Tema: Kultur

Kampen för att kunna stanna kvar

Olika platser men samma kamp. Rätten att få vara den en är, är en rättighet som många individer och grupper kämpar för runt om i hela världen. Normer och samhälleliga förutsättningar kan försvåra arbetet, men en tro på en förändring och ett mer accepterande samhälle är något som förenar alla dessa aktivister. Min sista reseberättelse, för denna gång, bjuder på inspiration från hbtq-rörelsen i Jerusalem.

Med dans som vapen

– Dans finns i vår kultur och i vårt motstånd. Det är vårt sätt att slåss. Vissa är ute och kastar sten, men vi såg ett annat sätt. Vi vill slåss och kämpa emot med vår kultur i stället. Vi vill visa att vår kultur är ett sätt att visa motstånd. Så säger 20-åriga Haytham. Han dansar i dansgruppen på Alrowwad kulturcenter i flyktinglägret Aida.

Ai Weiwei och Eid från Umm el-Khair

Umm al-Khair, en by med ättlingar till beduiner som flydde Negevöknen 1948, undan kriget och Israel. Idag är 90 procent av byns byggnader och strukturer belagda med rivningsbeslut.
Carmel, den israeliska bosättningen som påbörjades 1980, tar över marken.

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

”Vi måste skydda vårt kulturarv”

Jag träffar ungdomar som är engagerade i ett ickevåldsprojekt där motstånd och samexistens sker genom dokumentation av människors liv och historia.

– Vi måste vara stolta över vår historia, säger Mahasen Rabus och vi måste skydda vårt kulturarv (1),(2).

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Det vackra i den gråa verkligheten

Jag har inte förväntat mig att prata om dans, kultur och allt det vackra som berikar vardagen, när jag besökte det palestinska flyktinglägret Aida i Betlehem. Men trots trångboddhet och misär hittar jag här både ickevåldsidéer och livsglädje.

Teater – ett sätt att ge barnen hopp

Namnet Yes Theatre kom till som en reaktion mot normen – khaliliborna eller hebronborna har nämligen en tendens i sin dialekt att börja varje mening med ordet ”nej”. Genom att använda ett affirmativt ord ville teatergruppen vända på denna trend. Som managern Issa uttrycker det:

– Vi föredrar ordet ”ja” före ”nej”, så ”Yes” i vårt namn är ett manifest till allt som är positivt.

Med kroppen som motstånd

Du vet den där känslan, den du delar med andra men kanske inte med alla. Lukten, synen, hörseln och smaken kan hjälpa till att framkalla den. Den spelar igång saker inom dig. Oftast är det ett tryggt rum. Du känner dig stark här. Du får ta plats. Vara dig själv. Dela glädje med andra. Det kan vara ljudet av att knäppa ett par pjäxor, känslan av en skateboardramp, lukten efter regnet på en fotbollsplan, synen av ett slitet dansgolv. Eller varför inte känslan av en trapets i dina händer.

En dubbelt så tung ockupation

– Det finns så mycket fokus på den politiska sidan av konflikten, men alla glömmer kvinnor i konflikten!

Intervju med Laila Awawdi, säljare i Hebrons souk (marknad), 30 november 2016