Tema: Husrivningar

En berättelse om uthållighet och fredsarbete

Det finns fridfulla platser i Palestina. Vi besökte en häromdagen, gården Tent of Nations på en bergstopp.
– Vi vägrar att vara fiender, säger familjen Nassar, och bjuder in till grottorna på gården.

Hebrons sköna dalar lider

Vi är på väg till familjen Aram så att de kan vittna om husrivningen. De bor i området Masafer Yatta, den sydligaste delen av Hebrons dalar, precis på gränsen mellan Västbanken och Israel.

– De river våra hem och vi bygger upp dem igen.

”Jag vill tillbaka till mitt hem”

Över fälten kommer ljudet av borrar mot betong, som följs av höga kraschande ljud. Det är ljuden av palestinska hem som förstörs. Vi står alla hjälplösa bredvid medan bulldozrarna fortsätter sitt arbete ostört. I slutet av dagen har tolv vuxna och åtta barn förlorat sina hem, och femton personer förlorat förutsättningen för sin försörjning.

Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.

Att leva i ovisshet

Varje lördag åker vi följeslagare till beduinbyn Khan al-Ahmar för att möta byns ledare Abu Khamis. Han berättar om livet i byn och hur det är att leva i ovisshet då hela byn riskerar att rivas och människorna att tvångsförflyttas. Varför? Därför att de bor på ett område som Israel vill bygga bosättningar på.

Kommer Susiya rivas igen?

Med Trump och Netanyahu behöver vi vara redo för det värsta, säger Assam Nawaja och minns när han kom hem från arbetet och fann att hans hem var borta. Det fanns bara jord kvar, säger han. Nu väntar han, och byn Susiya, åter på rivning – på söndag väntas beslut om 23 av byns byggnader. Hans hem är en av dem.

Att förstöra ett hem, en framtid och en historia

Det börjar med ett telefonsamtal. Vi får en första information om situationen, vi behöver veta lite mer och väljer att ringa en av våra kontaktpersoner. En halvtimme senare sitter vi i bilen.

Säkerhetsskäl

Något jag funnit svårt att acceptera under min tid som följeslagare är hur palestinier begränsas i sina dagliga liv. Min upplevelse är att orden ”det är av säkerhetsskäl” ges som förklaring till det mesta av den israeliska militären. Om det så handlat om barnarresteringar, husrivningar eller indragna tillstånd att passera en vägspärr.

Att ständigt mötas av motstånd och tillsynes godtyckliga regler kan skapa frustration och ilska. Men det finns undantag, människor som med ickevåldsmetoder kämpar mot ockupationen och för mänskliga rättigheter.

Var är jämställdheten? Kvinnor under israelisk ockupation

Kvinnorna kunde ha haft det bättre men de tvingas leva i en annan tid än vår. Förutom det hade också bruden otur.

Om du bygger igen ska vi förstöra allt

De väljer att stanna. De säger att de trakasseras och hotas av israelisk militär varje dag sedan deras hem rivits. Totalt 13 strukturer med boende för dem och deras boskap. De är rädda men väljer hoppet framför ännu en flykt. Vart skulle de annars ta vägen?

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page