Tema: Bosättare

Generationer under ockupation

1997 delades Hebron i två delar, H1 och H2. I H2 lyder israeler under civil lag medan palestinier lyder under militär lag.[1] Palestinier som lever här har starkt begränsad rörelsefrihet. De har inte rätt att köra bil, de har endast rätt att gå på vissa gator och de måste passera militära checkpoints med beväpnade soldater för att komma till sina hem.

Att bygga motståndskraft

300 000 av Palestinierna på Västbanken bor i område C. Byarna där är hårt pressade av närliggande bosättningar och israelisk civil och militär kontroll. YMCAs projekt Resilience livelihood arbetar för att ge dessa samhällen verktygen att åtgärda riskerna de identifierar, och i det arbetet är vikten av kvinnornas inblandning tydlig. Jag träffade Nancy Khateeb, en av de ansvariga för projektet från YMCA, för att höra mer och besöka ett av deras lyckade exempel.

Att fortsätta kämpa mot alla odds

Två gånger har jag fått förmånen att träffa Aida [1]. Hennes situation är svår och hennes historier är tuffa att lyssna till men trots det så lyser det styrka från hennes personlighet, något som inspirerar mig och ger mig hopp. Trots att hon nu tvingats sluta valla fåren uppe i bergen på grund utav säkerhetsrisken, så är hon inte beredd att ge upp livet som beduin i Jordandalen.

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Att stanna kvar

En stor del av det palestinska motståndet mot ockupationen är “sumud”, vilket helt enkelt betyder att stanna kvar. Att vara kvar i landet, stanna kvar på sin mark och inte ge sig. Men på det till stor del Israelkontrollerade Västbanken innebär det ofta stora utmaningar. Vi träffade Abu Ahmed och hörde om hans kamp för att kunna stanna kvar på sin mark trots långdragna domstolsprocesser för att bevisa äganderätt, strikta regler för att få bygga och olagliga israeliska utposter.

Utbildning under ockupation

Den 20 november var det internationella barndagen. I Barnkonventionen är det fastslaget att varje barn har rätt till utbildning.[1] Enligt FN-organet UNOCHA påverkas dock tillgången till utbildning för palestinska barn på ett negativt sätt i de ockuperade palestinska territorierna på grund av den ständigt närvarande israeliska ockupationen.[2]

Ett liv som upphör

Mahyoub Elamur är född och uppvuxen i Khirbet Samra, ett litet samhälle i norra Jordandalen. I Khirbet Samra tog han vid familjeyrket som herde, bildade familj och har idag sju barn. Det liv som han och hans familj skapade i Khirbet Samra har de nu tvingats lämna efter att livet i där har blivit allt för osäkert. Livet gick från att handla om utveckling till att handla om överlevnad och säkerhet.

Lagen- Basils verktyg

At Tuwani är en av de palestinska byar på södra Västbanken som vi ofta besöker. Där träffar vi en ung kille, Basil Adra. Han är bara 22 år men tar redan ett stort ansvar i byn när det gäller bevakning av olivträden, att kalla på polis vid trakasserier från den närbelägna bosättningen Maon Farm och med att skydda byns barn till och från skolan. Basil kämpar för rättigheter med både lag och ickevåld.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.

Kompetensflykten

Palestina har länge påverkats av brain drain, eller kompetensflykt, som det kallas. Hur påverkar det ett samhälle som försöker utvecklas i ett allt svårare politiskt och ekonomiskt läge? Usama Nicola arbetar för organisationen Wi’am, i Betlehem. Han pratar om fenomenet kompetensflykt, och hur det drabbar Palestina.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page