Tema: Kristna

Det ensamna livet på al-Salehgatan

Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

Bönen vid muren

Varje fredag kväll klockan halv sex samlas några människor vid muren, hälsar och växlar några vardagliga ord innan de sakta börjar gå längs den. Någon tar upp rosenkransbönen och andra stämmer in. Språken växlar beroende på deltagarnas hemspråk. De vandrar samma sträcka fram och tillbaka några gånger och stannar vid en ikon av jungfru Maria, målad på murens vägg. Där sjunger man gemensamt en psalm innan man tackar varandra och går åt olika håll.

Ung i två världar

Tarek al-Zoughbi har möjligheten att lämna sitt hemland Palestina för USA. En chans som många unga palestinier skulle välja. Men det finns drömmar om en framtid här trots allt, och skäl för att stanna.

Tent of Nations

Det är en alldeles vanlig dag i familjen Nassars liv. Eller så vanlig den nu kan bli när man sedan tjugofem år har ägnat nästan all vaken tid åt att försvara den självklara rätten att få fortsätta att äga sin egen mark. Mark som familjen ägt i byn Nahalin sen år 1916 då den köptes in, men den är numera belägen i område C [1] i det ockuperade Palestina där Israel utövar fullständig kontroll.

Pojken med draken

I mitt första brev från Betlehem har jag valt att reflektera lite över mina första intryck, vad jag förväntar mig att möta i framtiden och lite kring det jag tror att jag vill förmedla.

När elefanterna krigar…

Nu är jag tillbaka i det Heliga landet igen, den här gången som följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet. Under vår första innehållsrika vecka får vi ett möte med Anna Lind-pristagaren Jean Zaru som beskriver ickevåldsmetoder med auktoritet och humor. Veckan betyder också det första mötet med Jeriko och Jordandalen som håller på att utvecklas till ”den låsta trädgården”.

Bland bedrägerier och bosättningar

En övergiven kyrkobyggnad utanför Hebron riskerar att hamna hos israeliska bosättare. Det strategiska läget hotar både ett närliggande palestinskt flyktingläger såväl som den stora landsväg som löper utmed området. Lokalbefolkningen talar inte om huruvida sammandrabbningar kommer att äga rum, utan om när. Mitt i allt detta talas det även om inblandning från svenskt håll och det står klart att ryktesspridningen tagit fart.

Mörk framtid för kristna palestinier

”Om de vill ha vår mark så tar de den. Och muren de har byggt separerar vänner, familjer, land och våra företag. Det är som ett fängelse. Vi kan inte röra oss. Bara två gånger om året, under jul och påsk.”

De kristna palestiniernas röst

I oktober förra året när jag reste ut som följelagare funderade jag över hur det är att vara kristen i Palestina. På plats i Västbanken har jag fått chansen att möta kristna palestinier, präster och pastorer med olika kyrkobakgrund. De öppnade mina ögon för förhållanden jag inte kände till sedan tidigare. Några av dem vill jag dela med dig som läser min reserapport.