Tema: Gripanden

En för alla, alla för en…?

Vi är på besök i Beit Kahil, ett samhälle strax norr om Hebron. En stor mängd barn möter  oss så fort bilen stannar. Min följeslagarkollega ropar ”merhaba” med ett stort leende och börjar genast busa med barnen som snart skriker av skratt. Just nu tänker ingen på att flera av barnen har anhöriga i israeliskt häkte och snart kommer få sina hem rivna av israelisk militär.

Prövad och dömd på knappt femton minuter

I ett bås sitter en blek och mager pojke i 16-årsåldern. Runtom honom är olika vuxna personer, de flesta i uniform, andra civilklädda. Ingen tittar på pojken, de är fullt upptagna med att prata med varandra. Dörren till vänster öppnas då och då och främmande personer går in och ut ur rummet. Efter cirka femton minuters samtal på hebreiska, som översätts sporadiskt till arabiska av en ung israelisk soldat, beslutas att pojken ska hållas kvar tre dagar till i ett förhörscenter i syfte att få fram ytterligare erkännanden.

När ditt barn förs iväg av soldater

Föreställ dig att du vid 14 års ålder väcks mitt i natten av skrik och hundar som skäller i ditt hus. Lampan tänds, och runtomkring dig står en grupp tungt beväpnade militärer som släpar dig från ditt sovrum till ett förhörsrum i en militäranläggning. Du förs dit med ögonbindel och med bundna händer. Du får inte träffa en advokat innan du förhörs, och under förhöret utsätts du för hot och slag av förhörsledaren som vill att du erkänner det brott du anklagas för.

”Jag är helt förstörd. Nu måste jag fira ramadan utan min son.”

I väntrummet inne på Judea militärdomstol på Ofer militärbas, norr om Jerusalem, är stämningen tryckt. Människor har samlats i väntan på att just deras anhöriga ska få sina fall prövade av domstolen. Deras anhöriga är alla anklagade för olika brott, och de kommer inom kort få sina domar. Trots de olika anklagelserna har de en sak gemensamt. De ska alla dömas under militär lag, en lag som använts mot hundratusentals palestinier boende i de ockuperade territorierna sedan början av ockupationen 1967.

Generationer under ockupation

1997 delades Hebron i två delar, H1 och H2. I H2 lyder israeler under civil lag medan palestinier lyder under militär lag.[1] Palestinier som lever här har starkt begränsad rörelsefrihet. De har inte rätt att köra bil, de har endast rätt att gå på vissa gator och de måste passera militära checkpoints med beväpnade soldater för att komma till sina hem.

Natträder och frihetsberövanden

Beit Ummar ligger cirka 10 km norr om Hebron. 70 procent av Beit Ummar ligger i område C, vilket innebär israelisk militär kontroll.[1] Staden är omringad av fyra israeliska bosättningar på tre av dess sidor.[2] Militära natträder och frihetsberövanden av palestinier är vanligt förekommande.[3] Många familjer har en eller flera söner som är eller har varit frihetsberövade. Det är inte ovanligt att familjer har flera söner frihetsberövade samtidigt eller att samma son har frihetsberövats flera gånger.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.

“Det här är bara en historia av många”

Klockan 04.00 vaknar en familj i den lilla staden Tuquʿ, som ligger sydöst om Betlehem på Västbanken, av att det bankar på dörren. Några minuter senare stormar sju soldater in i familjens hus och griper en 14-årig pojke som anklagas för att ha kastat en sten. Kvar i huset lämnas en familj i chock.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.