Tema: Israeliska och palestinska fredsrörelsen
Att se med andra ögon
Utanför väntar taxin för att ta mig till mitt första möte med Combatants för Peace, i Beit Jala. När jag stiger in i möteslokalen möts jag av en bubblande energi, palestinier och israeler är samlade för ett genrep inför dagens teater. Teater är en av metoderna som Combatants for Peace använder sig av för att dela sin historia och för att förmedla budskapet om styrkan i enighet emellan folken och vikten av ickevåld för att få ett slut på den barriär som ockupationen skapar emellan människor.
– En sida kan inte lösa konflikten, det krävs två
När allt tycks se väldigt mörkt ut så dyker det upp ljus i tunneln. Mitt möte med Combatants for Peace var just ett sådant ljus som gav mig en gnutta hopp om att en annan framtid i Israel och Palestina kan vara möjlig. Trots alla fördomar mot ”den andra sidan” så visar Abidal och Husama att det går att mötas, försonas och arbeta tillsammans för fred och rättvisa i ett land som varit i konflikt i så länge många kan minnas.
Kampen för att kunna stanna kvar
Olika platser men samma kamp. Rätten att få vara den en är, är en rättighet som många individer och grupper kämpar för runt om i hela världen. Normer och samhälleliga förutsättningar kan försvåra arbetet, men en tro på en förändring och ett mer accepterande samhälle är något som förenar alla dessa aktivister. Min sista reseberättelse, för denna gång, bjuder på inspiration från hbtq-rörelsen i Jerusalem.
Vi har inte lyxen att tappa hoppet
I ett israeliskt arbetarklassområde i Jerusalem, cirka 15 minuter från gränsen mot Betlehem träffade jag Angela Godfrey-Goldstein, en luttrad fredsaktivist, med brittisk och israelisk bakgrund. Hon berättade om sin syn på det israeliska samhället, den politiska situationen och att känna hopp för fred.
Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?
Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.
Kvinnor som gör skillnad
-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.
”Vi måste våga vägra vapen!”
I inget annat land jag har besökt har den militära närvaron varit så uppenbar. På gator, i gamla stan i Jerusalem, på bussar och på caféer. Även bosättare med maskingevären hängande över axeln hör till gatubilden. Ruth Hiller, israelisk mor till sex barn har gjort det till sin livsuppgift att bidra till demilitariseringen av det israeliska samhället.
Idag förstår vi inte hur det kunde vara så
Att Avner Wishnitzer och Ahmed Helou sitter bredvid varandra och berättar sin livshistoria är egentligen helt otroligt. Avner tjänstgjorde på Västbanken i en prestigefylld elitstyrka inom den israeliska militären. Ahmed gick med i Hamas efter ett liv fyllt av hat. Idag arbetar de tillsammans för fred. Vi fick höra deras livshistoria och vad som ledde upp till att de idag inte kan förstå hur de kunde vara så intensiva fiender.
– Var finns rättvisan?
-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.
