Tema: Bosättarvåld

Olivträdet i Israel-Palestinakonfliktens mitt

Det är slutet av november och olivskörden på Västbanken börjar lida mot sitt slut. Olivträdet är för palestinierna så mycket mer än ett träd, det är en djupt rotad del av den palestinska identiteten. Israeliska styrkor och bosättare har genom åren grävt upp, sågat ner eller på andra sätt förstört miljontals olivträd. Avsaknaden av följeslagarnas skyddande närvaro under årets olivskörd har gjort att det är viktigare än någonsin att uppmärksamma den vandalisering som sker av palestinsk mark och egendom och de attacker som riktas mot olivplockare.

Att plocka oliver i en ockuperad stad

I skuggan av amerikanska valet och coronapandemin fortsätter den israeliska ockupationen av Västbanken. Detta märks inte minst under den pågående olivskörden, som utan internationella observatörer i år innebär ökad oro för trakasserier och vandalisering. I hjärtat av Hebron, där militär, extremistiska bosättare och palestinsk civilbefolkning ska samsas på en väldigt liten yta, blir det extra tydligt.

Den internationella närvaron behövs i skörden av det gröna guldet

För ett år och några dagar sedan satt jag och mina teamkamrater, Ben från Wales och Isabela från Brasilien, under ett olivträd i byn Shufa på norra Västbanken. Mohammed skulle få hjälp att skörda sina oliver med vår skyddande närvaro. Det här året hade säkert Följeslagarprogrammet, eller någon annan internationell organisation, varit på plats och skyddat honom också, om det inte hade varit för Covid-19-pandemin. Tyvärr är behovet av hjälp mot bosättare betydligt större än det finns fredsorganisationer som kan bistå på plats.

När vi hotas av fundamentalister vet vi att vi gör nytta

Hot och trakasserier är inte något fredsobservatörer ska behöva räkna med. Ändå förekommer det, oavsett vilka försiktighetsgärder som tas. Samtidigt är vi privilegierade och bör komma ihåg att de påhopp vi utsätts för är en bekräftelse på att vi lyckas vingklippa den desinformation som propageras från aktörer vars enda mål är att skapa svartvita narrativ. Människor omkring oss är inte lika lyckligt lottade. Medan israelisk militär valde att avfyra ett varningsskott bredvid mig i byn Kafr Qaddum, sköt de en palestinsk nioåring i huvudet.

Längtan efter rörelsefrihet

Vi följeslagare följer med Abed Salaymeh när han visar internationella turister hur den begränsade rörligheten drabbar de palestinska invånarna i Hebron. För mig verkar begränsningarna mer vara till för att göra livet svårt för palestinierna än på grund av säkerhetsskäl. Det vi bevittnat under tiden i Hebron är ibland allvarliga incidenter, men lika ofta sådant som långsiktigt nöter ner människor.

De små stora hjältarna på Shuhada-gatan

Förskolebarn bland vägspärrar, beväpnade militärer, bosättare försedda med pistoler och gevär. Det är vardag för barnen som bor på Shuhada-gatan.

Hebron, en delad stad

Hebron på Västbanken är sedan 1997 delad i två zoner, H1 och H2. I H2 har Israel full kontroll och palestinier som bor här har mycket begränsad rörelsefrihet. Detta gör ockupationen mer påtaglig i H2 fastän också H1 och hela Västbanken är ockuperat.

Ny bosättning- fler militärer och färre butiker?

Jag hör dem på avstånd, militärerna och deras kängor mot marken. De kommer allt närmare. Jag hör även röster av högljudda bosättare som verkar göra allt de kan för att visa att området tillhör dem. Deras guide pratar engelska och hebreiska. På engelska säger han:

– EAPPI är här för att de är vänner med palestinierna och sympatiserar med dem.

Jag är här för att jag vill stå upp för de mänskliga rättigheterna.

”Allt jag vill ha är en benprotes”

En olycka kommer sällan ensam. En enstaka attack sätter en familjs försörjning ur spel och skadar en ung man för livet. Här följer en berättelse som exemplifierar det våld och de trakasserier som dagligen drabbar den palestinska befolkningen i Jordandalen och på andra delar av Västbanken.

Olivträd och familjer rycks upp med rötterna

Det är ett vackert ljud, oliver som faller mot plastduken. Det goda kaffet, serverat i små pappersmuggar är alltid hett och kardemummadoftande. I olivlunden delas måltid och språk blandas. Men där finns också de tunga berättelserna om kampen för marken och odlingarna.