Tema: Område C

Att plocka oliver i en ockuperad stad

I skuggan av amerikanska valet och coronapandemin fortsätter den israeliska ockupationen av Västbanken. Detta märks inte minst under den pågående olivskörden, som utan internationella observatörer i år innebär ökad oro för trakasserier och vandalisering. I hjärtat av Hebron, där militär, extremistiska bosättare och palestinsk civilbefolkning ska samsas på en väldigt liten yta, blir det extra tydligt.

När en global pandemi slår till mot ett ockuperat område

Det är nu över ett halvår sedan jag evakuerades från Betlehem mitt i natten på grund av coronavirusets spridning på Västbanken. Inte en dag passerar utan att jag tänker på alla de människor och samhällen som jag kom nära under min tid som följeslagare, och som jag inte ens fick möjlighet att säga hej då till. Jag har kontakt med Omar, socialsekreterare på en pojkskola i Tuqu i Betlehemsområdet, och han berättar för mig att den globala pandemin till följd av covid-19 har slagit hårt mot de palestinska ockuperade områdena.

Jordbruk som motstånd

De tre kustnära regionerna Tulkarem, Qalqilya och Salfit på nordvästra Västbanken kallades tidigare ”Palestinas fruktkorg” på grund av sina rika vattenresurser och bördiga jordar. Idag har de naturtillgångar, som tidigare varit till befolkningens fördel, visat sig göra området desto mer utsatt under ockupation. Men det finns de som väljer att inte ge upp när den eftertraktade marken konfiskeras av israeliska bosättningar, militäranläggningar, industrier och murar: bönderna.

På lånad tid i Mak-Hul

I Jordandalen lever många palestinska beduiner och boskapsskötare. Israels ockupation och kontroll över nästan hela Jordandalen gör dock att palestinier trängs bort från sina marker.

Att stympa ett land

Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.

Kvinnor som strävar på i uppförsbacke

Efter tre månader som följeslagare bär jag med mig många möten med starka personligheter. Att komma åt kvinnor och flickors berättelser i Jordandalen kan vara svårare på grund av språket och deras marginalisering. På nyårsafton träffade jag dock två inspirerande kvinnor i Tubas som gör vad de kan för att hjälpa till. De berättade om sitt arbete att på olika sätt stödja kvinnor som möter utmaningar dels som kvinnor dels som palestinier.

Krisen i det palestinska rättsväsendet – i första hand för dem själva att lösa

Det är enkelt att hålla den israeliska ockupationsmakten ansvarig för alla de svårigheter som palestinier lever med. Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas har tagit beslut som undergräver det palestinska rättsväsendets oberoende. Något som Israel inte kan beskyllas för. Starka och oberoende rättsinstitutioner vore förmodligen annars ett väsentligt verktyg för att motverka effekterna av ockupationen.

De små stora hjältarna på Shuhada-gatan

Förskolebarn bland vägspärrar, beväpnade militärer, bosättare försedda med pistoler och gevär. Det är vardag för barnen som bor på Shuhada-gatan.

Muren som blev en bro

Muren går som en spricka genom jordbrukslandskapet på nordvästra Västbanken. En spricka som inte bara separerar bönderna från sin mark, men som också hindrar människor från att mötas. Men trots svårigheterna förmår lantbrukaren Jalal fortsätta sträva mot fred och försoning.

Hebron, en delad stad

Hebron på Västbanken är sedan 1997 delad i två zoner, H1 och H2. I H2 har Israel full kontroll och palestinier som bor här har mycket begränsad rörelsefrihet. Detta gör ockupationen mer påtaglig i H2 fastän också H1 och hela Västbanken är ockuperat.