Tema: Israeliska militären

Vinterns ockuperande kyla

Under våra första veckor i Jordandalen påtalade många personer vi mötte att vintern var i antågande. Flera uttryckte oro över att situationen varit lugn ett tag och fruktade mer aktivitet från ockupationsmaktens sida. Efter den senaste veckan står det klart för mig att det skett en förändring och att vintern verkligen är här. I det här fallet är det däremot mer än en förändring i temperatur och antal soltimmar.

Ny bosättning- fler militärer och färre butiker?

Jag hör dem på avstånd, militärerna och deras kängor mot marken. De kommer allt närmare. Jag hör även röster av högljudda bosättare som verkar göra allt de kan för att visa att området tillhör dem. Deras guide pratar engelska och hebreiska. På engelska säger han:

– EAPPI är här för att de är vänner med palestinierna och sympatiserar med dem.

Jag är här för att jag vill stå upp för de mänskliga rättigheterna.

Cordoba- rädsla för bosättare och konstant militär närvaro

Vägspärrar, militärer med automatkarbiner och maskingevär, bosättare med pistoler i hölstren och gevär över axeln. Israeliska flaggan vajar på många husfasader och mitt i detta inferno, en palestinsk skola. Det här är vardagen för många unga elever i Hebron, Västbanken.

Fattigdom och utanförskap till följd av normaliseringen

Jag är inte bara följeslagare, jag är också förälder och för varje dag som går här påminns jag om hur lyckligt lottad jag är att mina barn somnar trygga i sina sängar på nätterna och kan gå till skolan utan att se tungt beväpnad militär på vägen Det är barnen som kommer i kläm och ockupationen och dess konsekvenser leder till fattigdom, utanförskap och otrygghet. Inte minst på grund av de många arresteringar av barn som genomförs varje dygn på Västbanken.

Huset med två dörrar

Solen är på väg ner över stadens kullar och moskéns guldkupol lyser fram mellan sandgula hus. På gatan leker barn, unga män flockas utanför en liten affär där barnen med jämna mellanrum kilar in för att köpa glass och snacks. Män och kvinnor strävar långsamt uppför den branta backen med sina inköp. I motsatt riktning kommer en strid ström av festklädda människor. Det är fredag kväll i Hebron.

Att lära sig räkna med stridsflygplan

Ruth beskriver hur man kan sluta se automatvapen, hur de bästa eleverna på skolorna hamnar i de hårdaste typerna av militärtjänstgöring – inte de bästa universiteten, samt hur hon fortsätter kämpa för ett Israel med lika rättigheter för alla, oavsett religion.

Prövad och dömd på knappt femton minuter

I ett bås sitter en blek och mager pojke i 16-årsåldern. Runtom honom är olika vuxna personer, de flesta i uniform, andra civilklädda. Ingen tittar på pojken, de är fullt upptagna med att prata med varandra. Dörren till vänster öppnas då och då och främmande personer går in och ut ur rummet. Efter cirka femton minuters samtal på hebreiska, som översätts sporadiskt till arabiska av en ung israelisk soldat, beslutas att pojken ska hållas kvar tre dagar till i ett förhörscenter i syfte att få fram ytterligare erkännanden.

”Vi ser inte deras vapen, men det gör ni.”

Var vi än befinner oss här ser vi vapen, inte bara bland militärer och poliser; även israeliska bosättare har ofta maskinvapen hängandes över axeln. Vapen i affärer, restauranger, busshållplatser, sjukhus, förskolor. Samtidigt finns det många i det israeliska samhället som står emot, som vågar vägra bära vapen.

Allting handlar om rädsla

Hur ska man förstå att vanliga, reflekterande israeler accepterar att ockupationen, med alla de övergrepp och allt förtryck mot palestinier som den för med sig, får fortsätta? Hur kan israelerna tro att den ska bidra till ett tryggare liv i Israel? Hur kan judar, som själva utsatts för så mycket våld och hat under århundraden, själva bli förövare mot ett annat folk? Det är frågor många israeler får.

”Varför väljer de att träna på vår mark?”

Jordandalen påverkas mycket av militärträning. Israeliska soldater kommer i busslaster och tränar i ett specifikt område under ett dygn. Vi möter Abdul Karim och hans familj i byn Ibziq som under december månad behövt evakueras fem gånger då soldaterna kommer med pansarvagnar till området för att träna. Något som skapar stora problem för familjen.