Tema: Rätten att utöva sin religion

”Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur”

Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.

Vem får resa till den heliga staden?

Varje år kommer upp till tre miljoner turister till Jerusalem. Folk vallfärdar från hela världen för att förundras över sina heliga platser. Men för de palestinier som bor på Västbanken, till och med så nära som 20 minuter bort, är inte tillgången till den heliga staden lika given. Efter att muren byggdes är flera hundra tusen palestinier förbjudna att åka till Jerusalem genom ett komplicerat system av tillstånd som kontrollerar palestiniers rörelsefrihet.

Det ensamna livet på al-Salehgatan

Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]

Rabbi Alona Nir och den judiska reformrörelsen

Inom den judiska rörelsen för reformerad progressiv judendom separerar man inte män från kvinnor. Inte heller har man några problem med samkönade relationer. Rabbi Alona Nir har tydliga ståndpunkter i frågor som rör vad det innebär att vara jude.

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

I Hebron på De bedjandes väg

Det är fredag kväll och palestinska barn leker i närheten av Prayers’ Road, De bedjandes väg. Längs hela vägen står ett så pass stort antal israeliska soldater att de alltid kan ha ögonkontakt sinsemellan. Vi stannar bland annat och pratar med ett gäng palestinska ungdomar.

Ramadan: fasta, fest och ett synligare förtryck

Det är ramadan, muslimernas fastemånad. De fromma (vuxna) muslimerna fastar om dagarna. Om kvällarna, när en av dagens böner ljuder från minareterna bryts fastan. Det är fest varje kväll, iftar. I Yanoun samlas familjer och vänner till glada måltider om kvällarna och nätterna. När vi följeslagare går och lägger oss för natten hör vi glada röster från grannarnas fester.

Gästfrihetens gränser

Gästfriheten är påtaglig bland de palestinier jag har mött. Trots att man står inför en personlig katastrof, som en rivning av ens hem, så ska gäster självklart bjudas på vad huset har. Vi dyker upp som följeslagare hos en familj vi aldrig tidigare mött. Ändå möts vi av värme och igenkännande. Efter presentationen, där nya namn ska landa, kommer berättelsen med en disciplinerad upprördhet som får den att brinna. Och mitt i allt en tokig idé som får alla att skratta. Mer arabiskt kaffe?

Tidig morgon vid vägspärr 300

Jag är nu på plats i Betlehem där jag ska vara under tre månader som följeslagare med Följeslagarprogrammet. Att vara följeslagare innebär att slå följe och lyssna på människors livsberättelse och vara närvarande i syfte att förebygga våld och trakasserier. I Betlehem innebär det konkret att bland annat närvara vid en vägspärr tidiga morgnar. Min första reserapport efter två dagar som följeslagare handlar om en morgon vid vägspärr 300, så som jag upplevde den.

”Vad kan vi göra?”

Vapnen höjs och order ryts ut från de israeliska soldaterna på gatan. Den palestinska mannen som står några meter bort förblir stilla och tittar med frågande blick mot soldaterna. Det är en tidig fredagseftermiddag och hundratals palestinier tvingas navigera sig genom många av de israeliska vägspärrar som finns mitt i staden för att ta sig till Ibrahimimoskén. På bara ett fåtal timmar kommer dussintals personer att få sina kroppar, väskor och identifikationshandlingar undersökta.