Tema: Bosättare

Ockuperad av minnesmärke

Huda Asesme, en femtioårig palestinsk kvinna, berättar om hur livet har blivit för de palestinier som bor kvar på landsbygden. Hudas hus ligger på kullens topp. Utsikten är magnifik över dalgången som brer ut sig mot horisonten. Gårdsplanen är väl organiserad. Prydliga högar med ved, fårhus och åsnor som nöjt tuggar i sig hö. Hudas trädgård ligger under fikonträdens skugga där hon odlar tomater, kryddor och peppar. På kullen bredvid tronar minnesmärket, som de israeliska bosättarna besöker på fredagar.

En berättelse om uthållighet och fredsarbete

Det finns fridfulla platser i Palestina. Vi besökte en häromdagen, gården Tent of Nations på en bergstopp.
– Vi vägrar att vara fiender, säger familjen Nassar, och bjuder in till grottorna på gården.

Säkerhetsskäl – det mest upprepade ordet efter inshallah

När jag frågat palestinska kontakter om de tror att fred mellan israeler och palestinier är möjligt är inshallah det mest förekommande svaret jag fått. Inshallah betyder om Gud vill och är förmodligen det mest upprepade ordet jag hört under min resa. Ordet säkerhetsskäl ligger dock inte långt efter.

Olivskörd med militär närvaro

Så långt ögat når ser jag olivträd när vi färdas genom det palestinska landskapet på nordvästra Västbanken, olivträd som kan vara hundra år gamla. Generationer av palestinier har skördat sina oliver från träden, men idag hindras tyvärr många av israeliska bosättare och militär. I byn Kafr Qaddum har de som äger olivträd nära bosättningen Kedumim fått tillåtelse av israeliska myndigheter att tillträda och skörda på sin mark i endast tio dagar.

”Vi stannar här tills vi dör”

För palestinierna är jordbruket och jorden av stor symbolisk vikt för deras identitet och den fortsatta kampen mot Israels ockupation [1]. Muhannad Salah bor i byn Chochalh sedan 1992, som idag är helt omringad av israeliska bosättningar. Han försöker leva i fred och bruka sin jord men stöter på många olika problem, likt de flesta palestinier som bor i det av Israel kontrollerade område C på Västbanken.

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Livet nära en israelisk bosättning

Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.

Att forma ungdomar för framtiden

Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

”Öga för öga och världen skulle bli blind”

Jag hann inte ens vara rädd. Kanske mer förvånad över att israeliska bosättaren inte bryr sig om att internationella observatörer bevittnar hans beslutsamma körning genom de palestinska åkrarna. Han kör sin fyrhjuling bara någon meter från fåraherden Ahmed, fortsätter mot flockens utkant och sedan passerar oss på mycket nära avstånd. Därefter försvinner han och hans fyrhjuling bakom oss, på väg till den närliggande israeliska bosättningen.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page