Tema: Israeliska och palestinska fredsrörelsen

Vi har inte lyxen att tappa hoppet

I ett israeliskt arbetarklassområde i Jerusalem, cirka 15 minuter från gränsen mot Betlehem träffade jag Angela Godfrey-Goldstein, en luttrad fredsaktivist, med brittisk och israelisk bakgrund. Hon berättade om sin syn på det israeliska samhället, den politiska situationen och att känna hopp för fred.

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

”Vi måste våga vägra vapen!”

I inget annat land jag har besökt har den militära närvaron varit så uppenbar. På gator, i gamla stan i Jerusalem, på bussar och på caféer. Även bosättare med maskingevären hängande över axeln hör till gatubilden. Ruth Hiller, israelisk mor till sex barn har gjort det till sin livsuppgift att bidra till demilitariseringen av det israeliska samhället.

Idag förstår vi inte hur det kunde vara så

Att Avner Wishnitzer och Ahmed Helou sitter bredvid varandra och berättar sin livshistoria är egentligen helt otroligt. Avner tjänstgjorde på Västbanken i en prestigefylld elitstyrka inom den israeliska militären. Ahmed gick med i Hamas efter ett liv fyllt av hat. Idag arbetar de tillsammans för fred. Vi fick höra deras livshistoria och vad som ledde upp till att de idag inte kan förstå hur de kunde vara så intensiva fiender.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.

”Ockupationen är grundorsaken”

På Västbanken och i Gaza pågår den feministiska kampen på flera fronter.
– Vi är drabbade av ockupationen men kämpar också med de patriarkala strukturerna som genomsyrar samhället, säger Sandie Hanna från organisationen PWWSD som jobbar för att stärka kvinnor.

”Vi är kritiska till det som händer på Västbanken”

Som en liten nätt kvinna på över 80 år. Så beskrivs ofta Hanna Barag i medier. Hon är mormor, nyligen fyllda 83, tidigare officer i den israeliska armén och sedan 17 år tillbaka engagerad i ”Machsom Watch”. En gräsrotsrörelse med israeliska kvinnor som arbetar mot ockupationen av Västbanken.
-En dag kommer ockupationen att vara över, säger hon.

”Vi kommer inte att lämna”

Beduinbyn Khan al-Ahmar ska rivas. Det slår Israels högsta domstol fast. Men trots att kampen har nått sin juridiska slutpunkt har invånarna i byn inga planer på att ge upp – eller ge sig av.

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page