Tema: Rätten till mark

När vi hotas av fundamentalister vet vi att vi gör nytta

Hot och trakasserier är inte något fredsobservatörer ska behöva räkna med. Ändå förekommer det, oavsett vilka försiktighetsgärder som tas. Samtidigt är vi privilegierade och bör komma ihåg att de påhopp vi utsätts för är en bekräftelse på att vi lyckas vingklippa den desinformation som propageras från aktörer vars enda mål är att skapa svartvita narrativ. Människor omkring oss är inte lika lyckligt lottade. Medan israelisk militär valde att avfyra ett varningsskott bredvid mig i byn Kafr Qaddum, sköt de en palestinsk nioåring i huvudet.

Jordbruk som motstånd

De tre kustnära regionerna Tulkarem, Qalqilya och Salfit på nordvästra Västbanken kallades tidigare ”Palestinas fruktkorg” på grund av sina rika vattenresurser och bördiga jordar. Idag har de naturtillgångar, som tidigare varit till befolkningens fördel, visat sig göra området desto mer utsatt under ockupation. Men det finns de som väljer att inte ge upp när den eftertraktade marken konfiskeras av israeliska bosättningar, militäranläggningar, industrier och murar: bönderna.

Bortom turistens blick

Jag står på den högsta kullen i Jabal al-Mukabbir i utkanten av östra Jerusalem och blickar ut över prunkande grönska. Trots att vi är nära gamla staden, är det helt tyst sånär som på en tupp som gal. Vi går upp längs en brant för att nå Iyad Fataftths hus. Trappan som han byggt för att på ett säkrare sätt kunna ta sig upp till sitt hus har blivit demolerad, men det som slår mig starkast är husets läge och muren som är byggd så tätt inpå.

Att planera en ockupation

Ett långsamt övertagande av staden. En helig stad, arkeologi, nationalparker och infrastruktur. Hus byggs, hus rivs, det handlar om stadsplanering. Om vilka berättelser som berättas i det offentliga rummet, men även vilka områden som tillåts växa och hur i Jerusalem. Jag har mött kvinnor från den israeliska organisationen Bimkom som arbetar med stadsplanering för mänskliga rättigheter.

Där vetet fortfarande väntar på att skördas

Syster Marie drar fram nyckelknippan ur kjolfickan och sticker nyckeln i låset. Långsamt glider porten upp. Syster Marie ler stort. Den grekisk-katolska kyrkan i Ma’alul får än en gång fyllas av ljus och besökare. I Tulkarem Camp faller Omar Amara i gråt när han berättar om minnena från sommaren 1948. al-Nakba, katastrofen, pågår fortfarande och han har ännu inte fått återvända till Miska, efter 72 år på flykt.

På lånad tid i Mak-Hul

I Jordandalen lever många palestinska beduiner och boskapsskötare. Israels ockupation och kontroll över nästan hela Jordandalen gör dock att palestinier trängs bort från sina marker.

Att stympa ett land

Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.

Växande avstånd – När landet du är beroende av försvinner bit för bit

Kulturlandskapen på Västbanken påverkas i hög grad av den israeliska ockupationen. Effekterna av minskad rörelsefrihet och landkonfiskering märks på människorna, naturen och samspelet däremellan, i Tulkarem såväl som i Jordandalen.

Varning skjutområde/lekande barn

Det finns barn som tvingas gå över militärområden för att ta sig till skolan, riskerar att stöta på aggressiva bosättare efter skolan och under natten, samt har en osäker framtid om hur länge deras skola kommer att få stå kvar. I beduinsamhället Khan Al Ahmar är barnen med och kämpar för rätten till utbildning .

Muren som blev en bro

Muren går som en spricka genom jordbrukslandskapet på nordvästra Västbanken. En spricka som inte bara separerar bönderna från sin mark, men som också hindrar människor från att mötas. Men trots svårigheterna förmår lantbrukaren Jalal fortsätta sträva mot fred och försoning.