”. De har byggt en trädgård som går i färgerna grönt, rött och svart. Det är nioåriga Alis favoritplats i skolan men skolan är under rivningshot och barnen riskerar att förlora undervisning och kunskap.

Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.