Tema: Muren och vägspärrar

Bönen vid muren

Varje fredag kväll klockan halv sex samlas några människor vid muren, hälsar och växlar några vardagliga ord innan de sakta börjar gå längs den. Någon tar upp rosenkransbönen och andra stämmer in. Språken växlar beroende på deltagarnas hemspråk. De vandrar samma sträcka fram och tillbaka några gånger och stannar vid en ikon av jungfru Maria, målad på murens vägg. Där sjunger man gemensamt en psalm innan man tackar varandra och går åt olika håll.

Ockuperad av minnesmärke

Huda Asesme, en femtioårig palestinsk kvinna, berättar om hur livet har blivit för de palestinier som bor kvar på landsbygden. Hudas hus ligger på kullens topp. Utsikten är magnifik över dalgången som brer ut sig mot horisonten. Gårdsplanen är väl organiserad. Prydliga högar med ved, fårhus och åsnor som nöjt tuggar i sig hö. Hudas trädgård ligger under fikonträdens skugga där hon odlar tomater, kryddor och peppar. På kullen bredvid tronar minnesmärket, som de israeliska bosättarna besöker på fredagar.

Säkerhetsskäl – det mest upprepade ordet efter inshallah

När jag frågat palestinska kontakter om de tror att fred mellan israeler och palestinier är möjligt är inshallah det mest förekommande svaret jag fått. Inshallah betyder om Gud vill och är förmodligen det mest upprepade ordet jag hört under min resa. Ordet säkerhetsskäl ligger dock inte långt efter.

Gröna linjen, muren och livet däremellan

Muren som sträcker sig många mil byggdes av Israel av säkerhetsskäl, av rädsla för terroristattacker från palestinier. En kan då fråga sig hur det kommer sig att större delen av muren byggdes på palestinskt territorium? Eftersom detta medför att flera palestinska samhällen hamnar på samma sida muren som Israel. [1]

Olivskörd med militär närvaro

Så långt ögat når ser jag olivträd när vi färdas genom det palestinska landskapet på nordvästra Västbanken, olivträd som kan vara hundra år gamla. Generationer av palestinier har skördat sina oliver från träden, men idag hindras tyvärr många av israeliska bosättare och militär. I byn Kafr Qaddum har de som äger olivträd nära bosättningen Kedumim fått tillåtelse av israeliska myndigheter att tillträda och skörda på sin mark i endast tio dagar.

”Vi stannar här tills vi dör”

För palestinierna är jordbruket och jorden av stor symbolisk vikt för deras identitet och den fortsatta kampen mot Israels ockupation [1]. Muhannad Salah bor i byn Chochalh sedan 1992, som idag är helt omringad av israeliska bosättningar. Han försöker leva i fred och bruka sin jord men stöter på många olika problem, likt de flesta palestinier som bor i det av Israel kontrollerade område C på Västbanken.

Med rötterna i marken och huvudet i skyn

Ockupationen drabbar många palestinier hårt. Jag har mött Ebtsam Moussa och Nada Tweer, två starka kvinnor som har berättat för mig hur kvinnors vardag kan se ut under ockupationen, och hur de arbetar för att den ska bli bättre.

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page