Tema: Muren och vägspärrar

Kvinnorna i al-Walaja

Vi möter dem ofta – de stolta och starka kvinnorna. Vi mötte dem i al-Walaja, nio kvinnor som hade en vision och en dröm att göra skillnad för sin familj. Att bringa hopp till sin by. al-Walaja – kallad den vackra byn – är idag omgiven och begränsad av bosättningar och en utbyggnad av muren är planerad.

Blåljus och sirener i “Lilla Gaza”

Al-‘Isawiya kan mycket väl vara Jerusalems mest polistäta område. Men blåljus och sirener gagnar inte invånarna här. Tvärtom karakteriseras deras vardag av polisbrutalitet och trakasserier. Tårgas och ljudgranater som avfyras mot bostadshus, kollektiv bestraffning, nattliga räder, och övervåld hör till vardagen. Det är ett av östra Jerusalems mest utsatta områden och är känt som “lilla Gaza.” På tre dagar bevittnar vi hur fyra barn grips. I inget av fallen har personerna i fråga gjort sig skyldiga till brott.

”Allt jag vill ha är en benprotes”

En olycka kommer sällan ensam. En enstaka attack sätter en familjs försörjning ur spel och skadar en ung man för livet. Här följer en berättelse som exemplifierar det våld och de trakasserier som dagligen drabbar den palestinska befolkningen i Jordandalen och på andra delar av Västbanken.

Olivträd och familjer rycks upp med rötterna

Det är ett vackert ljud, oliver som faller mot plastduken. Det goda kaffet, serverat i små pappersmuggar är alltid hett och kardemummadoftande. I olivlunden delas måltid och språk blandas. Men där finns också de tunga berättelserna om kampen för marken och odlingarna.

Jordandalen – från ett första till helt andra intryck

Kuperat landskap, fårhjordar på sluttningarna, gröna dadelpalmer och en färgsprakande solnedgång bakom bergen mot Jerusalem. Men Jordandalen är mer än vad som först möter blicken. Vid en mer noggrann titt ses spår av ett uppdelat och ockuperat område med lokala samhällen som dagligen ställs inför stora utmaningar.

Cordoba- rädsla för bosättare och konstant militär närvaro

Vägspärrar, militärer med automatkarbiner och maskingevär, bosättare med pistoler i hölstren och gevär över axeln. Israeliska flaggan vajar på många husfasader och mitt i detta inferno, en palestinsk skola. Det här är vardagen för många unga elever i Hebron, Västbanken.

Jag vet inte varför!

Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
 Jag vet inte varför!

Tarqumiya – en vanlig dag på jobbet

Det är tidig morgon vid Tarqumiya, en vägspärr som ligger på gränsen mellan Västbanken och Israel. Men idag är det tomt framför den stora stålkonstruktionen, sånär som på ett par män som sitter framför ett kaffebord. En liten brasa gjord av lastpallar lyser upp deras ansikten. Det är Sukkot, judisk högtid och vi får veta att vägspärren varit stängd hela veckan. Judiska högtider påverkar livet även på Västbanken, då vägar och vägspärrar stängs för trafik. Männen bjuder oss att sitta ner och ta en kaffe med dem.

Militär och bosättare försvårar skörden för palestinska bönder

Det är skördetid i trakterna kring Tulkarem. Tusentals kilo oliver ska bli till hundratals liter olivolja som exporteras över hela världen, inklusive till Israel även om den största delen handlar om den lokala marknaden. Palestina är självförsörjande på olivolja. Följeslagarprogrammet deltar som observatörer med förhoppning att kanske göra det lite lättare för de palestinska bönder som har sitt levebröd genom olivträden

En enda önskan

Det är sista dagen på en tredagarskurs i egenföretagande, 19 kvinnor har rast innan de ska skriva en affärsplan som slutprov. Vi befinner oss på ett center som stöttar och stärker kvinnor. Kvinnorna lever i ett av Jerusalems mest utsatta områden.