Tema: Muren

Militär och bosättare försvårar skörden för palestinska bönder

Det är skördetid i trakterna kring Tulkarem. Tusentals kilo oliver ska bli till hundratals liter olivolja som exporteras över hela världen, inklusive till Israel även om den största delen handlar om den lokala marknaden. Palestina är självförsörjande på olivolja. Följeslagarprogrammet deltar som observatörer med förhoppning att kanske göra det lite lättare för de palestinska bönder som har sitt levebröd genom olivträden

En enda önskan

Det är sista dagen på en tredagarskurs i egenföretagande, 19 kvinnor har rast innan de ska skriva en affärsplan som slutprov. Vi befinner oss på ett center som stöttar och stärker kvinnor. Kvinnorna lever i ett av Jerusalems mest utsatta områden.

Att vara fånge i sitt eget hem

Vägen till Omars hem går via en enorm metallgrind och en tunnel under ett flera meter högt elektriskt stängsel. I maj satte israelisk militär ett hänglås på grinden och Omar blev fånge i sitt eget hem.

De kämpar för rätten att kunna stanna

Sömzonen är zonen mellan muren, som är byggd på palestinsk mark, och den gröna linjen enligt 1967 års bestämmelser om gränser. Inom denna zon finns flera palestinska byar som varken har tillgång till vatten, elektricitet eller tillstånd att anlägga nytt. Att kunna bestämma över sin rätt att stanna, är viktigt. Trots att man vet att det man bygger blir rivet, väljer man ändå att bygga upp sina hus om och om igen.

”Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur”

Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.

Ockupationens vardag

Hur påverkar ockupationen palestiniers och israelers sätt att se på varandra? Förmodligen bidrar den till att öka rädslan för ”den andre”. Rädslan är inte obefogad, men ockupationen är knappast den bästa lösningen för att uppnå en rättvis överenskommelse mellan palestinier och israeler.

”De har byggt muren på mitt hjärta”

Antoinette Kniesevich är 85 år och engagerad i allt ifrån äldreomsorg och sin lokala kyrka till familjeplanering och fredsarbete. Hon bor bredvid flyktinglägret Aida och brukade ha utsikt över familjens och grannars olivlundar. Nu ligger huset precis vid den åtta meter höga betongmuren som skär igenom norra kanten av Betlehem. Vi pratar om livet bredvid muren, erfarenheterna av första och andra Intifadan och förutsättningar för fred.

Kontrasternas vandring

Det är början på min tid som följeslagare och vi möter gräsrotsorganisationen Wi´am, ett möte med många intryck. En vandring längs gatorna med målningar om fred och ockupationens historia. Hur olika platser visar på hur samhället finner lösningar för att skydda barnen, arbeta för fred och ett slut på ockupationen.

Bönen vid muren

Varje fredag kväll klockan halv sex samlas några människor vid muren, hälsar och växlar några vardagliga ord innan de sakta börjar gå längs den. Någon tar upp rosenkransbönen och andra stämmer in. Språken växlar beroende på deltagarnas hemspråk. De vandrar samma sträcka fram och tillbaka några gånger och stannar vid en ikon av jungfru Maria, målad på murens vägg. Där sjunger man gemensamt en psalm innan man tackar varandra och går åt olika håll.

Säkerhetsskäl – det mest upprepade ordet efter inshallah

När jag frågat palestinska kontakter om de tror att fred mellan israeler och palestinier är möjligt är inshallah det mest förekommande svaret jag fått. Inshallah betyder om Gud vill och är förmodligen det mest upprepade ordet jag hört under min resa. Ordet säkerhetsskäl ligger dock inte långt efter.