Tema: Bosättare

Vatten som ett verktyg i konflikten kring bosättningar

Vatten används som ett verktyg i konflikten kopplat till de israeliska bosättningarna på många olika sätt, vilket vi följeslagare från olika delar av Västbanken kan vittna om. Bland annat berättar följeslagarna i South Hebron Hills om att palestinier får sina brunnar förgiftade av israeliska bosättare. Detta är något som den judiska israelen Orli beskriver som ”ett inte helt ovanligt fenomen som inte längre gör mig förvånad”.

Abraham Weizfeld: “Att bekämpa ockupation och antisemitism går hand i hand”

Han föddes i Breslau av judiska föräldrar som överlevt nazisternas getton. Idag är Abraham Weizfeld en ledande profil mot Israels ockupation av Västbanken.
– Politik var aldrig mitt primära intresse. Men när jag såg vad den israeliska staten gör i judendomens namn var jag tvungen att ta ställning, säger han.

Nattligt besök av militären

Strax efter midnatt väcks hela familjen av israelisk militär som samlar vuxna, barn och gamla utomhus medan de går igenom hemmet. En inte ovanlig företeelse för palestinier på Västbanken.

”Vi behöver utbildning för att kunna förstå hela bilden. ”

Flera gånger i veckan följer vi skolbarn till skolan al-Lubban Secondary Boys School i byn as-Sawiya söder om Nablus. På bergstoppar runtom skolan ser vi de israeliska bosättningarna Eli och Ma’ale Levona (1). Skolområdet bevakas sedan många år av israelisk militär och barnen möter dagligen tungt beväpnade soldater på vägen till skolan. Vissa dagar riktar de vapen mot barnen, vissa dagar står de utanför skolporten där skolans rektor Mohamed Assad, tillsammans med lärarna, möter upp barnen så att de kan komma in i skolan.

När vatten är olagligt

– Det är helt omöjligt för oss att få vattnet, hur mycket vi än betalar! Ge oss ett pris så betalar vi! Men även om vi vill betala så kan vi inte få vattnet. Hur kan det vara olagligt att ha vatten? Alla behöver ju vatten för att kunna leva.

”Det är din mark, men du får inte vara på den.”

Markerna runtom den palestinska byn Turmus’ayya är mycket frodiga, perfekt för jordbruk. Här brukade byborna tillbringa fredagseftermiddagarna tillsammans med sina familjer och njuta av det vackra landskapet. Idag får de bara tillträda marken två gånger om året och bevakas då av israelisk militär och polis.

Gör vi någon nytta?

Har följeslagarnas närvaro på Västbanken någon betydelse, egentligen? Kan man åstadkomma något av vikt genom att vara här i tre månader?

”Jag tycker synd om bosättarna för de är ockuperade av sin egen rädsla”

Vid källan Ein al-Qoos som en gång i tiden försåg Nabi Salehs invånare med vatten tillåts idag endast israeler att vistas. Inga skyltar informerar om att palestinier inte får befinna sig på platsen och de nymålade bänkarna i den lummiga grönskan ger snarare ett välkomnande intryck. Trots detta tar det 20 minuter innan en militärjeep anländer och beordrar oss att lämna området.

Vattnet är slut, vägen är borta

– De vill isolera oss och göra livet så svårt som möjligt för oss, för att få oss att flytta, tror Nidal Younes, chef för byråden i Masafer Yattadistriktet, och syftar på de israeliska myndigheterna. För några veckor sen grävde den militära myndigheten upp en väg som möjliggjorde en hyfsat snabb förbindelse till Yatta för områdets tolv byar.

Spökstaden Hebron

Hebron är den näst största staden på Västbanken, efter Östra Jerusalem, endast 35 kilometer från Jerusalem. Staden har 200 000 palestinska invånare. Eftersom Hebron är staden där man tror att Abraham har begravts är den helig för både muslimer, kristna och judar. Inne i stadens hjärta finns mellan 500 och 800 israeliska bosättare och i bosättningen Kiryat Arba bor det cirka 7000 israeler. (1)