Tema: Israeliska och palestinska fredsrörelsen
Att spräcka sin bubbla
Det är lätt att bli fast i sitt sammanhang och sätt att se på världen. Som följeslagare på Västbanken får vi dagligen ta del av berättelser om det lidande och de begränsningar den israeliska ockupationen för med sig för den palestinska befolkningen. Trakasserier och kränkningar av mänskliga rättigheter från armén, den civila administrationen och bosättare ger inte direkt en positiv bild av staten Israel. Det är därför viktigt att ta del av andra röster från det israeliska samhället och se dem som vågar tala ut och verka för en fredlig samvaro.
Åh Betlehem du lilla stad …
Betlehem är staden, själva sinnebilden, för julens budskap. Där vid Manger Square, krubbans torg, ligger Födelsekyrkan och kryptan med stjärnan som markerar platsen för födelsen. Budskapet till all världens folk om fred och frid.
Därför fruktar Israels högerhökar äldre kvinnor med protestplakat
Spillrorna av den en gång starka israeliska fredsrörelsen har blivit öppet villebråd för Israels högerhökar. Danit som ligger medvetslös på den blodiga marken för att ha kritiserat ockupationen är bara toppen på isberget. Dr. Noa Kashny, vars expertområde är politisk psykologi och konfliktlösning, hävdar att israeliska judar som utmanar föreställningen om Israels skuldlöshet, ofta uppfattas som mer provocerande än andra kritiker.
Jag vet inte varför!
Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
– Jag vet inte varför!
Romans med rädslan
– Det här är historien om Tameer och Itamar, en muslim och en jude som växer upp i Haifa. De går i olika skolor, men efter skolan träffas de och leker tillsammans. Och vad är det de leker med? Med pistoler förstås. Och deras föräldrar köpte dem vapen, stora vapen, av plast. Men Itamar vet att han inom kort ska bli riktig soldat i armén och få ett riktigt vapen.
Att lära sig räkna med stridsflygplan
Ruth beskriver hur man kan sluta se automatvapen, hur de bästa eleverna på skolorna hamnar i de hårdaste typerna av militärtjänstgöring – inte de bästa universiteten, samt hur hon fortsätter kämpa för ett Israel med lika rättigheter för alla, oavsett religion.
”Tänk om de behöver vatten?”
När politiska problem blir personliga problem kan ens värderingar om allas lika värde utmanas. Under mitt besök hos Pnina Feiler, en israelisk fredsaktivist, talade vi om detta, samt om hopp och om behovet av många människors engagemang.
En israel som engagerar sig för palestiniers rättigheter
Under mina tre månader som följeslagare i Hebron på Västbanken träffade jag varje dag palestinier som lever under förtryck och diskriminering under den israeliska ockupationen. Många palestinier jag pratade med var uppgivna då de kände sig övergivna av omvärlden och att ingen bryr sig om deras situation. Men trots att situationen kan verka hopplös finns det både privatpersoner och organisationer, både i Israel och i resten av världen, som engagerar sig och arbetar för palestiniernas rättigheter och för att stoppa ockupationen.
När stadsplanering används för att driva människor på flykt
Solen skiner och vi blir inbjudna i ett enkelt hem byggt av spånplattor, metalltak och hängande tyger som fungerar som väggar. Den som bjuder in oss på te är en kvinna från ett beduinsamhälle inte långt från Jerusalem. ”Innan alla problem började ägde jag mitt eget liv, nu finns det inget liv längre. Vi är alltid rädda att de när som helst ska komma och tvinga bort oss från vårt eget hem.”
Att göra rum i hjärtat för två sanningar
– Hela landet är Palestina. Hela landet är Israel. Vi båda hör hemma här.
Israeliska bosättaren Rabbi Hanan Schlesinger och palestinske fredsaktivisten Khaled Abu Awwad delar en vision om att få fler att mötas. De berättar om svårigheten, och nödvändigheten, att göra utrymme för den andres sanning.
