Tema: Muren

Olivträdet i Israel-Palestinakonfliktens mitt

Det är slutet av november och olivskörden på Västbanken börjar lida mot sitt slut. Olivträdet är för palestinierna så mycket mer än ett träd, det är en djupt rotad del av den palestinska identiteten. Israeliska styrkor och bosättare har genom åren grävt upp, sågat ner eller på andra sätt förstört miljontals olivträd. Avsaknaden av följeslagarnas skyddande närvaro under årets olivskörd har gjort att det är viktigare än någonsin att uppmärksamma den vandalisering som sker av palestinsk mark och egendom och de attacker som riktas mot olivplockare.

Bortom turistens blick

Jag står på den högsta kullen i Jabal al-Mukabbir i utkanten av östra Jerusalem och blickar ut över prunkande grönska. Trots att vi är nära gamla staden, är det helt tyst sånär som på en tupp som gal. Vi går upp längs en brant för att nå Iyad Fataftths hus. Trappan som han byggt för att på ett säkrare sätt kunna ta sig upp till sitt hus har blivit demolerad, men det som slår mig starkast är husets läge och muren som är byggd så tätt inpå.

Växande avstånd – När landet du är beroende av försvinner bit för bit

Kulturlandskapen på Västbanken påverkas i hög grad av den israeliska ockupationen. Effekterna av minskad rörelsefrihet och landkonfiskering märks på människorna, naturen och samspelet däremellan, i Tulkarem såväl som i Jordandalen.

Muren som blev en bro

Muren går som en spricka genom jordbrukslandskapet på nordvästra Västbanken. En spricka som inte bara separerar bönderna från sin mark, men som också hindrar människor från att mötas. Men trots svårigheterna förmår lantbrukaren Jalal fortsätta sträva mot fred och försoning.

Åh Betlehem du lilla stad …

Betlehem är staden, själva sinnebilden, för julens budskap. Där vid Manger Square, krubbans torg, ligger Födelsekyrkan och kryptan med stjärnan som markerar platsen för födelsen. Budskapet till all världens folk om fred och frid.

Kvinnorna i al-Walaja

Vi möter dem ofta – de stolta och starka kvinnorna. Vi mötte dem i al-Walaja, nio kvinnor som hade en vision och en dröm att göra skillnad för sin familj. Att bringa hopp till sin by. al-Walaja – kallad den vackra byn – är idag omgiven och begränsad av bosättningar och en utbyggnad av muren är planerad.

Jag vet inte varför!

Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
 Jag vet inte varför!

Militär och bosättare försvårar skörden för palestinska bönder

Det är skördetid i trakterna kring Tulkarem. Tusentals kilo oliver ska bli till hundratals liter olivolja som exporteras över hela världen, inklusive till Israel även om den största delen handlar om den lokala marknaden. Palestina är självförsörjande på olivolja. Följeslagarprogrammet deltar som observatörer med förhoppning att kanske göra det lite lättare för de palestinska bönder som har sitt levebröd genom olivträden

En enda önskan

Det är sista dagen på en tredagarskurs i egenföretagande, 19 kvinnor har rast innan de ska skriva en affärsplan som slutprov. Vi befinner oss på ett center som stöttar och stärker kvinnor. Kvinnorna lever i ett av Jerusalems mest utsatta områden.

Att vara fånge i sitt eget hem

Vägen till Omars hem går via en enorm metallgrind och en tunnel under ett flera meter högt elektriskt stängsel. I maj satte israelisk militär ett hänglås på grinden och Omar blev fånge i sitt eget hem.