Tema: Kultur

När jag sjunger känner jag mig säker

En oväntad klang i den katolska mässan väcker mitt intresse för kvinnliga sångröster i Bethlehem. Jag får lära känna syster Laudy, en nunna utbildad på musikkonservatoriet, och Shirin Hasboun, en ung jurist från universitetskören.

En by återuppstår

Kan man bo i en ruin? Att kunna bo kvar på sin egen mark är det viktigaste för Muhammad Saher. Han lever ett enkelt och ganska ensamt liv med sin lilla familj i Shoshahle. Än så länge, för här ska historiska hus återställas och deras ägare ska återvända.

I Aida flyktingläger

En dag besöker hela Bethlehem teamet flyktinglägret Aida i Bethlehem. Livsvillkoren är svåra men det finns vilja, kreativitet och uthållighet bland de som bor där för att inte förlamas av situationen.

Ung i två världar

Tarek al-Zoughbi har möjligheten att lämna sitt hemland Palestina för USA. En chans som många unga palestinier skulle välja. Men det finns drömmar om en framtid här trots allt, och skäl för att stanna.

Gamla stans borgmästare på martyrernas gata

Det är en märklig upplevelse att promenera från Bab al-Zawiyas färgsprakande och myllrande marknader i Hebron, via vägspärr 56 för att sekunden därefter hamna i en till stora delar förfallen spökstad. Martyrernas gata, ”Shuhada street”, leder färden vidare…

– Vart kan vi ta vägen?

– Vi hade inte tid att packa allt, massor av våra saker förstördes inför våra ögon tillsammans med vårt hus, säger Maryam, en ung beduinkvinna, när hon berättar om den stormiga februaridag 1997, då alla hus i hennes samhälle revs av israelisk militär. Det var då hennes familj med åtta syskon tvångsförflyttades, till en plats som kallas al-Jabal och ligger bredvid en soptipp. Där lämnades de utan hus och med bara en liten container med några få ägodelar. Al-Jabal har idag utvecklats till vad FN kallar en kåkstad, och Maryam bor fortfarande där.

Nuweimaplanen – ett fängelse?

Dagarna innan hemfärd är få. Människorna jag mött är många. Berättelserna de delat med sig av likaså och jag kommer för alltid att bära med mig det jag sett och hört. En av våra sista morgnar åkte jag och mitt team till mukhtar Abu Ismael, överhuvudet för en beduinby, för att ge en ny dimension till hans historia och med egna ögon se vad som skett med det land hans förfäder vandrat över. Dessutom tog vi oss en närmare titt på det område som Israel planerar att ”omlokalisera” 12 500 beduiner till.

Mitt liv i mina egna händer

När den makt som ska ta hand om mig inte gör det och när mina mänskliga rättigheter till beskydd och omsorg inte tillgodoses, så kan jag reagera på olika sätt. Många av de palestinier jag möter väljer att lägga sina liv i Guds händer. Inshallah, om Gud vill, är nog en av de mest vanligt förekommande arabiska fraserna jag hör. Men jag kan också välja att lägga mitt liv i mina egna händer. Det har Sahar, Nawal och Maryam gjort och om dem vill jag berätta.

Teater på riktigt

Vi befinner oss på kulturcentret Ibdaa i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem. Efter ett program av sång och dans meddelar ungdomsledaren oss besökare att ungdomarna härnäst ska spela upp en scen från en egenproducerad teaterföreställning. Rummet släcks ner och vi ser mörkklädda personer röra sig runt i rummet med ficklampor och konturer av gevär.

Avskedsbrev till Aron och Ahmed

Jag lämnar er nu. Det här uppdraget börjar gå mot sitt slut och jag är på väg hem. Jag hade velat lära känna er. En sak vill jag i alla fall att ni ska veta, jag glömmer er aldrig...