Tema: Flyktingar

Valet att ge upp finns inte

Islam Jameel är en kvinna med det största leendet som sprider sådan energi kring sig när hon berättar om resan hon gjort från det att hon fick en son med funktionsnedsättning. från att se sin sons behov, till en idé och som sedan blir till att idag driva ett projekt som arbetar för att förbättra vardagen för barn med funktionsnedsättningar. Med små medel och samarbete mellan kvinnor i samma situation är projektet nu så framgångsrikt att det finns en väntelista på familjer på Västbanken som vill att deras barn ska få ta del av programmet.

Med dans som vapen

– Dans finns i vår kultur och i vårt motstånd. Det är vårt sätt att slåss. Vissa är ute och kastar sten, men vi såg ett annat sätt. Vi vill slåss och kämpa emot med vår kultur i stället. Vi vill visa att vår kultur är ett sätt att visa motstånd. Så säger 20-åriga Haytham. Han dansar i dansgruppen på Alrowwad kulturcenter i flyktinglägret Aida.

Om skolan rivs

Skolan i byn Khan al-Ahmar är med i tävlingen ”Min vackra skola”. De har byggt en trädgård som går i färgerna grönt, rött och svart. Det är nioåriga Alis favoritplats i skolan men skolan är under rivningshot och barnen riskerar att förlora undervisning och kunskap.

Det sörjs och det firas. Det firas och det sörjs.

Det är extremt varmt i Palestina just nu. Det är inte bara temperaturen i Jeriko som kretsar kring 40 grader som ger folk sömnlösa nätter. Det är framförallt den politiska termometern som stiger. Den 18 april i år har Israel firat 70 år av självständighet. Den 15 maj sörjer palestinierna på Västbanken, i Gaza och världen over, fördrivningen från sina hembyar som skedde för 70 år sedan.

Drömmen om att återvända till Iqrit, i Israel.

Vi åker med bussen från Haifa upp på slingrande vägar nära gränsen till Libanon, mot den lilla byn Iqrit. Byn som en gång var bebodd av ett hundratals familjer men som nu enbart består av den gamla kyrkan.

Att forma ungdomar för framtiden

Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”

Det vackra i den gråa verkligheten

Jag har inte förväntat mig att prata om dans, kultur och allt det vackra som berikar vardagen, när jag besökte det palestinska flyktinglägret Aida i Betlehem. Men trots trångboddhet och misär hittar jag här både ickevåldsidéer och livsglädje.

Kvinnokraft i ett flyktingläger

– Min mor bär nyckeln till vårt hem i en kedja runt halsen. Jag har inte hjärta att säga till henne att huset för länge sedan är rivet och att bosättare byggt hus på vår mark.
Orden kommer från Islam Jameel, en sex-barns- mamma jag träffar i Aida Refugee Camp. Det är om palestinska flyktingläger denna reserapport kommer att handla. Om svårigheter men också om en stark vilja att göra vad man kan för att förändra det som går att påverka.

Pojken med draken

I mitt första brev från Betlehem har jag valt att reflektera lite över mina första intryck, vad jag förväntar mig att möta i framtiden och lite kring det jag tror att jag vill förmedla.

”Livet är underbart!”

Vårt första besök i flyktinglägret Aqbat Jaber utanför Jeriko började med att personen vi hade bestämt träff med inte var där. Vi blev istället mottagna av Jemile Abu al-Hazel, som med ett leende inbjöd oss att slå oss ner.