Tema: Område C
Vattnet är slut, vägen är borta
– De vill isolera oss och göra livet så svårt som möjligt för oss, för att få oss att flytta, tror Nidal Younes, chef för byråden i Masafer Yattadistriktet, och syftar på de israeliska myndigheterna. För några veckor sen grävde den militära myndigheten upp en väg som möjliggjorde en hyfsat snabb förbindelse till Yatta för områdets tolv byar.
En sisyfoskamp mot bosättare och byråkrati
I sex år slet Fares för att den israeliska staten skulle kompensera honom, så att han återigen obehindrat skulle kunna bruka sin jord. I slutändan var det Fares själv som fick stå för notan. Efter att ha kommit på fötter är han nu tillbaka på ruta ett.
Ockupationens vardag
Hur påverkar ockupationen palestiniers och israelers sätt att se på varandra? Förmodligen bidrar den till att öka rädslan för ”den andre”. Rädslan är inte obefogad, men ockupationen är knappast den bästa lösningen för att uppnå en rättvis överenskommelse mellan palestinier och israeler.
Generationer under ockupation
1997 delades Hebron i två delar, H1 och H2. I H2 lyder israeler under civil lag medan palestinier lyder under militär lag.[1] Palestinier som lever här har starkt begränsad rörelsefrihet. De har inte rätt att köra bil, de har endast rätt att gå på vissa gator och de måste passera militära checkpoints med beväpnade soldater för att komma till sina hem.
Natträder och frihetsberövanden
Beit Ummar ligger cirka 10 km norr om Hebron. 70 procent av Beit Ummar ligger i område C, vilket innebär israelisk militär kontroll.[1] Staden är omringad av fyra israeliska bosättningar på tre av dess sidor.[2] Militära natträder och frihetsberövanden av palestinier är vanligt förekommande.[3] Många familjer har en eller flera söner som är eller har varit frihetsberövade. Det är inte ovanligt att familjer har flera söner frihetsberövade samtidigt eller att samma son har frihetsberövats flera gånger.
Att fortsätta kämpa mot alla odds
Två gånger har jag fått förmånen att träffa Aida [1]. Hennes situation är svår och hennes historier är tuffa att lyssna till men trots det så lyser det styrka från hennes personlighet, något som inspirerar mig och ger mig hopp. Trots att hon nu tvingats sluta valla fåren uppe i bergen på grund utav säkerhetsrisken, så är hon inte beredd att ge upp livet som beduin i Jordandalen.
Det ensamna livet på al-Salehgatan
Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]
Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?
Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.
Att stanna kvar
En stor del av det palestinska motståndet mot ockupationen är “sumud”, vilket helt enkelt betyder att stanna kvar. Att vara kvar i landet, stanna kvar på sin mark och inte ge sig. Men på det till stor del Israelkontrollerade Västbanken innebär det ofta stora utmaningar. Vi träffade Abu Ahmed och hörde om hans kamp för att kunna stanna kvar på sin mark trots långdragna domstolsprocesser för att bevisa äganderätt, strikta regler för att få bygga och olagliga israeliska utposter.
