Tema: Fredsförhandlingar

En fråga om land och vatten

Kängorna halkar mot det röda fabriksgolvet på Canaan Fair Trade - olivolja! På vägen hit, strax utanför Jenin på norra Västbanken, har vi sett oliv- och citronträd, kaktusar och slitna vita hus genom  fönstret på minibussen. Manal Abdallah visar oss olivpressen som rengörs av en man med vattenslang, olivsäsongen är över men golvet är fortfarande halt av det flytande guldet. Pressen kommer från Italien, liksom de gnistrande gigantiska förvaringsbehållarna, upptappningsmaskinerna och glasflaskorna. Det är proffsigt, högkvalitativt och jag låter mig tacksamt imponeras. Jag njuter av att få komma till en plats som andas hopp och löften om en ljusare framtid.

Frågorna, freden och framtiden

Senaste veckan har bjudit på starka scener och
upplevelser. Trots att hösten verkar ha anlänt med svalare vindar så förblir
den politiska och religiösa temperaturen hög. Den judiska Lövhyddohögtiden har
präglat livet i Jerusalem. Tusentals besökare har kommit till staden och spänningen
mellan den palestinska befolkningen och de judiska firande har varit mycket
påtaglig.

Mötet med Doha gav mig hopp

Mina tre månader i Hebron och på Västbanken har bjudit på många spännande och intressanta möten med människor. De flesta har varit positiva och givande men några möten har försatt mig i situationer som jag inte kunnat förbereda mig för eller vetat hur jag ska förhålla mig till. Jag har precis tillbringat ett par dagar i en stad vid namn Tulkarm på norra Västbanken. Jag var där för att besöka mina kollegor och se hur de jobbar. När jag anlände berättade de för mig att vi skulle besöka en kvinna vid namn Doha, en av de fångar som släpptes i utbyte mot den israeliske soldaten Gilad Shalit.

I skuggan av fredsförhandlingarna

Att fredsförhandlingarna har påbörjats igen har nog inte undgått någon. Stor tilltro har satts till dessa förhandlingar som förhoppningsvis ska leda till ett slut på konflikten och ge fred i regionen. Samtidigt som fredssamtal äger rum har situationen på plats trappats upp och förvärrats under de senaste veckorna.

Nahla, Afaf, Nawwal och Mervat – kvinnor på Västbanken berättar

7 januari 2010. I Asira på norra Västbanken bor de, Nahla och hennes familj. De unga föräldrarna bygger ett fint hem för den lilla familjen. Allt är inte färdigt än, men vidunderlig är utsikten ner över staden Asira och långt i fjärran ser man Tel Aviv. Trädgården är påbörjad med blommande buskar och trädplantor. Verkligheten för familjen är dock ingen idyll.

Från mitt fönster i Betlehem kan jag se vad Israels premiärminister menar med fred

Den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahus tal den 14 juni fick ett blandat mottagande. Visst är det positivt att höra en israelisk högerpolitiker tala om behovet av en palestinsk stat och under hans knappt 30 minuter långa tal nämnde premiärminister Netanyahu ordet fred 45 gånger.[1] Men från mitt fönster kan jag se de verkliga konsekvenserna av den politik som Israel bedriver på det ockuperade palestinska området. Det är en politik som går ut på att konfiskera så mycket mark som möjligt och försvåra bildandet av en palestinsk stat. Det är snarare ett recept för ökat våld, inte fred.

Det Heliga landet?

”Det här landet, som det ser ut idag, är kanske inte så mycket ´Det Heliga Landet´, men det är ´Den Heliges land´.” Så uttryckte sig den anglikanske prästen i söndagens gudstjänst på arabiska i St George´s Cathedral[1]. För många svenskar saknar kanske uttrycket ”Det Heliga Landet” en verklig betydelse, men för mig var omformuleringen av det en viktig markering, på flera sätt.

En butiksägare i Hebron

Många affärer i centrala Hebron har tvingats stänga på grund av order från den israeliska militären[1] eller i brist på lokala kunder och turister. Mitt i Hebron ligger Patriarkernas grav där bland andra Abraham ligger begravd. Denna plats drog en gång till sig mängder av turister, men tyvärr är det inte så längre. Patriarkernas grav är nuförtiden uppdelad mellan en moské och en synagoga. Både muslimer och judar besöker platsen för bön, men de turister som förr brukade flockas till platsen lyser med sin frånvaro. Området som nu nästan är öde, tömt på allt, domineras istället av israeliska soldater, poliser och vägspärrar.

Bara i Israel

Det räcker med att bara nämna landet vid namn så väcker det alltid någon reaktion. Vissa har helt förälskat sig i Israel och efter att ha spenderat en viss tid där kan jag nog förstå varför. Israel är verkligen ett fantastiskt land på många sätt. Knappt mycket större än Småland till ytan fast med en variation på alla plan, större och breddare än vad som ryms i de flesta länder världen över.

Familjen Danas helg

Det är fredag morgon och jag äter frukost när min telefon ringer. Från andra änden hörs ett skärrat: ”Bosättarna kommer mot oss. De kastar sten, de är aggressiva och de är många.” Rösten tillhör min tyska kollega Kristina.