Tema: Fredsförhandlingar

Bara i Israel

Det räcker med att bara nämna landet vid namn så väcker det alltid någon reaktion. Vissa har helt förälskat sig i Israel och efter att ha spenderat en viss tid där kan jag nog förstå varför. Israel är verkligen ett fantastiskt land på många sätt. Knappt mycket större än Småland till ytan fast med en variation på alla plan, större och breddare än vad som ryms i de flesta länder världen över.

Familjen Danas helg

Det är fredag morgon och jag äter frukost när min telefon ringer. Från andra änden hörs ett skärrat: ”Bosättarna kommer mot oss. De kastar sten, de är aggressiva och de är många.” Rösten tillhör min tyska kollega Kristina.

Israelisk expansionspolitik drabbar palestinska markägare

Den omdiskuterade muren som skall separera Israel och Palestina byggs nästan helt på palestinsk mark. Grundtanken i den muslimska lagen Sharia används för att konfiskera mark till den israeliska staten. Lagar från brittiska mandattiden används på samma sätt. Under täckmantel av militära säkerhetskrav spärras områden av under viss tid för att senare konfiskeras och användas för expansion av israeliska bosättningar.

En dag i livet

Najiha har bott hela sitt liv i Yanoun. Hon är sedan nitton år gift med sin kusin Kamal och tillsammans har de tre döttrar och tre söner i åldrarna åtta till sexton år. De lever av sitt jordbruk, och samtidigt som de är en av de absolut fattigaste familjerna i Yanoun är det också den familj som bjuder på mest värme, skratt och gästfrihet när vi hälsar på. Men livet i Yanoun de senaste tio åren har varit allt annat än enkelt. Och bosättarnas närvaro (se min första rapport) har slagit mycket hårt mot bybornas ekonomi. Här följer en vanlig dag i Najihas liv.

Vad är dröm och vad är verklighet?

”Är det inte farligt att åka dit” frågade eller påstod en dam i Värmland, när jag berättade om mitt kommande uppdrag som ekumenisk följeslagare. ”Vadå”, undrade jag. ”Jo, du kan ju bli påverkad”, blev svaret! Det är precis så det förhåller sig – jag är och blir påverkad av det jag ser, hör och möter här. I det här brevet vill jag belysa frågan om vad som är dröm och verklighet i den komplicerade situation som råder här.

Vad och vem törs bryta våldets spiral?

I mitt andra brev hade jag för några dagar sedan tänkt att skriva lite om en följeslagares vardag med  några utdrag och kommentarer till min dagbok. Men frågan som jag formulerar i rubriken har blivit närgången den senaste veckan, därför byter jag perspektiv och delar några erfarenheter och tankar som jag mött under denna och förra veckan.

En hel del att återlämna

”På måndagsmorgonen bröt sig israeliska soldater, utklädda till beslöjade muslimska kvinnor, in i Jamal Hadaydah´s hem, chef för den palestinska lagstiftande myndighetens kontor i Tulkarems flyktingläger. Hadaydah flydde från de infiltrerande israeliska trupperna som sköt fem skott vid hans fötter innan de anhöll honom och hans fru. Källor i Tulkarem berättade att soldater hade gått in i flyktinglägret och använt stegar för att komma upp på taket till Hadaydah´s hem. Hadaydah frigavs för ett år sedan efter att ha suttit i israeliska fängelser under totalt tolv år. Han blev också deporterad till Libanon 1992 ” Maan News (1) 25-11-07

Väster om Jordanfloden   

Jag möts av tidigt morgonljus då vi promenerar längs grusvägen. Vi är på väg till Deir al Ghusun för att observera den checkpoint (vägspärr) som israeliska armén bevakar, den vägspärr bönderna måste gå igenom varje morgon när de skall arbeta på sina marker. Väl framme vid gaten väntar ett 30-tal personer – kvinnor, män, åsnor och några barn. Vi går fram till en av de yngre kvinnorna som står tillsammans med sin mor och vi önskar varandra godmorgon. Hennes man syns inte till och hon berättar att maken är hemma med ett av fåren som skall föda vilken minut som helst. Hon sneglar på sin dotter, skrattar till och säger ”När jag födde min dotter var min man ute på markerna och arbetade”.

Tusen nålar på Olmert

Hemma i stugan i Dalarna ser jag nyheterna och läser tidningarna om situationen på det Palestinska ockuperade territoriet, främst Gaza. Aktuellt säger att situationen i Gaza verkligen är allvarlig. Verkligen?! Vad är det människor nere i Palestina och Israel har sagt så länge? Just det, att situationen är alarmerande, att Gaza är en tickande bomb, att det knappt går att komma in och ut ur Gaza, att mediciner, mat, byggnadsmaterial stannar vid gränsen, att stora delar av befolkningen lever enkom för att de får humanitär hjälp i form av matpaket. Den interna politiska konflikten skapar ytterliga bekymmer för invånarna. Många ger beskrivningen av Gaza som ett stort utomhusfängelse där ingen kommer in eller ut samt gör liknelsen av att låsa in två bröder i ett rum. Konflikten är ett faktum.

Bonde för en dag

Så får vi då äntligen se vad som finns på andra sidan jordbruksgrinden. Vi stiger upp alltför tidigt i min smak, men vi måste hinna igenom Norra grinden innan den stänger. Vi traskar iväg nerför den branta backen, som vi nu gått utför så många gånger de senaste månaderna. Abu Azzam kommer och hämtar oss med sin ”F16”, som han kallar sin gamla traktor. Vi klättrar upp på vagnen bakom traktorn och skumpar iväg. Innan dagen är slut kommer vi vara ömma lite här och där.